Hur svårt kan det va?

Sista dagen i november och Gorm har dragit förbi oss. Kvar lämnade han lite smågormisar eller 
nåt för det har blåst som bara sjutton idag också. Det var ingen fara för oss här hemma när stormen
drog förbi, rätt skönt ska jag säga. Visst hörde jag hur det dånade igår när jag la mig och jag kollade
på vindappen jag har i mobilen den pekade på över 30 m/s och då gick jag och la mig och sov som
en stock. 
 
 
 
Igår morse så vilade lugnet över vår promenad. Jag njöt av skådespelet över himlen då man riktigt 
såg att det var oväder på gång.
 
 
Senare på dagen så kom solen fram och det var en riktigt härlig dag. 
Första advent, ja någon julfeeling ute var det inte tal om, den fick man skapa inne. Ser man 
på bilden här ovan så kan man tro att det är vilken årstid som helst nästan men inte den första
advent iaf.
 
 
Då det har varit väldigt mycket, på många plan och sätt så åkte jag ned till havet igår eftermiddag
och balanserade mig lite. Drog in lite ny energi och lät tankarna dansa och falla på plats.
 
 
Där var rätt bistert men helt underbart. 
 
 
Det stora blå röt och gick på, man riktigt kände hur det förberedde sig för strid. Jag åkte hem också 
redo för vad som komma ska i veckan. Men innan jag åkte hem tog jag en sväng förbi skolan där
de skulle bygga om rampen i skolan.
 
 
Ja, då var jag glad att jag varit nere vid havet innan.  Herregud, hur svårt kan det vara?
De där två ramperna som var helt tokiga lutningar på hade plötsligt växt till fyra!!! Det 
positiva var att de lutade nästan inte alls men där han ska vända för att ta sig ned till
nästa ramp, vilket i detta fallet blev tre stycken blev ju helt åt skogen för smala, så även
själva ramperna. 
Det var bara att åka hem och prata med krigaren och säga att de inte hade klarat av det
denna gången heller. Den byggfirman här i stan ska man absolut inte anlita, bara tänk om
de gör som krigaren sa, bygger ett hus och glömmer dörren :D :D Skönt att känna att man
kan peppa honom även om det är mer än tufft just nu för honom.
 
 
Vi tände vårt första ljus och fixade lite till här hemma istället. Pratade om vad vi skulle göra idag
då han fick fortsätta att bli hemma. Jag fick mailat de där människorna och meddelat att han 
blir hemma då rampen är helt åt skogen.
 
Idag har han haft hemundervisning igen och så kommer det att fortsätta denna vecka 
då de inte riktigt vet hur de ska reda ut detta nu. En politiker från BUN ringde mig i lördags
då hon läst mitt mail. Hon uppmanade mig att fortsätta kriget och att driva allt precis som
jag gör. Nu har Skolinspektionen skickat över ärendet om rampen till Diskrimineringsom-
budsmannen då de ansåg att det var såpass grovt. Jag jobbar på den andra anmälan 
angående hur de har hanterat hela ärendet och har som mål att skicka in alla komplett-
eringarna imorgon. 
Nu vill jag ha en ände på detta. En lugn vardag där krigaren känner sig välkommen i 
skolan och allt blir som vanligt. Han mår inte bäst just nu, det kan jag tala om, men med
humorn kommer man långt. Idag har jag och han kört bilspel och det är ibland så man 
undrar om man har körkort ;)
 
 
På promenaden idag så såg jag denna kämpa sig upp. Känner verkligen med den för det blir 
ett tufft klimat att komma upp till.
 
 
Vinden låg på mot vårt hus och det vissna gräset låg som ett streck i blåsten.
 
Önskar er en fin vecka!!
 
Till sist: When people hurt you over and over, think of them like sandpaper. They may scratch and
hurt you a bit, but in the end, you end up polished and they end up useless!!
 
Kramen

Nu tar vi helg.

Såhär fredagen innan advent så har vi börjat pynta runt lite. En fredag som jag först tänkte 
skulle bli sådär go och lugn, att få betat av allt i det tempot som jag ville.
Nu blev den ju inte riktigt så. 
 
