Skratta eller gråta.

Påsklovet rullar på för fullt och ja, vi tar det i vår takt, eller rättare sagt krigarens takt.
 
 
Vi tar våra lovar med Zacco och pratar. Att så mycket kan snurra i ett barns huvud, kloka tankar, 
knasiga idéer, rädsla och glädje. Något som ofta kommer för mig när vi pratar är att när vi vänder
en orolig tanke till en lugn tanke så sprids det glädjebubblor i mig. Då ser jag det där ljuset i ögonen
som försvinner när rädslan sätter klorna i honom. Rösten går från en lägre oktav i moll till en högre
i dur.
 
 
Häromdagen var jag iväg på Harmonikväll igen och vad vore jag utan dessa kvällar. En total omladdning
i energier och ett lugn inom mig som är svårt att slå. Alla upplevelse igenom meditationen är också något
som man vill ta tag i och fundera på.
 
 
Denna märkliga lilla blomma har slagit ut på en växt jag gick i fredags. Jag har inte en aning om vad 
det är för sort, jag är inte bäst på att komma ihåg växters namn.
 
 
Så denna magnet som satt i ett kort jag fick av två underbara vänner. Den har diskuterats en hel
del med krigaren. Han förstod den inte riktigt utan jag fick förklara den riktigt. Då sa han: Visst är 
det så, och då är det över.
 
 
 
 
Våren är här, och det med besked. Det spirar överallt.
 
 
Behöver jag säga att vi skyndade oss in när detta drog in från havet. 
 
Igår var vi hos Zaccos uppfödare på en date med ett gott gäng. Vi fem ladies fick sitta och tjattra
äta god lunch och sniffa på en liten bebis. 
 
 
Där bor många hundar, och detta är en av dem, Kompis. Och ja man kan väl lugnt säga att den blev 
just det, kompis ;) Så gosig knähund <3
 
 
Mina fina vänner uppvaktade mig med ett vackert träd. Ojojoj vad ska jag göra av allt detta vackra.
 
 
Tack godingar för en underbar dag och för det fina trädet <3 <3 <3 
 
 
Krigaren fick sin dos med grabbarna som bor där. De var högt och lågt, snattrande, hoppande, spelande,
dansande, ja listan kan göras lång.
 
 
Jag fick även pratat med en god vän om hur jag ska gå vidare med krigarens proteser. Under tiden ringde
det och jag kände inte igen numret. Men denna där lämnade ett meddelande och det var chefen i Region
Halland som ville prata om hur det fungerar, inte fungerar på habiliteringen. 
Hon ringde lite senare och då ursäktade jag mig med att jag inte kunnat svara eftersom jag diskuterat
proteser som strular. Oj, sa hon, jag ville prata med dig om habiliteringen och alla hjälpmedel, helst ville
hon träffa mig. När vi började titta på datum så förklarade jag att jag inte kan förrän seneftermiddagar
då jag är med krigaren i skolan pga allt som hänt. Det blir tyst i luren, och jag kommer på mig själv med
hur detta samtalet hade börjat och börjar skratta.
Ja sa kvinnan, jag måste säga att du är stark som kan skratta åt alltihop, mitt i allt elände. Tar du hand
om dig själv nån gång, frågade hon. Ja sa jag, och när man har att välja mellan att skratta och gråta så
väljer jag skratta, även om jag gråter ibland också.
Detta möte ska bli spännande.
 
 
Idag är en kompis här hos krigaren och jag har fått undan lite pappersarbete som legat och väntat.
 
 
Många mornar är sådär extra magiska. 
 
 
Krigaren tyckte det såg ut som en blixt som skar genom himlen när molnen öppnade sig imorse.
 
 
 
 
Funderar på hur jag ska gå vidare med vissa bitar, mailar istället för att ringa då jag inte riktigt orkar 
ta fighten just nu. Men jag kan inte bara gilla läget, snart är sommaren här och krigaren bara måste
kunna ha sin cheetah. 
 
 
Önskar er en fortsatt härlig dag!!

