Visst finns jag här, kanske inte i den utsträckning jag själv hade tänkt, men så blir det emellanåt.
Vad som gör mig alldeles varm är att ni fortfarande tittar in här även om här inte finns ett endaste
dugg aktivitet.
Krigaren han fortsätter att kriga på. Det går mycket bättre i skolan och med den nya läraren och den nye
resursen så har de lagt grunden för en trygg skolgång. Det är helt underbart att inte ha all denna oro att
kriga med varje dag. Det enda som fortfarande är lite jobbigt är gympan, men det går bättre och bättre.
September var en härlig månad, i många avseenden. Vädret kan man ju knappast klaga på, sommarvärme
hela vägen igenom. Fantastiska kvällar som gjorde att sommarkänslan dröjde sig kvar.
Alla dessa olika frökonstellationer. Jag bara älskar dem!
Växterna som inte förstod att hösten var i antågande och bara fortsatte blomma och sprida vackerhet i naturen.
Det blev många mil vi tillryggalade jag och krigaren när han jagade omkring efter de där små figurerna.
Men vilka promenader, vi pratade om allt, stort som smått. Jag tror att det är just de där stunderna som är
de viktigaste. Då man är just där och då, inget annat kommer emellan utan man har en härvaro som är
lite unik.
I september var jag också på en helt fantastisk inspirationshelg i Tylösand. Christoffer Lindhe som
driver Lindhe Extend var den som bjudit in till detta. Äntligen, var min känsla, det kändes som starten
på detta jag har velat göra så länge. Ett nätverk för amputerade är i startgroparna nu.
Som avslutning var vi ute på golfbanan och som ni ser så hade vi mer än sköj :)
Ja just det, Zacco och Bounty har parat sig också och det ser ut som om det är små valpar på gång.
Här hemma har vi dragits med en sådan där manlig förkylning som har bytts mellan mig och krigaren flera
gånger om. Det blir rätt tungt till slut, energinivåmätaren har visat på noll men nu hoppas jag att det vänder.
De här två har hängt ihop en hel del det sista. Isak har hängt på några promenader ute på Subbe och det
är så härligt att vara del av deras snack och fnitter.
När jag går omkring funderar jag ofta på hur naturen har gjort det den har gjort eller om det ligger
någon mänsklig hand bakom också. Detta bord är högst uppe på knallen vid Subbe fyr. En rätt
mäktig pjäs som är stöttad av en liten sten i ena sidan för att bli plan.
Någon hade pyntat stranden med en vacker fjäder.
I slutet av september hade vi bestämt träff med David Lega. Han lärde krigaren att crawla på 10 minuter
och vilken fart han hade sen. Han är en helt fantastisk människa, utstrålar sådan värme och ser varje
individ och tar sig alltid tid. Tänk, som krigaren sa, att få ha honom som simlärare, då hade jag blivit
bra mamma. Med massor av övningar i bagaget och ett leende på läpparna åkte vi hemåt.
Så kom oktober och plötsligt insåg man att hösten var verkligen här. Naturen skiftade i sina vackraste
färger helt plöstligt.
När jag tittar på mina bilder så har de ofta ett budskap med sig. Som denna, att stå vid ett vägskäl och
välja vilken väg man ska gå.
Och som denna, finns bara viljan så kan man växa i vilken miljö som helst.
Nu får jag avrunda här innan det springer iväg alldeles för långt.
Jag önskar er en fortsatt härlig oktober!!!
Till sist: When someone tells you it can´t be done, it´s more a reflection of their limitations, not yours!
Kramen
Pia