December: Gnistrande baranögon och mys, eller.....

Så blev det plötsligt första december, ja jag känner lite att det är plötsligt. Här inne har jag inte varit på
länge, bloggen har inte prioriterats alls. Så idag tänkte jag att jag måste göra ett inlägg.
 
Mitt inlägg skulle ju helst handlat om julpyssel, bak och kletig kola. Kranstillverkning och allt som hör
december månad till. Förväntan som byggs upp under en hel månad, för vissa långt tidigare, gnistrande
barnaögon och nyfallen snö utanför fönstret. Ljusstakarnas milda sken i rummen och genom fönstren när
man går promenader, kylan som biter i kinderna. Men nej, jag är ledsen att göra er besvikna för här blir
ingen julfeeling idag.
 
 
Nej den första december här är grå och dimmig,regnet driver smått smått. Det är rätt väl överensstämmande
med mitt sinnestillstånd idag.
Det är då rakt inte dimman eller regnet som trycker ner mig idag, nej det är helt andra saker.
 
En stor grogg av tillstånd och utredningar till höger och vänster från olika instanser, det är vad som
sänker mig.
Det värsta är att det är rena skitsaker enligt mig, sådant som gått att råda bot på med en liten smula
sunt förnuft, men det är en väldig bristvara idag, skulle nästa vilja gå så långt att påstå att den är utrotnings-
hotad.
Försäkringskassan tittar på min ansökan om fortsatt vårdbidrag för krigaren. De behöver ha in mer intyg.
Ett gediget läkarutlåtande och ett lika gediget från psykologen räcker inte. Nej de vill ha in ett intyg om varför
krigaren sliter mer byxor och sockar än jämnåriga, varför han behöver ha dyrare skor än jämnåriga. Ett intyg
som visar att protesen är hård och inte gjord av skumgummi. Att den skaver sönder kläderna snabbare.
Ett intyg på att det är svårt att böja en protesfot som en vanlig fot för att få ner den i skon och att man då
får leta efter skor som har en större och smidigare öppning, då kan man inte leta efter de billigaste, tyvärr.
Det är vad de vill ha.
 
De vill även ha ett intyg på varför han använder en creme som inte finns på apoteket utan måste köpas
av en återförsäljare. Ett intyg om att de på sjukhuset har rekommenderat den då det inte finns någon creme
som klår den på stora transplantationsområden, måste han verkligen hålla huden mjuk????
 
 
De vill även veta när han kan börja åka buss igen, varför han inte kan klara sig själv till skolan. Varför varför
varför.
Tänk lite själva, det är inte förbjudet!!!
 
 
Krigaren ska kunna känna att han är som alla andra, även om han inte har samma förutsättningar, det är
så jag önskar att alla barn, och vuxna också, ska känna som har en funktionsnedsättning. Att inte behöva
förklara och bli ifrågasatta.
 
En annan blandning är protesen. Krigaren fick en ny fot av Össur på Island för att testa. Denna har legat
i klädkammaren här hemma i ett halvår av olika anledningar. Nu äntligen så fick vi till att han skulle få prova
den. När så hylsan inte funkade, den klämde och gjorde jätteont sa krigaren, så blev det en total låsning
inne hos ort. ingenjören. Något gjorde att vi fick gå därifrån utan någon fot och detta är något jag måste ta
tag i snabbt. Går inte in mer på det här, det är en lång historia.
 
Så har vi nästa klump, p-tillstånd. Jag skickade in ansökan om förnyelse förra veckan. De enda gångerna
vi använder det är när vi är på sjukhuset eller liknande, när han har ont och svårt att gå, dvs kanske en
eller två gånger per månad.
Då får jag ett brev med posten igår, men det hade nog hamnat fel för det låg i vår låda imorse tillsammans
med tidningen. Där står det att krigaren ska utföra ett gångtest hos en sjukgymnast för att se hur långt
han kan gå under sex minuter......  Svaret ska vara inne den 31 dec!!! Men alltså, finns det inga gränser för
hur korkad paragrafryttare man får vara????
 
 
Detta tillsammans med en kropp som inte alls gillar det här kalla råa som vi har denna årstiden, gjorde att
jag idag grät som en tok medans jag städade huset. Jag uppmanade all kraft jag hade för att inte ringa
runt till de olika instanserna och be dem ta tunnelbanan till ändstationen, och helst längre än så.
 
Ja där har ni sammelsuret som håller på i detta hus just nu. Men som med allt annat är det att ta sig igenom
det bit för bit och göra det bästa man kan. Det klart det inte ska vara lätt, när det kan vara ......
 
 
Så nu får vi ta fram lite sol och gnistrande ögon. Fokusera på det som faktiskt är kanon och funkar.
Att här är mycket jobb att göra för att förenkla vardagen för personer med funktionsnedsättningar, inte
krångla till den så mycket det går. Det arbetet går att göra, det kommer att ta tid, men det går!
 
 
För att avrunda på ett lite gladare sätt så ger den här lilla damen oss mycket att skratta åt, varje vaken
stund <3
 
 
Att dessa finingarna har blivit föräldrar till fyra pälsbollar är också något att glädjas åt <3
 
 
Att imorgon kanske solen kommer åter och gör att liiite lättare.
 