Ja ni som har undrat om det där mötet så var jag på det och taktikten min storsys<3 föreslog
funkade kanon. Ett mycket meningslöst möte där inget blev sagt egentligen. Jag var dock
väldigt stolt över mig själv över att jag kunde hålla mig iskall och inte gå emot. Dock var denne
där ledaren som satt där rätt bestämde på att det var fokus på hur situationen skulle lösas
för krigaren, vilket var väldigt skönt. 
 
När jag handlat och ramlat hem så var jag slut. Trött in till benen. Mycket som kokade men 
inte hade kommit ut, men det löste sig på bästa sätt med mina älskade systrar, mina ventiler <3
 
Fick ett meddelande på kvällen om att kransbindningen vi skulle gått på dagen efter blev
inställd då det var för få anmälda det gjorde mig mycket besviken men så är det ibland.
Det blev en härlig kväll hos lillsys istället med massor av tjöt och skratt. Kransen köpte jag
istället ;)
 
 
 Så igår var jag och krigaren på habiliteringen. Ett möte som blev fantastiskt bra. De måste ha fått
tillsägelse eller nåt efter vad som varit för nu var det helt andra tongångar där. Jag fick även lite 
info angående ramper och vad som gäller. Alltid bra med mer kött på benen.
 
När gubben kommit hem åkte jag upp till skolan för att kolla rampen, eller ramperna rättare sagt.
De har gjort den som ett U, med ett vilplan emellan. Då gick luften ur mig. Rampen var "klar" allt
var städat och iordning gjort där. Men de som hade satt upp den hade vare sig någon kunskap
i hur man räknar ut lutningen eller någon tumstock med sig. Eller så var det kanske så att de hade
en viss mängd material och gjorde det bästa av vad de hade.... Vilplanet vid dörren hade blivit 
bra, rejäla mått och dörrknappen på det raka planet, men sedan hände något, den första rampen
lutade knappt ned till vilplanet och det är ju underbart om det kan vara så slätt. Så tittade man
på vilplanet, där ville det till att hålla tungan rätt i mun för så smalt de hade gjort det så klarade 
man inte att bara ta svängen, nej det skulle krävas en del backande och trixande för att komma 
till nästa ramp. Där började Balder, de bara släppte all lutning på den sista delen och tjosan
sedan var man nere.......
 
 
Ja, vad säger man till krigaren när han frågade imorse om rampen var klar. Det är ju lika bra att 
vara ärlig. Tala om att rampen inte är helt rätt, att de får göra om en del på den. Då tittade han 
på mig och sa, jag åker inte till skolan innan den är bra mamma, det är ju hur enkelt som helst
sa han, gör om och gör rätt :) Haha denne goding.
 
 
Jag fick därför dra igång en telefonterror idag där jag faktiskt fick tag på nästan alla jag behövde 
ha tag på. Jag fick mycket skit av fastighetsförvaltaren, som jag dessutom aldrig pratat med innan.
Hon tyckte att jag bara så felen och inte var tillräckligt tacksam.... känns igen det där. Denna där 
ville även ha numret till dem som rådgett mig och arbetsterapeuten för hon skulle minsann få 
komma ut och förklara vad hon menade. Hon fick numret men ringde aldrig till henne. Jag nådde
en politiker på BUN och fick fart på honom, jag ska prata med en annan imorgon. 
 
Det hela avslutades med ett mail från rektorn där hon tackade för att jag var så noggrann..... 
jo eller hur. Det visade sig att rampen var helt felaktig, jaså! Firman ska bygga om den i helgen
enligt standardmåtten. Då hälsade jag henne att det skulle vara enligt Bygg i Kapp som är rikt-
linjer för anpassningar för bättre tillgänglighet, jag bifogade även det jag hade tagit reda på så
hon kunde läsa själv. Sedan tog jag helg. 
Tack alla ni som i någon väg har peppat och stöttat mig igenom detta, utan er hjälp hade det 
inte gått <3 Tack även till dig som tittar in här och läser och gör ett avtryck på ett eller annat
vis, ni är minst lika viktiga <3
 
 
För dessa tre skulle jag göra vad som helst <3 <3 <3
 
Så nu sitter vi här och myser. Krigaren hade lite att göra på sitt minecraft, Nikke har kommit hem
men skjutsat iväg gubben på aw och snart blir det Idol här. Något av det bästa krigaren vet. Vi ska
även prova vår julkaka, eller rättare sagt en typ av chokladfudge som jag gör varje år vid denna 
tiden och fram till jul, det blev även en plåt sådana där Onödigheter som de heter, men de är allt
annat än onödiga ;) 
Vi har fuskat och tänt vår ljusstakar och stjärnor och huset andas lugn och adventsfrid. Och så 
ska det få vara hela helgen.
 
