Tacksamhet

Så märkligt. Jag började på ett inlägg här igår när det var krigarens årsdag, det var sju år sedan olyckan hände. En dag som vi firar med tacksamhet i hjärtat. Men orden jag skrev igår kändes inte rätt att fortsätta på idag. Visst är det konstigt. 
 
 
Tänk vad dessa åren gjort med oss, och då är det på ett positivt sätt jag menar. Starkare, ödmjukare, mer rädda om varandra och framför allt så har vi nästintill tvingats bli mer härvarande. I början av dessa sju åren så gick allt lätt, visst början var för dj-vlig, det ska erkännas men sedan så trallade det på. Inget kunde stoppa krigaren, så kändes det då. Såhär skulle det alltid vara. Full fart med protesen och inga hinder, inte större än att vi snabbt skulle fixa dem.
 
 
Så lyckligt ovetandes man är om framtiden. Detta året som gått har verkligen torktumlat oss rejält, både mig och krigaren. Men vi har också hittat egenskaper hos varandra som vi inte sett innan. Ett sjujäklaranamma, en helt sjuk styrka, konsten att ibland ta timme för timme, hur vi snabbt läser av varandra och även andra för den delen, hur vi peppar varandra och hur energin flödar mellan oss. Ett år där vi fått ta fram allt vi har för att ta oss fram vissa dagar, för det har varit dagar där vi verkligen kunnat bara glida med också. 
Att lära sig att allt inte är en kamp utan att man måste njuta med och låta det där jobbiga spela andra fiolen. Att rasa ut när trycket är för högt, att gråta när fördämningen brister men framför allt skratta tillsammans.
 
 
Och karusellen har ju inte precis stannat ännu, vi måste åka med ytterligare ett tag, men vi vet att vi fixar det.
 
Såret på krigarens ben går ihop fint, det är inte långt kvar innan det är läkt ihop. Tyvärr fick han en tatuering runt i den nya huden i måndags. Sårsköterskan vi går hos rekommenderade oss att lägga på lidokain, en bedövningssalva, innan vi kom upp så skulle det inte ta så lång tid hos henne. Sagt och gjort, jag la på ett tunt lager här hemma innan vi åkte. När vi kommer upp och krigaren tar av förbandet så höll jag på att trilla av stolen. Det var helt blåsvart runt hela öppningen. Sköterskan frågade om det såg ut såhär när jag smörjade in, men det gjorde det ju inte för hade jag sett detta hemma hade jag blivit livrädd. Hon försökte med en svamp med tvål och vatten att gnugga bort det men icke då, det satt som berget. Hon letade febrilt på nätet vad detta kunde vara för reaktion och sa att det hade registrerats ett par fall av hudförändring innan. Vi fick lova att kolla på eftermiddagen så det inte spred sig. 
 
 
Som tur var när jag gluttade på förbandet så var det fortfarande bara en halvcentimeters kant runt. Dock så letade jag också på nätet för att se vad jag kunde hitta om biverkningar av salvan, men jag hittade inget om någon blå reaktion. Får ta det vidare nästa vecka när vi träffar läkaren igen. 
Smärtan är fortfarande jäkligt jobbig för honom i båda benen, och tyvärr lär det fortsätta. Det finns inte något att göra åt all sörja som simmar omkring i benen, mer än att det får läka ut själv. Någon tid på detta kan de inte sätta. Men nästa vecka ska vi iaf träffa läkaren och då blir det ultraljud på stumpen för att de ska se vad de har att vänta sig när de ska operera den igen. 
 
 
Idag så får vl plocka fram vår egen sol. Det blåser som sjutton här och regnet piskar på. Perfekt väder för att kura ihop sig inne och bara vara. Hösten är här med besked, tranorna har passerat här i en vecka, på väg söderöver, kloka djur, och vi har haft vår första frostnatt.
Jag och krigaren röjer här hemma, han ska få ett nytt rum. Mitt gamla kontor och Nikkes gamla rum ska bli ett stort rum till honom. Det känns viktigt att han har något att planera och se fram emot. Han har stora visioner, och alla dem går inte att genomföra, men det kommer garanterat att bli bra ändå ;)
 
 
Tack för att just du tittade in! Och för er som undrar så ja, jag har börjat så smått på två böcker. En som kanske aldrig kommer ut, och en som vem vet, kanske kommer ut ;)
 
Önskar er en fortsatt fin vecka!
 
Till sist: We can´t always choose the music life plays for us, but we can choose how we dance to it!
 
Kram
Pia

Kommentarer :

#1: Anna-Lena Stig

Ser framemot din bok, den kommer att bli fantastisk precis som du och din krigare!, kram

Svar: Tack fining 🙏❤❤
Bjaeren

skriven
#2: Linda

Ja ni kämpar på. Och ni gör det bra. Lycka till i framtiden. Både med smärta och bok.

Svar: Tack <3
Bjaeren

skriven

Kommentera inlägget här :