Välkommen 2017!

Hopp och hej, redan en vecka har gått på 2017. En riktigt God Fortsättning till er som fortfarande tittar in här.
Uppdateringarna är verkligen inte på topp, men jag är här, tro det eller ej.
 
December gick undan må jag säga. Massor med nya projekt, två väldigt stora och några mindre.
 
 
De två stora är ett projekt för amputerade i Personskadeförbundet RTP. Vi sitter och jobbar med en ansökan för att starta ett coachprojekt för nyamputerade, det är såå spännande. Det andra är att jag gått in i styrelsen för en ekonomisk förening, en förskola, där jag ska ha hand om ekonomi och löner. Det är en hel del att ta tag i, det vill jag lova, men jag tycker det är kul.
 
 
Som ni vet så har ju Bounty och Zacco blivit föräldrar. Här är de små liven inte gamla.
 
 
Så var vi ner och hälsade på dem igår, och wow vilken fart det var på dem :) Ända tills batteriet tog slut, då ramlade de i en hög och somnade <3 Sötnötar!
 
 
Krigaren var helt såld på dem, fast inte på deras små vassa tänder förstås :D
 
 
Innan i december så har vi pysslat och myst också, såklart! Krigaren slet med sin grantomte alldeles själv. Han sågade så han var helt slut. Jag fuskade med motorsåg ;) Ni ser hans tomte till höger i översta bilden.
 
 
 
Kajsa tyckte det var en läskig filur.
 
 
Naturens magi *
 
 
Vi var även på tomtemys på Fraxens i Gällared hos sys m gubbe. En supermysig eftermiddag med grillad korv, granhämtning för dem som ville det, tomtens koja osv. Tack för att ni håller kvar vid denna tradition <3
 
 
En av årets favoriter tog jag på tomtemyset.
 
 
Det ligger så fint precis utmed Ätran.
 
 
Vissa dagar har gått i rosa medans andra...
 
 
..har gått i guld.
 
 
Månen har vandrat sin ban, över tall och gran.
 
 
 
Det har varit simskoleavslutning för krigaren. Han klippte 5 km-märket för hösten och var superstolt, med all rätta!
 
 
Vissa dagar har det mesta känns dimmigt.
 
 
Medans andra har lyst betydligt klarare <3 Julafton hade vi två gånger om här då Mikael och Ida firade själva julafton i Trosa, dubbelt mys med andra ord!
 
 
 
Annandagen firades i Kopparrör, men min kamera glömdes nästan helt bort i år :( Lite bilder fick jag knäppt iaf :)
Tack Bea och Tobbe för att ni står ut med invasionen varje år <3
 
 
På jullovet har det blivit en del pokemonletande. Men just här fotar krigaren havet, kan undra vad han har fått det  ifrån ;)
 
 
Så även här, och det är bra att ha lite stöd ibland.
 
 
 
 
 
 
 
Det har busats en hel del också.
 
 
 
Kajsa tar skydd i stolen när leken blir för häftig.
 
 
Zacco gillar att busa med grannen, Amber. Det verkar som om det är ömsesidigt ;)
 
 
Sista dagen på 2016, en vacker stängel står vid vägkanten. Den visar att det finns vackerhet i allt. Naturen är
så förunderlig, den vet att det är vackert att vissna ned för att nästa år stå i blom igen.
 
 
Ibland känns vägen lång och tråkig. Sjung en liten stump när du vandrar så går det snabbare. Lite som livet,
ibland bara matar det på, men om man drar fram ett leende och ger sig ut i naturen så blir det ett härligt
avbrott.
 
 
Eller som krigaren, klappa en fin katt du träffar när du är ute och går.
 
 
Köp dig en vacker blombukett, bara för att! Just denna vackra fick jag av min goa granne <3
 
 
 
Jag och krigaren har minsann varit kulturella på jullovet också och besökt Varbergs Fästning. Där fick han snällt sätta sig i skolbänken igen :)
 
 
Sjävklart tog vi en sväng utmed havet också.
 
 
Rätt ensamma i Spöökitetsparken.
 
 
 
 
Morgonljus <3
 
 
 
Sedan plötsligt stod hon där, blommor i håret och bara axlar, -10 ute och snål vind.
 
 
Nu avslutar jag det första inlägget detta året. Jag önskar att ni, precis som solen här när den går upp, ska skina som en ljuspelare under detta år!
 
Tack för att ni tittade in!
 
Just det, höll ju på att glömma till sist:
We can only be what we give ourselves the power to be!
 
Kramen
Pia

December: Gnistrande baranögon och mys, eller.....

