Nya lärdomar

Jo jag vet att sommaren inte är slut, men jag kände ändå att jag ville summera vad jag har tagit med 
mig från denna sommaren, som verkligen inte varit någon vanlig sommar för vår del.
 
 
Men först så tänkte jag bara lite kort tala om hur läget är med krigaren. Han är ju lite tillbaka till gå med vakuumpump och omläggningar. Fast från i onsdags testar han en Pico, den minsta av vakuumpumparna, och på måndag så ska de utröna ifall den funkar för honom. Som läget är just nu så vill de låta hans kropp få vila. De har tagit bort antibiotikan och de gräver inte i såret så han klarar omläggningen med lustgas och lokalbedövning.
Det har gjort jäkligt gott vid honom dessa två veckorna, detta att slippa alla sövningar, tester för att få ihop såret utan något bra resultat. De mätte och jämförde vad som hänt den senaste månaden och det har gått ihop 1 cm! från sidorna. Det är helt underbart, men tänker man på att det är nästan 6 cm kvar, ja då tror jag de flesta av er kan räkna ut att det inte är inte ihop de närmaste månaderna. 
 
 
Ja, vi har tillsammans med läkarna räknat ut att hösten och en bit till är vi helt säkra på att få umgås en gång i veckan. Det ska väl funka, vi slipper iaf åka upp två gånger i veckan som vi har gjort i tre månader nu.
Visst är det tungt för honom att inte få åka till badhuset heller i höst. Han kommer också att ha fortsatt hemundervisning då såret är utsatt och ömtåligt på låret. Han håller också på med en behandling på stumpen med Dermatix för att stärka det hudområde som drogs ihop i höstas i den operationen, den pågår i två månader. Och under den tiden så ska han bara använda linern, inte protesen. 
Ja jag tror ni hajar att vissa dagar är tyngre än andra för honom. Och det får de vara, ibland måste man långt ner för att sedan ta sig upp igen, starkare än innan.
 
 
Så va det det här med rubriken, nya lärdomar. Någonstans har jag hört att man bör lära sig nåt nytt för varje dag. Och det gör vi nog alla om vi bara tänker efter.
När jag satt och tänkte på vad denna sommaren lärt mig, och ja det är många dagar så det blir ju på det sättet många lärdomar, men jag lovar er att jag inte tänker rapa en lång och sömnig lista. Jag flummar lite på ytan bara.
Tacksamhet, jo visst var jag det innan också, men efter denna omgången så lär man sig att vara tacksam för väldigt mycket, ofta för det där man ofta tar för givet. Som att man får sova hemma i sin egen säng istället för sjukhusets hängmattor.
Att vara i nuet, det har jag verkligen fått lära mig. Och nu kan jag känna att det kan jag verkligen nu.
Att vänta..... jodå, jag har utvecklat det till en konstart t.o.m. Hur man bäst kan slå ihjäl 8 timmar på en stol. Se till att du har en kortlek, en tidning, en bok, mobilen inte att förglömma, handarbete, och konsten att låta tankarna fladdra bort och försvinna, kan man inte det innan så är det ett perfekt tillfälle att träna. Resa i tanken, icke att förväxla med att sitta och planera vad man ska göra, utan allmänt dagdrömma. Då kan du slå ihjäl många timmar.
 
Att inte planera, ja det är ju en punkt som går ihop med att leva i nuet. Men testa att inte kunna planera vad du ska hitta på i tre månader... jo du, det är en lärdom det där. Så fort någon frågar om man ska hitta på något så har svaret blivit: Tja vi kan ju bestämma men jag kan inte säga att jag kan just då. Just denna punkten har varit en av de svåraste för ett kontrollfreak som jag. Men det har gått alldeles utmärkt det också, även om det är mycket jag gärna hade gjort som inte kunnat bli av. 
Sänka förväntningarna, så jäkla svårt alltså. En av de mer kluriga punkterna. Hopp och förväntan, ja de går ju lite hand i hand. Men hoppet får man ju aldrig ge upp, däremot så får man lära sig att sänka förväntningarna så de man sätter upp kanske infrias. Vissa dagar så var det bara ett mål att vi skulle gå upp och ta oss igenom dagen, och då får man inte ha förväntningar på att det ska bli en massa saker gjorda utan man får ta timme för timme och bara vara.
 
