Gerillakriget fortsätter. Motståndarna varierar. Men visst finns det ljuspunkter också.
Vid sidan om gerillakriget står min tappre krigare, han krigar för fullt själv med sina inre demoner och sin smärta. Det är mer än vad någon ska behöva gå igenom. Jag står jämte och kan inte göra mer än att se till att förutsättningarna är de bästa för honom.
Jag har fått klartecken på att rampen ska rivas upp och göras om, troligtivis under höstlovet. De insåg att de hade haft otur när de tänkte och att den är både skev och alldeles för brant.
Det har även blivit bokat ett möte med de som säljer arbetsstolar, i november iofs, men ändå. Under tiden har jag fått ihop ett lån från habiliteringen av en som han får ha tillsvidare. De hade inte hjärta att veta att krigaren hade svårt att vara i skolan pga stolen, så de lånade ut en.
Jag har även fått till ett besök med läkarteamet på Östra imorgon för att få besked om vad de tänker göra med krigarens ben. Som tur är följer en av brorsorna med så han kan gå ut med krigaren och jag kan ta ett eller kanske två ord med dem utan krigarens öron. Något måste hända nu!
Det är så mycket självklarheter som inte är det idag i vårt s.k. välfärdssamhälle. Iaf inte om du har ett funktionshinder och är i behov av hjälpmedel. Region Halland och Varbergs kommun borde skämmas och det med råge. Och då menar jag inte de stackarna som jobbar närmast patienterna/eleverna utan de där som gömmer sig bakom skrivborden och skriver avtal de inte begriper ett vitten av.
Men mitt i allt detta så finns det guldklimpar, de där som försöker slå knut på sig själva för att hjälpa. Pedagogerna i skolan är en grupp. De är helt fantastiska, men hur ska de kunna påverka eller göra något. De har händerna fulla med att bara klara av att genomföra undervisningen. Resurspersonalen i skolan, som finns där när draken kommer som slukar alla tankar utom de som förgör krigaren. Personalen på habiliteringen som också gör allt de kan, även om de inte får... Tack alla ni, ni är fantastiska <3
Jag och krigaren försöker också ta tillvara de där stunderna när allt känns så där kanon, som om inte allt det här runt oss existerar.
Soliga dagar vid havet, trots att det blåser isbjörnar. Ja shortsen ger han inte upp i första taget, han fryser inte säger han och nej, då är det väl så. För han har byxor, även om man inte kan tro det :)
Jag virkar massor, en helt underbar sysselsättning, med eller utan päls i knät.
Mys med pälsbollen <3
Ljudet av vågorna.
Spanar himlen och konstaterar att det är många som är i flytttagen nu.
Igår hade vi en mycket märklig sol på morgonen. Det drog in väldigt märkliga mörka moln och solen var eldröd mot orange. Det var tydligen stoft från Spanien och Portugal i sviterna av orkanen som dragit fram. Kvittar vad för det var helt magiskt.
Ja, då har jag fått skrivit av mig igen. Det känns bra på något vridet sätt.
Nu hoppas jag verkligen att vi får ett vettigt besked imorgon, håll tummarna för oss.
Till sist: Never give up, because great things take time!!
Var rädda om er <3
Kramen
Pia
Håller båda tummarna och tänker på er! Kram!