Luften går ur.

Oj, det var ett halvår sedan jag var härinne och skrev, tiden rinner iväg och mycket har hänt sedan sist.
 
 
Vi har haft en riktigt härlig sommar jag och krigaren. Som många av er vet så har jag och Peter delat på
oss i sommar, livet kom emellan och vi har växt åt olika håll.
 
 
Det är rätt skönt att man inte alltid vet vart vägen leder, det dyker upp vägskäl och då måste man välja.
Mitt val blev att gå vägen själv, att ta åt andra hållet i vägskälet. Det känns väldigt bra även om det är
tråkigt när inte det blir som man tänkt sig.
 
 
Man får lyfta blicken och se allt vackert och fortsätta gå.
 
Sommaren har som sagt varit härlig. Mina goa äldre grabbar med sambor har också förgyllt dagarna.
 
 
Jag är så rik som har en så underbar familj, hela familjen inkl mina systrar och mor och far.
 
 
Och krigaren har börjat fyran. En förväntansfull grabb gick till skolan i augusti. Tyvärr så var det väldigt 
rörigt i klassen och PTS:en, post traumatic stressyndrom, slog till med full kraft. Panikångesten slök 
honom i en munsbit. ( jag har pratat med krigaren om att jag skriver om det och han tyckte det var helt
ok), så ingen tror att jag lämnar ut honom utan att prata med honom först. 
 
Att ångesten plöstligt flyttar in är inget man blir lycklig av. Den tar sig stora friheter, kväver glädjen, rasar
och härjar, maler ned, och frossar i osäkerhet. Först när den har övertaget så slutar den att breda ut sig,
då lägger den sig till ro med ett fast grepp om livet. Den drar i marionettrådar och ser med ett nöjt leende
hur alla dansar efter dennes pipa. Då är den nöjd och belåten.
 
 
Det är ett rent litet helvete innan man får kontroll över den. När det då är ett barn som den satt klorna i 
är det inte lika lätt. Är det då också ett barn med ett funktionshinder så blir det inte mindre lätt. Då är man
redan i utankanten, inte som alla andra. Slår då ångesten till så är man än mer utanför för man orkar inte 
vara med, tårarna ligger ständigt på lur och trillar förädiskt ned på kinden framför kompisarna. Lägger man
till att benen gör förbaskat ont just nu så ja, ni förstår ju själva, groggen blir för stark, den golvar dig innan 
du ens kommit halvvägs.
 
 
Livet går i slow motion och allt annat får läggas åt sidan. Det handlar om att komma på rätt kurs igen och 
ta sig fram sakta sakta med små steg. Nu har han fått en resurs i skolan som finns där för honom och 
som han litar fullt och fast på, hur länge det är så, ja det vet vi inte. Just nu vet vi bara att han har resursen
mån-onsd i nästa vecka, längre fram är inte planerat. 
 
 
Så idag när jag hämtade honom i skolan, han går bara fram till lunch just nu och pluggar hemma på em, så 
kollade vi in deras nya lokaler de ska börja i på fredag. Då är iofs inte krigaren där för vi ska upp på en magnetröntgen och lysa igenom stumpen igen så de vet vad de ska göra åt den. Men han kommer ju på 
måndag iaf. Det första jag konstaterar är att handikapptoaletten är en personaltoalett som är låst med nyckel. Inte så att jag inte tycker personalen ska ha en toalett, men att låsa handikapptoaletten kanske inte är det smartaste alternativet. Jag såg inga dörröppnare till de två tröga dörrarna i korridoren, svårt att öppna dem 
om man sitter i rullstol. Men de ska säkert installera dem snart.....
 
 
 
Så till utgången. De hade redan gjort en ramp, en asfalterad sådan, med vilplan!! Tänka sig så bra det kan bli. Bara det att den som planerat den hade haft väldig otur när han/hon tänkte. Den avslutas nämligen mitt i 
en dagvattenbrunn, och rasterna ligger i färdriktning.... Ja då gick luften ur mig helt och hållet. Hur svårt kan
det vara... jag bara undrar. Att bygga en trygg miljö som är tillgänglig och säker för alla, trodde vi kommit längre 2017, men uppenbart inte.
 
 
Så vi tar nya tag. Famnar livet och gör så gott vi kan jag och krigaren. Tillsammans kan vi försätta berg!!
 
Har ni orkat hit så tackar jag för att ni har tagit av er tid att läsa. Jag känner att skrivkrampen har lättat igen och jag det dröjer inte länge förrän jag är tillbaka nu.
 
 
Till sist: I´m thankful for my struggle, because without it I wouldn´t have stumbled across my strength!!
 
Ha en fortsatt fin vecka!!