Önskar er en härlig och fin start på december!!
 
Till sist: Stay strong. Make them wonder how you´re still smiling :)
 
Kramen
Pia

Jodå.

Visst finns jag här, kanske inte i den utsträckning jag själv hade tänkt, men så blir det emellanåt.
Vad som gör mig alldeles varm är att ni fortfarande tittar in här även om här inte finns ett endaste
dugg aktivitet.
 
 
Krigaren han fortsätter att kriga på. Det går mycket bättre i skolan och med den nya läraren och den nye
resursen så har de lagt grunden för en trygg skolgång. Det är helt underbart att inte ha all denna oro att
kriga med varje dag. Det enda som fortfarande är lite jobbigt är gympan, men det går bättre och bättre.
 
 
September var en härlig månad, i många avseenden. Vädret kan man ju knappast klaga på, sommarvärme
hela vägen igenom. Fantastiska kvällar som gjorde att sommarkänslan dröjde sig kvar.
 
 
Alla dessa olika frökonstellationer. Jag bara älskar dem!
 
 
Växterna som inte förstod att hösten var i antågande och bara fortsatte blomma och sprida vackerhet i naturen.
 
 
Det blev många mil vi tillryggalade jag och krigaren när han jagade omkring efter de där små figurerna.
Men vilka promenader, vi pratade om allt, stort som smått. Jag tror att det är just de där stunderna som är
de viktigaste. Då man är just där och då, inget annat kommer emellan utan man har en härvaro som är
lite unik.
 
 
I september var jag också på en helt fantastisk inspirationshelg i Tylösand. Christoffer Lindhe som
driver Lindhe Extend var den som bjudit in till detta. Äntligen, var min känsla, det kändes som starten
på detta jag har velat göra så länge. Ett nätverk för amputerade är i startgroparna nu.
 
 
Som avslutning var vi ute på golfbanan och som ni ser så hade vi mer än sköj :)
 
 
 
Ja just det, Zacco och Bounty har parat sig också och det ser ut som om det är små valpar på gång.
 
 
 
Här hemma har vi dragits med en sådan där manlig förkylning som har bytts mellan mig och krigaren flera
gånger om. Det blir rätt tungt till slut, energinivåmätaren har visat på noll men nu hoppas jag att det vänder.
 
 
 
 
De här två har hängt ihop en hel del det sista. Isak har hängt på några promenader ute på Subbe och det
är så härligt att vara del av deras snack och fnitter.
 
 
När jag går omkring funderar jag ofta på hur naturen har gjort det den har gjort eller om det ligger
någon mänsklig hand bakom också. Detta bord är högst uppe på knallen vid Subbe fyr. En rätt
mäktig pjäs som är stöttad av en liten sten i ena sidan för att bli plan.
 
 
 
Någon hade pyntat stranden med en vacker fjäder.
 
 
I slutet av september hade vi bestämt träff med David Lega. Han lärde krigaren att crawla på 10 minuter
och vilken fart han hade sen. Han är en helt fantastisk människa, utstrålar sådan värme och ser varje
individ och tar sig alltid tid. Tänk, som krigaren sa, att få ha honom som simlärare, då hade jag blivit
bra mamma. Med massor av övningar i bagaget och ett leende på läpparna åkte vi hemåt.
 
 
Så kom oktober och plötsligt insåg man att hösten var verkligen här. Naturen skiftade i sina vackraste
färger helt plöstligt.
 
 
 
 
När jag tittar på mina bilder så har de ofta ett budskap med sig. Som denna, att stå vid ett vägskäl och
välja vilken väg man ska gå.
 
 
Och som denna, finns bara viljan så kan man växa i vilken miljö som helst.
 
Nu får jag avrunda här innan det springer iväg alldeles för långt.
 
 
Jag önskar er en fortsatt härlig oktober!!!
 
Till sist: When someone tells you it can´t be done, it´s more a reflection of their limitations, not yours!
 
Kramen
Pia
 

Härva

Vädret går på repeat och det gillas mycket! Att få njuta av sol och värme såhär in i september är Lycka!
Ja uppdateringar har det duggat glest med här, men plötsligt händer det.
 
 
Skolan har börjat och ja, den började helt fantastiskt, vi surfade på den vågen en hel vecka. Men säg 
det som varar, det tog inte längre tid innan rollerna var tillbaka och grupperingarna och då även oron.
Vi backade till där vi var i våras. Det kändes hopplöst ett litet tag, men sedan får man ta sig samman 
och börja om med små steg igen. Bakslag kommer alltid att finnas i bilden när inte själen mår bra.
 
 
När vi är ute på våra pokemonraider så är han tillbaka, krigaren. Han får luftat känslor och tankar och vi 
försöker tillsammans att packa ned dem rätt så de inte är för tunga att bära.
 
 
 
Njuter av vackra solnedgångar och bara är.
 