Så blev det plötsligt första december, ja jag känner lite att det är plötsligt. Här inne har jag inte varit på
länge, bloggen har inte prioriterats alls. Så idag tänkte jag att jag måste göra ett inlägg.
 
Mitt inlägg skulle ju helst handlat om julpyssel, bak och kletig kola. Kranstillverkning och allt som hör
december månad till. Förväntan som byggs upp under en hel månad, för vissa långt tidigare, gnistrande
barnaögon och nyfallen snö utanför fönstret. Ljusstakarnas milda sken i rummen och genom fönstren när
man går promenader, kylan som biter i kinderna. Men nej, jag är ledsen att göra er besvikna för här blir
ingen julfeeling idag.
 
 
Nej den första december här är grå och dimmig,regnet driver smått smått. Det är rätt väl överensstämmande
med mitt sinnestillstånd idag.
Det är då rakt inte dimman eller regnet som trycker ner mig idag, nej det är helt andra saker.
 
En stor grogg av tillstånd och utredningar till höger och vänster från olika instanser, det är vad som
sänker mig.
Det värsta är att det är rena skitsaker enligt mig, sådant som gått att råda bot på med en liten smula
sunt förnuft, men det är en väldig bristvara idag, skulle nästa vilja gå så långt att påstå att den är utrotnings-
hotad.
Försäkringskassan tittar på min ansökan om fortsatt vårdbidrag för krigaren. De behöver ha in mer intyg.
Ett gediget läkarutlåtande och ett lika gediget från psykologen räcker inte. Nej de vill ha in ett intyg om varför
krigaren sliter mer byxor och sockar än jämnåriga, varför han behöver ha dyrare skor än jämnåriga. Ett intyg
som visar att protesen är hård och inte gjord av skumgummi. Att den skaver sönder kläderna snabbare.
Ett intyg på att det är svårt att böja en protesfot som en vanlig fot för att få ner den i skon och att man då
får leta efter skor som har en större och smidigare öppning, då kan man inte leta efter de billigaste, tyvärr.
Det är vad de vill ha.
 
De vill även ha ett intyg på varför han använder en creme som inte finns på apoteket utan måste köpas
av en återförsäljare. Ett intyg om att de på sjukhuset har rekommenderat den då det inte finns någon creme
som klår den på stora transplantationsområden, måste han verkligen hålla huden mjuk????
 
 
De vill även veta när han kan börja åka buss igen, varför han inte kan klara sig själv till skolan. Varför varför
varför.
Tänk lite själva, det är inte förbjudet!!!
 
 
Krigaren ska kunna känna att han är som alla andra, även om han inte har samma förutsättningar, det är
så jag önskar att alla barn, och vuxna också, ska känna som har en funktionsnedsättning. Att inte behöva
förklara och bli ifrågasatta.
 
En annan blandning är protesen. Krigaren fick en ny fot av Össur på Island för att testa. Denna har legat
i klädkammaren här hemma i ett halvår av olika anledningar. Nu äntligen så fick vi till att han skulle få prova
den. När så hylsan inte funkade, den klämde och gjorde jätteont sa krigaren, så blev det en total låsning
inne hos ort. ingenjören. Något gjorde att vi fick gå därifrån utan någon fot och detta är något jag måste ta
tag i snabbt. Går inte in mer på det här, det är en lång historia.
 
Så har vi nästa klump, p-tillstånd. Jag skickade in ansökan om förnyelse förra veckan. De enda gångerna
vi använder det är när vi är på sjukhuset eller liknande, när han har ont och svårt att gå, dvs kanske en
eller två gånger per månad.
Då får jag ett brev med posten igår, men det hade nog hamnat fel för det låg i vår låda imorse tillsammans
med tidningen. Där står det att krigaren ska utföra ett gångtest hos en sjukgymnast för att se hur långt
han kan gå under sex minuter......  Svaret ska vara inne den 31 dec!!! Men alltså, finns det inga gränser för
hur korkad paragrafryttare man får vara????
 
 
Detta tillsammans med en kropp som inte alls gillar det här kalla råa som vi har denna årstiden, gjorde att
jag idag grät som en tok medans jag städade huset. Jag uppmanade all kraft jag hade för att inte ringa
runt till de olika instanserna och be dem ta tunnelbanan till ändstationen, och helst längre än så.
 
Ja där har ni sammelsuret som håller på i detta hus just nu. Men som med allt annat är det att ta sig igenom
det bit för bit och göra det bästa man kan. Det klart det inte ska vara lätt, när det kan vara ......
 