 
Själv har jag suttit och gått igenom året bilder, puh, för vår familjealmanacka. Det är ett antal tusen
som man får ögna igenom och det tar sin lilla tid.
 
Önskar er den finaste av adventshelger!!!
 
Till sist: The devil doesn´t know what to do with somebody who just wont give up!
 
Kramar 

Men...

Vi har haft några helt underbara dagar. Frosten har nupit i kinderna, det har varit lite bistert,
men hellre det än detta ösregn vi har idag. Som tur är så har vi inget som är tvunget att göra
ute, ja mer än att gå ut med pälsbollen då.
 
Helgen var lugn och härlig. Jag laddade om batterierna riktigt rejält.
 
 
Just det där rosa/blå ljuset kommer bara när det är kallt ute. Jack Frost hade svängt sitt spö över
hela vår värld.
 
 
 
 
 
Den lilla blomman jag fotade innan helgen såg rätt tagen ut. 
 
 
 
Jag åkte ner till det stora blå och promenerade en sväng. Det var precis vad jag behövde för att 
skaka av mig allt som varit och ladda på för att orka fortsätta kriga.
 
 
Havet låg stilla sånär på lite lätta skvalp, det är ett av de mest underbara ljud jag vet.
 
 
 
 
De här två busade och fnittrade sig igenom lördagen :)
 
 
Söndagen gick i städningens tecken. Vi fick putsat av fönstren, städat lite extra så det är färdigt
till advent. Jag vänder inte upp och ned på huset till jul, det gör jag på våren när vädret oftast är
bättre.
 
 
Så kom ett mail på eftermiddagen. Ett mail från rektorn som tog bort det där lugnet. Hon ville träffa
mig och prata igenom alla missförstånd! Jag svarade att jag kunde väl träffa henne men kollade först
så hon inte skulle blåsa mig som hon gjorde i våras då det plötsligt fanns två till som var med på mötet
och just de två det handlade om. Jag läste allt som gäller lärmiljö i grundskolan, om extra stöd, om 
rampers konstruktion, diskrimineringslagen osv. Till sist snurrade det av alla paragrafer och mått.
 
Igår morse fick jag svaret, jo då, hennes kompanion, den andre rektorn som är på skolan skulle ju
också närvara... som samtalsledare. Min första reaktion var stormande ilska, men jag sansade mig
och funderade på hur jag skulle bemöta detta. Två mot en situationer är fega enligt mig. Att gå in 
i underläge är inte fair. Efter en diskussion med mina älskade systrar så kom jag fram till hur jag 
skulle lägga upp detta. Jag går in nedstängd, låter henne prata och går igen.
 
 
Jag behöver alla tankar från er jag kan få för att hålla mig tyst och inte fullkomligt blåsa ut allt. 
 
 
Sent igår åkte jag upp till skolan för att kolla hur det gick för dem med bygget av rampen. Jag höll på
att smälla av. De hade börjat med trappavsatsen och inte kommit så mycket längre, men den görs 
i trä, återigen. Och djupet på den är fortfarande alldeles för smalt. Jag blir alldeles trött, tom och 
trött. 
 
 
Då är det bara att släppa det och vända fokus mot krigaren, att tänka på att det är för honom och 
alla andra som behöver rampen jag gör det.
Hemundervisningen började igår, läraren var här en timme och gick igenom vad han skulle göra
och sedan jobbade vi på själva här hemma.
 
 
Dessa två låg och spanade från soffan, eller nja den ene spanade iaf :)
 
 
Denne trasselsudden bryr sig inte om så mycket, bara han får ligga här inne i värmen.
 
 
När man är färdig med allt som rör skolan så får man sätta sig och spela en stund, full fokus även här.
 
 
Fin dag till er <3
 
Till sist: I´m not afraid of storms for I have learned to sail my ship!
 
Kramen