 
 
 
På våra rundor träffar vi massor av människor. Krigaren är framåt som vanligt och pratar med alla.
Många grabbar blir avis för att krigaren har med sig sin mamma, tänk om min mamma eller pappa
kunde hängt med någon gång, är ord vi ofta hör. Återigen känner jag för att slå ett slag för spelet,
du får en härlig gemenskap med ditt barn, de lär sig läsa karta, får lite kulturhistoria vi pokestopen,
ni är ute och rör på er tillsammans ja, jag ser faktiskt bara fördelar med det.
 
 
Ofta tar vi oss ett bad när vi är iväg. Men sist vi var i Apelviken fick vi känna på de förrädiska under-
strömmarna där finns. Tror aldrig jag någonsin har känt något så otäckt. Vi fick kämpa som tokar 
för att ta oss in till land och då var vi inte längre ut än att det räckte till låren på mig. Då slog hjärtat
vill jag lova!
 
 
Vi träffade också på Bambi.
 
 
Ett besök på Liseberg hör ju sommaren till och vi kom iväg i slutet av augusti, en helt perfekt kväll med
åka så skjortan stod rakt ut :D Lite choklad fick vi också med oss hem...
 
 
Vi har också varit på kusinträff. Ett kanonmysigt initiativ av min kusin i Falkenberg. Så härligt att träffa alla,
det blir verkligen inte för ofta nu för tiden. Tack återigen för en härlig kväll!!
 
 
Så var det det här med bilder :) Att få ihop alla på ett sådant där avspänt vis ni vet. Har man då bara en 
tupp i hönsgården så måste han ju vara inringad av hönorna ;)
 
 
Och så en sväng av det äldre gardet, ja urpsrungskällan om man säger så :)
 
 
 
 
Mycket gos med den här lilla damen blir det också.
 
 
Hon har precis börjat upptäcka världen utanför.
 
 
Dessa satt nere vid Kåsa. En fin komposition tyckte jag.
 
 
Dessa två har så roligt tillsammans. Zacco är oftast med på ett hörn också.
 
 
Lupinerna blommar igen, jag tycker de är så vackra och stolta där de står i dikeskanten.
 
 
De här två har verkligen funnit varandra. Ibland kan hon visserligen bli lite jobbig tycker Zacco, men om
man är stor får man vara snäll.
 
 
 
Augustis kvällshimlar är något alldeles extra.
 
 
 
Krigaren har börjat gilla basket. Vi stack till skolan på helgen så han fick köra lite trix.
 
 
Jag och mina systrar har varit iväg med vår vackra mor. Hon fick det i födelsedagspresent av oss. Vi fick
massa tips och knep allihop. En supermysig eftermiddag och kväll blev det. Bilden till höger har jag lånat
av lillsys <3
 
 
Vi passerar många sådana här fröbollar på våra promenader. Krigaren är så imponerad av hur de kan 
vara så jämna, så runda. Att allt i naturen är så märkligt, att allt bara fungerar.
 
 
 
Zacco har haft dambesök här också, vackra Bounty hälsade på. De fattade tycke för varandra direkt.
Nu kommer hon tillbaka till helgen i höglöp och sedan hoppas vi små ullbollar av dessa två.
 
 
Just den blå färgen, den är något alldeles extra. Den laddar en till fullo med energi.
 
 
Detta är grannens katt, han uppskattar inte Zacco lika mycket som Kajsa gör :D
 
 
Förra veckan var vi på Vallarna i Falkenberg. Där finns en stor lekplats, hinderbana, parkourbana, 
skatepark, frisbeebana osv osv. De har verkligen lyckats att få ihop allt på ett och samma ställe.
 
 
Och ja ni som har mig på insta har ju redan sett filmen från detta besök.
 
 
Vi tog en snabb vända ner till Skrea strand också när vi ändå var där.
 
 
 
I fredags stack vi dit igen, denna gången med kickboarden. Det tog inte lång stund innan det var full
fart i backar och krön.
 
 
Lite häng med andra som varit där många många gånger innan.
 
 
Lördagsmorgonen bjöd på älvdans. Något jag verkligen gillar. Allt blir så mjukt.
 
 
Nattskiftet har gått hem och lämnat kvar fantastiska konstverk.
 
 
Vid lunch skulle vi vara klara med en övernattningsväska. Krigaren fick stanna hemma med Mikael och
lite assistans av min mor och far.
 
 
Jag fick en helg av mina systrar och svågrar i födelsedagspresent. En lyxig helg där jag bara har fått 
glida omkring och bli uppassad. Först hamnade vi på Norrvikens trädgård i Båstad. En otroligt vacker
plats.
 
Sedan vidare till en stuga i Skummeslövsstrand där det blev kubbturnering, god mat och canastaspel.
 
 
Tidigt tog vi systrar en promenad ner till havet och tanken var att ta ett morgondopp. Men ja, bottnen
där kändes verkligen inte bra så det blev bara fötterna som blev badade.
 
Tack finingar för en helt underbar helg <3 <3 <3
 
 
Idag är jag hemma med en krigare som har feber och ont i halsen, hoppas det är ett kortvarigt besök.
 
Önskar er en riktigt härlig vecka om ni har trasslat er hela vägen hit!
 
Till sist: I am not what you think I am. You are what you think I am.
 
Kramen 
Pia