Kramen 
Pia

Kommentarer :

#1: Camilla

Livet ger och livet tar och där ska det finnas balans. När livet tar mer än det ger....ja då förstår vi vad som händer💖
Bra att få skriva av sig och virka dej iform. Finns alltid plats för dej i mina tankar och Krigaren förstås, det hjälper kanske inte er vardag men det kan va skönt att veta iaf🤗

Svar: Det är ju så. Men ja vi virkar oss ur det 😉 Tack min fina och ni alltid i mina 💚💜💙
Bjaeren

skriven
#2: Britt-Marie

Jag tryckte på Gilla-knappen! Inte så att jag gillar det du skriver om men gillar ATT du skriver. Många styrkekramar till er!

Svar: Haha det gillar jag med 😉Kramen 💜
Bjaeren

skriven
#3: Ida

❤❤❤

Svar: 😘❤
Bjaeren

skriven
#4: Birgitta

Vilka fantastiskt fina bilder du tar!
Blir så ledsen över att läsa hur jobbigt ni har det, men jag vet samtidigt vilken styrka och kraft du har. Både du och Linus kämpar så! Så tråkigt att Peter och du delat på er, önskar er båda en god framtid med massor av styrkekramar till er alla.

Svar: Tack! Kramen 💚💜💙
Bjaeren

skriven
#5: Judith

Kära Krigarmamman och krigaren! Ni gör en resa som tar på krafterna. Mitt i allt det jobbiga hittar du alltid något ljust att hänga upp din framtid på. Du är beundransvärd. Kramar om <3

Svar: Tack fina Judith ❤❤ En gör så gott en kan 😘
Kramar tebax ❤
Bjaeren

skriven
#6: Judith

Nej, du gör mer än bara ditt bästa och framför allt gör du det med kärlek och då gör du stor skillnad.

Svar: 🙏😘
Bjaeren

skriven
#7: Marie h

💜💙💖

Svar: 💚💜💙
Bjaeren

skriven
#8: Annelie Bohlin

Hoppas det ordnar sig för Linus och att det blir bättre i skolan.Tack för alla fina bilder du tar och visar. Kram till er båda.

Svar: Tack!Kramen 💜
Bjaeren

skriven
#9: Floweroffame

Oj! Så mycket du har varit med om. Har saknat dig här på bloggen, men förstår att du haft mycket annat i ditt liv. Hoppas du mår bra nu i allt. Ni har mycket att kämpa med du och krigaren. Hoppas allt löser sig till det bästa. Ha en härlig helg. De säger att solen ska lysa. Kram Pernilla

skriven
#10: BosseLidèn

Det klart jag har Pia. :) Jag njuter av dina underbara foton och önskar dig hjärtligt välkommen tillbaka till Blogglandia. Du behövs här av många orsaker. Din text suger jag i mig varje gång. Den lever sitt liv mellan bilderna.
Jag lär mig mycket. Du är en mycket bra pedagog på att förklara. Samtidigt vet jag ingen bloggare som kan få mig att bli så arg på så mycket. Det är ett kvitto på att du är BRA.
Glad för din sommar. Vet att du har en familj som finns där i alla väder. Jag önskar dig lycka till på din stig och hoppas att krigaren får en bättre fortsättning på mellanstadiet. Givetvis får de fixa till det praktiska. Det är deras skyldighet.
Kram Bosse

Svar: Åh Tack Bosse för dina ord, de värmer!Vi syns snart igen 😉
Kramen
Pia 🍁
Bjaeren

skriven
#11: Pernilla

Så trist att höra vad som hänt i sommar. Att dela på sig är en sorg i sej, även om det kan leda till det bättre. Jag har förstått att något hänt och även om det är tråkiga besked, så kan separationen inte överträffa krigarens krig.
Vi har jag vårt barnbarn, Lilla H boende hos oss. Vi är familjehem åt henne då hon har en tung ryggsäck att bära på. Psykisk misshandel och en sjuk mamma. I gen kan förstå att dessa barn som fått gå igenom tuffa saker, har hjärnspöken att brottas med. Hjärnor som inte beter sig som andras och gör som dom själva vill. I get syns ju utanpå!
Vi har fått stöd och jobbar varje dag med att läka sjuåringens hjärna och jag hoppas ni får samma stöd. En klapp på axeln behövs och man måste ibland ha hjälp med att se det ljusa i allt mörker.
Stor varm styrkekram till er!
/P

Svar: Tack fina Pernilla <3 Jag vet att ni har det tufft men jag är så imponerad över hur ni tog er an lilla H när hon behövde en trygg famn. Ja det har definitivt blivit till det bättre här hemma, och det känner krigaren också, även om hjärnspökena har kommit tillbaka. På måndag är äntligen psykologen tillbaka och då kan vi börja på arbetet igen.
Var rädd om dig!!
Kramen
Pia
Bjaeren

skriven

Kommentera inlägget här :