Till sist: If you don´t fit in, you are probably doing something right!
 
Kramen
Pia

Märkligt.

Tänk så märkligt det är. När min mamma fyllde 50 så tyckte jag att hon var sååå gammal :) Nu när jag 
själv har fyllt 50 så känner jag mig inte alls så gammal, visst är det märkligt. Någon åldersnoja har jag 
inte denna gången heller, jag är däremot stolt över var jag är i livet, och framför allt är alternativet sämre.
 
 
De sista dagarna har gått så fort att jag inte riktigt hängt med. Krigaren och jag var i skolan i onsdags
och när vi kom hem låg denna i brevlådan.
 
 
Visst är det konstigt, det tog mig bara tre dagar att få hem denna och den ska jag donera till skolan
så de kanske kan ringa in så alla hör.
 
 
Jag vandrade omkring när de hade sin första lektion och precis invid skolan ligger detta hus.
 
 
 
Det är något visst med gamla hus, och detta är så likt det hus som författaren skriver om i boken jag 
läser just nu, Sången från havet.
 
 
 
Skärtorsdagen ägnades åt att göra smörgåstårtor och städa. Och jag avslutade den med en Eldceremoni
innan Blåkulla.
 
 
Givetvis hann vi med en och annan sväng ute i det härliga vädret också.
 
 
 
På långfredagen grattades jag av la familia på morgonen och fick veta att jag skulle vara klar för avfärd
tjugo i åtta, då vankades det frukost på Hotell Havanna här i stan. Hela flocken var samlad och vi hade
en riktigt lång och härlig frukost.
Sedan bar det hem och fixa till garneringen på smörågåstårtorna, det hade jag inte hunnit på morgonen.
 
 
Från lunch och över midnatt var här underbara människor och grattade. Tack alla ni som kom och
gjorde min dag alldeles extra <3 <3 <3
 
 
Nu har jag blommor i massor, jag frossar i dem.
 
 
Även en egen citronodling ;) 
 
 
Solnedgången på långfredagen var verkligen effektfull. Dimman som legat som ett blött omslag hela 
dagen skingrades och solen kom fram. Allt var som gjort av guld. Denna vyn har jag från farstukvisten
så det var bara att steppa ut med kameran en snabb sväng.
 
Gårdagen var betydligt lugnare, jag hade en nacke som bråkade så jag började dagen hos syster yster.
 
 
Men innan jag åkte och plågades gick jag och Zacco och njöt av morgonpromenaden.
 
 
 
Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att golfbanan öppnades här till påsk, så nu får vi allt rätta
in oss i ledet, fast på morgonen är de ännu inte ute.
 
 
 
 
 
Färgen när solen bryter fram är så underbar.
 
 
Allt är som det vore förgyllt, magiskt.
 
 
Krigaren var lite lagom seg dagen efter, men det syns då inte här :)
 
 
Så även den här pälsbollen.
 
 
Denna doftar så härligt.
 
 
Ja så är det den här paraplyaralian. Kotten har nu dragit ut sig och ser ut så här. Kan undra vad 
det blir när det är färdigt, ser verkligen märkligt ut.
 
 
Denne herrn slappar på sitt favvoställe.
 
 
Våren är verkligen här på riktigt! Efter besöket hos sys så punkterades jag, sov massor under 
gårdagen och jag är inte svårvaggad idag heller. Jag landade nog när hon gav mig behandlingen 
och ja, tröttheten är väl bara att acceptera, har nog varit lite mycket ett tag.
 
 
Inga vårblommor, men väl blommor som lyser upp här hemma.
 
 
Idag stack jag ned till havet. Det var bara tvunget att komma dit och ladda om, detta underbara stora
blå.
 
 
Nu väntar påsklov här, ett rätt lugnt sådant så krigaren laddar sina batterier också. Vi ska träffa goa 
gänget i veckan som vi lärt känna via Zacco, det ser vi båda verkligen fram emot.
 
