Nu har jag, Zacco, väntat länge nog på att få träda fram på MIN blogg. Jo det är så,
matte skapade en blogg BARA för mig, bara mig, det ni. Men har det fått va bara
min blogg, nej. Jag delar så gärna med mig, men tycker det är mer än dåligt att
jag inte har fått träda fram någon gång innan med mina åsikter.
Ja varför jag gör det just idag är för att jag är faktiskt rädd att min matte inte är
tillräknelig längre. Jag vet så väl att när minihusse har åkt till dagis så brukar hon
ta med mig på nån härlig promenad, oftast ute vid havet. Hon svamlar om energi
osv och jag åker såå gärna med dit. Där finns hur mycket som helst att sniffa och
kissa på.
Så idag klagade hon över att det blåste så kalllt från havet, so what?? Och då
åkte vi hem igen när vi lämnat lillen... snacka besvikelse. Gick in, la mig och tjurade
för att inget hände. Matte däremot fixade sig kaffe och satte sig vid datorn, tråååååk!!!
Rätt som det är börjar hon svamla om skogen, och klarare, ja jag fattade ingenting.
Hon började dra på sig de där kläderna som hon har när vi går ut och går så hoppet
tändes hos mig, aha, vi är äntligen på väg ;) När hon så börjar sitta och prata för
sig själv om vart hon ska ta vägen och var som kan vara bra att gå, ja då blir man
rädd som passagerare, det ska jag säga. Det kändes som vi körde i en evighet
när matte mumlade något om att här borde det funka. Då var jag riktigt nervös ska
jag säga.
Jag släpptes ur bilen, i koppel :( och vi började gå, men vi var inte vid havet som
vi brukade. Här luktade en massa annat, är det detta hon menar med skogen tro.
Helt ok med mig, men matte bara klagade över is och sönderkörda stigar, gnälliga
människa. Hon gör ju inget ändå när vi är ute och går, jag får göra hela jobbet.
Ja jobbet innebär ju att ha koll på vad som har hänt innan där vi går fram, men
bryr sig matte om det, nähä då. Hon bara går och går, och rätt ofta tar hon fram
det där hon kallar kamera. En pryl hon sätter framför ögonen, men hallå, hur sjutton
ser människan att gå då, jag bara frågar...
Jag vet att jag har fastnat på en hel del bilder med den där kameran, och ibland
är det pinsamt. Det finns vissa saker som är privata, faktiskt!!! Då mumlar hon
något om att det får hon radera, gudarna ska veta vad hon gör med de bilderna!!!
Oj vad det var roligt att gå där, men det blev inte länge. Matte tyckte inte det var bra
alls. Så in i bilen igen och så åkte vi till ett annat ställe. Det var inte heller havet,
men helt ok med mig. Vi gick där och lurade och jag gjorde både det ena och det
andra, allt för att hålla matte sysselsatt.
Hoppsan vad det var roligt att äntligen få skriva till er, ser att det blev rätt långt det
här. Ja hade hon släppt in mig lite oftare så hade jag nog kunnat korta ner mina
inlägg :)
Jag har bara en sak till att ta upp. Jo det är ju inte så att jag är ensamt husdjur här,
nja husdjur och husdjur, jag vet inte vad jag ska kalla det andra som bor här.
Simba kallar de honom och han ska vara en katt. Han funkar rätt bra att använda
som pipleksak när inte matte ser, gör hon det så får det där ilskna uttrycket i
ansiktet som jag inte gillar. Det märkliga är att den här saken får gå in och ut hur
han vill. De öppnar dörren och han springer ut, ensam!! Det får aldrig jag göra,
meeen jag tror att jag har kommit på varför. De vill inte gå ut med honom, de vill
bara gå med mig, så måste det vara.
Nej nu får det vara bra för denna gången, matte ser inte så glad ut nu, så jag får
avsluta här och gå och gnaga på nåt:)
Nospuss till er från mig (vi ses här säkert igen) !!
