... men det blir alltid bra ändå.
Äntligen, och jag säger det med ett stort ÄNTLIGEN, så funkar cheetahn. Jag fick bli så där lagom
irriterad innan det funkade, men det var det värt!!!
Det tog en bra stund, men till slut fick vi till det! Ingen är lyckligare än jag, jo förresten, krigaren är nog
allra lyckligast. Är rätt säker på att Bosse också är glad, framför allt för att slippa höra mitt tjat ;)
Veckan har också innehållit en massa frustration. Skolan är fruktansvärd, den driver mig över gränsen.
Jag känner hur jag dräneras när jag är där och ser allt, hör allt. Ser handlingsförlamningen. Peppar
krigaren men kommer ingenvart. Hur jag än kämpar med honom och förklarar så inser de inte vad
det är som händer. Det rör inte bara krigaren, det är hela systemet.
Jag åkte ner till havet i torsdags och lät havet dela min frustration. Havet var i uppror, precis som jag.
Jag lät vågorna ta hand om det, förnyade min energi och fann lugnet igen. Jag bara tänker på hur det
ska bli för barnen i skolan i framtiden, något måste hända och det är vi vuxna som kan se till att
det händer något.
Ska vi ha en skola där djungelns lag råder, äta eller ätas? Att vara stark och klara av allt stök i
klassrummen, allt springande och tjattrande. Det tuffa klimatet på rasterna, vill vi inte ha det såhär
måste vi reagera.
Jag ska maila till alla berörda, rektorn, hennes chef, näste chef osv och tala om vad de måste göra
i krigarens fall. Psykologen rekommenderar att det sätts in en resurs istället för att jag är med i skolan.
Ska krigaren komma någonstans så måste jag backa och inte vara med i skolan. Det kommer att bli
tufft, men det är ett måste och det gör ont i hjärtat, men jag vet att han måste fixa det själv. Jag finns
där ändå, fast inte under skoltid.
Vad som lyste upp veckan var att krigaren hade klarat åtta!!! nya simmärken i simmis. En superstolt
och överlycklig krigare. Nu klarar han simborgatmärket också, det är så underbart!
Vad som också lyft veckan är allt grönska, lupinerna har titta upp och fångat dropparna som bara de kan.
Kvällshimlarna har varit magiska. Denna såg jag hos sys när jag var där och blev knådad igen.... Inte
skönt just då, men efteråt gör det gott. Tack sys för att du fixar till mig <3 <3 <3
Jag njuter av påskliljor som precis blivit sköljda av ett härligt vårregn. Allt doftar så friskt efteråt.
Väntar in och beundrar huset den bär med sig. Tänk att orka släpa med sig sitt eget hus när man går
iväg.
Igår kväll njöt jag och Zacco av en fantastisk solnedgång på vår kvällspromenad.
Krigaren var med och valde tulpaner hit hem. Dessa är hans favorit och jag är benägen att hålla med.
De är så läckra.
Idag åkte gubben iväg, 50-årskalas för en jobbkompis, jag var också bjuden men stannade hemma
med krigaren. Vi hade planerat en supermysig dag och morgondag då han blir borta tills imorgon.
Men vid lunchtid säger krigaren att han har ont i huvudet, han är likblek och fryser. Jaha, välkommen
herr Feber och fru Huvudvärk, hoppas ni sticker snabbt som tusan igen.
Så vi har ägnat oss åt soffhäng med film, det blir så när febern plötsligt visar 39 grader.
Inte som vi tänkt oss, men mysigt ändå.
Jag gick en snabb promenad medans krigarens farbror var kvar och njöt av allt som blommar ute,
näsan mot solen och tog in allt med en stor famn.
Nu väntar krigaren på Gladiatorerna och sedan blir det läggdags, han är rätt hängig nu, vilket är fullt
förståeligt.
Själv kryper jag nog ner jämte honom och läser. Zacco får ta kvällskissen i trädgården, det blir bra det
också. Det kommer en ny dag imorgon.
Önskar er en fin och mysig helg!!!
Till sist: Do what they think you can´t do!
Kramen
Pia
Så häftigt att cheetahn funkar nu. Så härliga foton på allt som börjar vakna i rabatterna. Hoppas ni mår bättre imorgon kram Pernilla
skriven