Höst i mitt hjärta.

Varmt Tack alla ni fina som läser inläggen, både här och på fb och insta.
Mitt innersta Tack till er som finns här och inte väjer undan när jag inte orkar och är som en tistel.
 
 
Fredagen kom och gick, det blev höst i mitt hjärta. Jag hittar inte orden att trösta och peppa. Vi är inne på en väg som inte har någon ände. Hud vill inte svara och plastiken ville uttala sig till tisdag istället... De vill inte sätta delhud på en växande kropp. Jag fick ett snabbt möte med läkarna, de kom precis när krigaren rullades in på operation. Där gick allt om intet. Allt jag kämpat för.
 
 De gissade på en storlek på såret men jag visste att det va större. Jag fattar inte vad de håller på med. Jag ville träffa dem efteråt men de ringde bara, kom nåt akut emellan....Men jo såret va större sa de.
Maktlösheten river i en, den sliter sönder och förtär. Ilskan kokar, frustrationen bubblar. 
Fortsätta med vakuum ett tag.... vad är ett tag? Tror jag exploderar snart.
 
 
 Bryt ihop och kom igen. Hur många gånger? Sommarlovet är borta med deras kalkyl, det hade jag iofs redan räknat ut. Hur möter man krigarens frustration? Han går sönder. 
Som tur är så har vi en underbar flock, brorsor med flickvän som kommer och spelar och tjötar en stund. Jag kan gå undan med mina tankar. Ladda om.
 
Var rädda om er 💖
 
Till sist: The strongest hearts have the most scars. 
 
Kramen 💚

Kommentarer :

#1: Anonym

Kram Åse

Svar: 💞
Bjaeren

skriven
#2: Kerstin J

Förstår fullständigt er frustation och frågan var hämtar man kraften. Det finns inget annat ställe att få ett utlåtande från? Du har kanske redan försökt hitta någon/något. Det brukar kännas bra att leta efter fler att tillfråga om diagnosen men vad vet jag om vad som finns att tillgå. Tro mig det finns ett slut och det blir bra, frågan är bara när och det är det jobbiga i detta. Hoppas ni hittar styrkan tillsammans i de små framgångarna. Kram på er.

Svar: 💞
Bjaeren

skriven

Kommentera inlägget här :