Tack!

Tack för alla hållna tummar och tår! Det var nog det som gjorde att det hände något igår. Och ett stort Tack till alla er som tittar in här även om jag är svajig med uppdateringarna :)
 
 
Det var inget team som mötte oss igår utan "bara" krigarens vanlige läkare. Men han hade raka klara besked
angående stumpen och vad som skulle hända. Det har återigen bildats ett stort nevrom, en knut på den stora nerven i vaden och dessutom så har skelettet bildat klor längst ned i växazonen. Inte undra på att den stackaren har ont.
 
 
Så det är bestämt att krigaren är en prio-ett-patient då det inte finns några lediga platser detta året. Det fanns inte en enda bokningsbar tid för operation med plats på sal förrän början av februari, och det håller bara inte. Så vi står nu på en akutlista där vi kan komma upp med kortaste möjliga varsel. 
 
 
De ska då ta bort nevromet och korta stumpen med ca 4-5 cm för att få bort zonen som ställer till det. 
Krigaren blev helt förstörd, det hade jag väntat mig. Han vill gärna ha bort smärtan men hoppades att det skulle finnas en enklare väg att gå. Men det kommer att bli bra, det vet jag och jag får peppa honom i den dos han klarar av just nu.
 
 
Det funkar nämligen inte att säga att det kommer att ordna sig och bli så bra så bra, för då exploderar han. Det vet du inget om, säger han bara. Men vi ska ta oss fram så gott vi kan, en stund i taget. 
Jag har en liten önskan, och det är till er föräldrar som har barn i skolan tillsammans med krigaren, som är inne här och läser. Behåll informationen för er själva, barnen får veta det de behöver i skolan och inte trycka på krigaren det de fått reda på av er. Jag vet att jag inte kan kräva något sådant när det är en öppen blogg, men jag önskar att ni tänker på det.
 
 
Idag har han fått bli hemma från skolan. Det var lite mycket som snurrade runt och behövdes prata om. Han tycker att jag är helknäpp som önskar att det blir så snart det bara kan, han är inte beredd säger han. Då får man bara tala om att han blir aldrig beredd, man får bara göra så gott man kan och då är det bra nog.
 
 
Imorgon ska jag träffa ett gäng härliga vänner på dagen. Det ska bli skönt att bara vara själv en stund. Sådant laddar batterierna.
 
 
Önskar er en riktigt fin helg!!!!
 
Till sist: Soon, when all is well. You´re going to look back on this period of your life and be so glad that you never gave up!
 
Kramen
Pia

Kommentarer :

#1: Benny

Kämpa kämpa! Trött blir man!
Hälsa honom från mig att jag också fick "göra om". Men till slut så brukar det bli bra! Tufft efter vägen dock, men det fixar vi krigare😤😤

Svar: Det ska jag göra Benny ❤❤ Han hoppas att du tittar förbi när du är hemma igen 😍
Bjaeren

skriven
#2: marie . caspian m familj

kramar i massor

skriven
#3: Pernilla

Jag förstår att vill vara beredd. Men det blir man nog aldrig.
Min, numera artonåring, har ofta blivit så trött på sin sjukdom att hon inte vill längre. Tror nog "din" också vill säga så? Lägga ski..en åt sidan bara, och leva som vanligt ett tag. Men hur gör man?
/P

Svar: Nej, man gör aldrig det. Och ja, visst hatar han sina ben, och önskar att olyckan aldrig hänt. Förstår att din tjej är trött på sin diabetes, jag såg detsamma hos syrrans grabb. Han ville bara slippa alla stick och allt tänkande på vad han åt och gjorde.Kramen <3
Bjaeren

skriven

Kommentera inlägget här :