 
Så nu får vi ta fram lite sol och gnistrande ögon. Fokusera på det som faktiskt är kanon och funkar.
Att här är mycket jobb att göra för att förenkla vardagen för personer med funktionsnedsättningar, inte
krångla till den så mycket det går. Det arbetet går att göra, det kommer att ta tid, men det går!
 
 
För att avrunda på ett lite gladare sätt så ger den här lilla damen oss mycket att skratta åt, varje vaken
stund <3
 
 
Att dessa finingarna har blivit föräldrar till fyra pälsbollar är också något att glädjas åt <3
 
 
Att imorgon kanske solen kommer åter och gör att liiite lättare.
 
Önskar er en härlig och fin start på december!!
 
Till sist: Stay strong. Make them wonder how you´re still smiling :)
 
Kramen
Pia

Jodå.

Visst finns jag här, kanske inte i den utsträckning jag själv hade tänkt, men så blir det emellanåt.
Vad som gör mig alldeles varm är att ni fortfarande tittar in här även om här inte finns ett endaste
dugg aktivitet.
 
 
Krigaren han fortsätter att kriga på. Det går mycket bättre i skolan och med den nya läraren och den nye
resursen så har de lagt grunden för en trygg skolgång. Det är helt underbart att inte ha all denna oro att
kriga med varje dag. Det enda som fortfarande är lite jobbigt är gympan, men det går bättre och bättre.
 
 
September var en härlig månad, i många avseenden. Vädret kan man ju knappast klaga på, sommarvärme
hela vägen igenom. Fantastiska kvällar som gjorde att sommarkänslan dröjde sig kvar.
 
 
Alla dessa olika frökonstellationer. Jag bara älskar dem!
 
 
Växterna som inte förstod att hösten var i antågande och bara fortsatte blomma och sprida vackerhet i naturen.
 
 
Det blev många mil vi tillryggalade jag och krigaren när han jagade omkring efter de där små figurerna.
Men vilka promenader, vi pratade om allt, stort som smått. Jag tror att det är just de där stunderna som är
de viktigaste. Då man är just där och då, inget annat kommer emellan utan man har en härvaro som är
lite unik.
 
 
I september var jag också på en helt fantastisk inspirationshelg i Tylösand. Christoffer Lindhe som
driver Lindhe Extend var den som bjudit in till detta. Äntligen, var min känsla, det kändes som starten
på detta jag har velat göra så länge. Ett nätverk för amputerade är i startgroparna nu.
 
 
Som avslutning var vi ute på golfbanan och som ni ser så hade vi mer än sköj :)
 
 
 
Ja just det, Zacco och Bounty har parat sig också och det ser ut som om det är små valpar på gång.
 
 
 
Här hemma har vi dragits med en sådan där manlig förkylning som har bytts mellan mig och krigaren flera
gånger om. Det blir rätt tungt till slut, energinivåmätaren har visat på noll men nu hoppas jag att det vänder.
 
 
 
 
De här två har hängt ihop en hel del det sista. Isak har hängt på några promenader ute på Subbe och det
är så härligt att vara del av deras snack och fnitter.
 
 
När jag går omkring funderar jag ofta på hur naturen har gjort det den har gjort eller om det ligger
någon mänsklig hand bakom också. Detta bord är högst uppe på knallen vid Subbe fyr. En rätt
mäktig pjäs som är stöttad av en liten sten i ena sidan för att bli plan.
 
 
 
Någon hade pyntat stranden med en vacker fjäder.
 
 
I slutet av september hade vi bestämt träff med David Lega. Han lärde krigaren att crawla på 10 minuter
och vilken fart han hade sen. Han är en helt fantastisk människa, utstrålar sådan värme och ser varje
individ och tar sig alltid tid. Tänk, som krigaren sa, att få ha honom som simlärare, då hade jag blivit
bra mamma. Med massor av övningar i bagaget och ett leende på läpparna åkte vi hemåt.
 
 
Så kom oktober och plötsligt insåg man att hösten var verkligen här. Naturen skiftade i sina vackraste
färger helt plöstligt.
 
 
 
 
När jag tittar på mina bilder så har de ofta ett budskap med sig. Som denna, att stå vid ett vägskäl och
välja vilken väg man ska gå.
 
 
Och som denna, finns bara viljan så kan man växa i vilken miljö som helst.
 
Nu får jag avrunda här innan det springer iväg alldeles för långt.
 
 
Jag önskar er en fortsatt härlig oktober!!!
 
Till sist: When someone tells you it can´t be done, it´s more a reflection of their limitations, not yours!
 
Kramen
Pia