Mycket tankar

Så var det måndag igen, en ny oskriven vecka ligger framför oss. Fast vår vecka är egentligen inte så 
oskriven, det är dags för operation. Imorgon åker jag och krigaren upp och skrivs in, träffar läkaren och hälsar på hos Ronalds hus där Peter ska sova. 
 
 
En liten krigare, bilden är från 2011.
 
Sedan får vi åka hem igen och åter åka upp på onsdag mot kvällen, och så opereras han på torsdag.
 
Det ska bli sagolikt skönt att vara på andra sidan om operationen. Det är väldigt mycket tankar just nu hos krigaren, vilket är helt naturligt, men ändock svårt att svara på alla.
 
 
 
Känns som att man får vända sig långt bort för att få svar på allt.
 
 
Det har varit väldigt lugnt här den senaste veckan då det går vattkoppor nu och krigaren har inte haft det. Alltså har vi fått bli hemma och försöka få dagarna att gå, och ibland känns det fruktansvärt instängt. Min räddning har varit promenaderna med Zacco, någon gång har krigaren orkat med, men mestadels har han för ont för protesen.
 
 
Igår smet jag ned till det stora blå alldeles ensam, hur ljuvligt som helst.
 
 
Kan undra när denna båtkärra användes senast :)
 
 
 
 
Jag hade en kråka som följde mig hela tiden.
 
 
Funderade på om denna vackra skulle hinna slå ut, men frosten inatt tog nog den.
 
 
 
Smultronen här hemma är inte riktigt på det klara med årstiden heller. Kan det bli smultron till jul :)
 
 
 
Jag dyker upp här när man minst anar det igen, tills dess, ha det riktigt bra och var rädd om dig!!!
 
Till slut: Have the heart of a lion, the skin of a rhino and the soul of an angel!
 
Kramen
Pia

Operation.

Äntligen har vi fått besked när operationen blir. Den 16e november är datumet som gäller. Så himla skönt att ha något att förhålla sig till.
 
 
Helt underbart gjort av läkaren att få ihop det redan om två veckor. Krigaren tycker dock att han inte är redo, men som jag talade om för honom, det kommer han aldrig att känna sig, hur lång eller kort tid man har att förbereda sig på. 
 
 
Så vi tar dagarna en och en nu, det är mycket som tar plats i tankarna hos honom. Men han har ju redan räknat ut att han blir en bra "hjultomte" :D Det är så skönt att han är just den han är <3
 
 
I helgen har jag haft hela min underbara flock här <3 Massor av skratt och allmänt knäpphet, det är en snabb sammanfattning ;)
 
 
Några av oss drog ner till Glommen, man kan inte tro på denna bilden att det blåste 21 m/s. Men tittar man åt andra hållet....
 
 
Då såg det ut såhär. Det blev en kort sväng då krigaren frös, och Nikke också :D
 
 
Jag njuter av alla underbara färger ute nu, det gäller att passa på innan de är puts väck.
 
 
Vi skulle träffat hundgänget på fredag, men då det snurrar runt vattkoppor så har vi blivit avrådda att utsätta krigaren eftersom han inte har haft det. Och plocka hem det nu är ju inte det intelligentaste jag kan pyssla med.
Men det går fler tåg att umgås med godingarna <3 <3 
 
 
Nu är det höstlov här och vi försöker ta tillvara på dagarna även om krigaren har ont. Igår lyckades vi t.o.m bowla, det var superkul. Sedan blev det ett snabbt besök på det stora gula huset på kvällen för mig och krigaren och det var lugnt får jag säga. Vi fick köpt lite pyssel inför alla dessa sittande veckor.
 
 
Morgonpromenaden idag var något utöver det vanliga. Hela världen gick i rosa - orange.
 
 
Det var helt magiskt!
 
Önskar er en fortsatt härlig dag!
 
Till sist: The only disability in life is a ad attitude!
 
Kramen
Pia 

Tack!

Tack för alla hållna tummar och tår! Det var nog det som gjorde att det hände något igår. Och ett stort Tack till alla er som tittar in här även om jag är svajig med uppdateringarna :)
 
 
Det var inget team som mötte oss igår utan "bara" krigarens vanlige läkare. Men han hade raka klara besked
angående stumpen och vad som skulle hända. Det har återigen bildats ett stort nevrom, en knut på den stora nerven i vaden och dessutom så har skelettet bildat klor längst ned i växazonen. Inte undra på att den stackaren har ont.
 
 
Så det är bestämt att krigaren är en prio-ett-patient då det inte finns några lediga platser detta året. Det fanns inte en enda bokningsbar tid för operation med plats på sal förrän början av februari, och det håller bara inte. Så vi står nu på en akutlista där vi kan komma upp med kortaste möjliga varsel. 
 
 
De ska då ta bort nevromet och korta stumpen med ca 4-5 cm för att få bort zonen som ställer till det. 
Krigaren blev helt förstörd, det hade jag väntat mig. Han vill gärna ha bort smärtan men hoppades att det skulle finnas en enklare väg att gå. Men det kommer att bli bra, det vet jag och jag får peppa honom i den dos han klarar av just nu.
 
 
Det funkar nämligen inte att säga att det kommer att ordna sig och bli så bra så bra, för då exploderar han. Det vet du inget om, säger han bara. Men vi ska ta oss fram så gott vi kan, en stund i taget. 
Jag har en liten önskan, och det är till er föräldrar som har barn i skolan tillsammans med krigaren, som är inne här och läser. Behåll informationen för er själva, barnen får veta det de behöver i skolan och inte trycka på krigaren det de fått reda på av er. Jag vet att jag inte kan kräva något sådant när det är en öppen blogg, men jag önskar att ni tänker på det.
 
 
Idag har han fått bli hemma från skolan. Det var lite mycket som snurrade runt och behövdes prata om. Han tycker att jag är helknäpp som önskar att det blir så snart det bara kan, han är inte beredd säger han. Då får man bara tala om att han blir aldrig beredd, man får bara göra så gott man kan och då är det bra nog.
 
 
Imorgon ska jag träffa ett gäng härliga vänner på dagen. Det ska bli skönt att bara vara själv en stund. Sådant laddar batterierna.
 
 
Önskar er en riktigt fin helg!!!!
 
Till sist: Soon, when all is well. You´re going to look back on this period of your life and be so glad that you never gave up!
 
Kramen
Pia