 
Ja, listan med lärdomar kan göras hur lång som helst som sagt, tyvärr finns det saker som man lär sig också, som man egentligen helst hade sluppit.
Ensamhet, ja självvald ensamhet är helt fantastiskt tycker jag. Jag har ett stort behov att få vara själv och ladda om och sortera tankar och känslor. Men när natten kommer och man har försökt peppa en krigare hela dagen, trots att det egentligen bara blir tomma ord, den ensamheten är överjävlig. När tårarna rinner och man skulle vilja att någon höll om en och sa att vi löser det, tillsammans fixar vi det. Den lärdomen kan man gärna vara utan. Jag hoppas det är okej med dig Pia, min namne, att jag lägger in din kommentar från ett av mina otaliga inlägg där. En kommentar som helt ärligt var jobbig att läsa, men på ett positivt sätt:
 
Men Pia ... läser och förfasas, läser och vill hjälp, läser och blir ledsen, läser och känner mig maktlös, läser och känner empati. Funderar och funderar på din/er verklighet och för oss som tar det via Facebook och blogg, att vara på distans, att klicka i ett hjärta, att skriva en kommentar kontra att leva i det. Att se det käraste man har lida, att känna vanmakt, att vara stark för det bästa man har. Så mycket energi det kostar och som man som förälder givetvis är beredd att ge. Tänker ofta på dej och hur din verklighet är. Funderar över var och när du får känna dig svag, orkeslös, liten, rädd osv. Att vara med om det ni är, är så långt från vad det flesta av oss behöver uppleva. Jag önskar jag kunde hjälpa, hur i så fall? Med vad? Kram Pia
 
Jag har fått massor med helt underbara hälsningar i olika former, jag är lika tacksam för alla, men denna var så annorlunda, den tog sig hela vägen in i det innersta. Tack än en gång för dina ord Pia <3
 
 
Ja många saker har passerat oss denna sommar. En helt otrolig sommar till att börja med. Soliga dagar, ja, då har vi suttit här inne och spelat eller spanat på film. Underbara mornar, vissa har vi suttit och njutit ute på altanen. Ljuva kvällar, ja har det inte varit för varmt har vi även då varit ute på altanen en sväng.
Enformigt? Så in i den lede, men har man inget alternativ så funkar det riktigt bra det med, det handlar till syvende och sist om inställning. 
 
 
Så min vapendragare då, pälsbollen. Underbare fine Zacco som blivit sju år i sommar. Han har fått lyssna på matte så öronen nästan trillat av. Han har sett tårarna, fått stå ut med mina vrål när jag varit tokigt ilsken. Vissa promenader har gått under tystnad, jag tror han njuter mest av dem ;)
 
Nu har jag plågat er länge nog också, ni som kommit hit ner. Kanske dröjer det inte så länge innan jag är tillbaka här. Jag har skaffat mig en ny liten kompis, en liten dator som jag ska ha för att skriva på och dagens inlägg är premiär med min nye kompis. Tror vi ska trivas riktigt bra tillsammans.
 
 
Jag och krigaren bor där långt uppe till vänster i bilden. Vi är väldigt lyckligt lottade som har dessa omgivningarna runt knuten.
 
Tack för att du läste och...
Till sist: When you come out of the storm, you won´t be the same person who walked in. Thats´s what this storm´s all about.
 
Önskar er en riktigt härlig helg!!
 
Sänder tusen varma Kramar till er <3

Kommentarer :

#1: Britt-Marie

Kram tillbaka Pia och fin helg till er!

Svar: Tack <3
Bjaeren

skriven
#2: Anonym

Bryt ihop och kom igen . Styrkekramar . ❤️❤️

Svar: Japp det är det som gäller. Tack vem du än är <3 <3
Bjaeren

skriven
#3: floweroffame

Oj vad ni har fått gå igenom mycket. Hoppas det bara går åt rätt håll nu. Ha en fin helg Kram Pernilla

Svar: Tack <3Kramen
Bjaeren

skriven

Kommentera inlägget här :