 
Då regnet drog in över oss på eftermiddagen så trodde jag inte att solen skulle visa sig mer idag, men
jo då. Den fick en chans och direkt när den kom så var världen märkligt gul, grön, brun för att sedan ....
 
 
... bli alldeles rosa/blå. Visst är det märkligt.
 
 
Imorgon är en ny orörd dag som förhoppningsvis kommer att innehålla en hel del utomhuspyssel.
 
Hoppas ni har haft en härlig Påsk, och att ni fortsätter ha det också <3
 
Till sist: Allow yourself to be where you are!
 
Kramen
Pia

Ännu en liten härva.

Med små steg tar vi oss framåt. Jag är med i skolan men sitter på fritids, ett rum jämte skolsalen.
Nu kör vi hela förmiddagen, längre tänker jag pressa honom för imorgon är sista dagen innan 
påsklovet. På torsdag så ska de ut på långpromenad och då bestämde jag och krigaren att
han hoppar över den då det inte känns hundra med protesen ännu. 
 
 
Jag gillade bilderna på honom när vi var nere vid havet. Han var så lugn och tillfreds.
 
Kan inte utan att reagera över att det är rejält snett i klassrummet när eleverna tar på sig hörselkåpor
på lektionerna, ja att det ens finns hörselkåpor i klassrummet! Att det är så svårt att hålla tiderna och 
att ha förberett lektionerna. Förstår fullt ut att det är stentufft att vara lärare idag, men det mest primära
med planering känns lite märkligt. 
 
Nej, nog om det eländet nu.
 
Eftersom vi får torsdagen ledig så kan jag planera om lite. Då har vi en hel dag på oss att förbereda
inför fredagens firande :)
Av den anledningen blir det inga mer inlägg innan tidigast påskafton här. 
 
 
I helgen som gick fick vi städat och fixat härinne. Solen sken och vi fick röjt rejält ute också, härlig
känsla på söndagskvällen.
 
 
 
Nu är det snart fullmåne igen och då ska vi på Eldceremoni, ja det bor en häxa i mig, jag vet.
 
 
 
Dimman sveper in oss varje morgon och kväll, men vad gör väl det när solen oftast hittar fram.
 
 
Vissa har fått vårkänslor och tycker att gräset är lite goare att vrida sig i.
 
 
 
Det blommar och spirar överallt.
 
 
 
När vi städat färdigt i söndags stack jag iväg till Nackhelle Hem och fyndade lite smått och gott.
Har du inte varit där är det väl värt ett besök!
 
 
Krigaren har fått fram cykelt och ja, det är bara att konstatera att det behövs en storlek större ;)
Ni som funderat över trummor till krigaren så har jag mina antenner ute för att se om vi kan 
hitta ett bra begagnat set, men det vet han inget om.
 
 
Jag bara älskar dimman, inte så att jag vill att den ska stanna hela dagen, utan så som det är nu.
 
Idag har vi varit inne med bladen, cheethan, och ja jag vet inte vad jag ska säga. Vi kommer ingen-
stans känns det som. Nu ska krigaren testa igen, även om det inte kändes bra när han provade. 
Jag blir så förbannad på sådant resonemang, att man inte vet vad man ska göra, att den är sämre
än den foten han har. Skillnaden är den att han känner sig rörligare i cheethan och då ska han ha
den, punkt slut. Då det inte är så smart att bli arg framför krigaren så lät jag dem förstå att jag inte 
var nöjd utan att bli arg, men krigaren läser mig ändå. 
 
 
Tårarna brände i ögonen och jag förklarade för krigaren när vi gick därifrån varför jag kände så. Det 
är svårt att förklara så att han inte tar åt sig, men han förstod, det såg jag på honom. Sedan var det
dags för psykologen för honom och gubben denna gången. Det är så viktigt att det kommer fram till
honom själv vad krigaren känner.
Vi fick även med oss en arbetsstol, en gammal en av det märket de hade innan de som är strömförande.
Den är ju bättre än den nya, även om det var en riktig gammal häck. 
Något som gladde mig riktigt var att jag via en gammal god vän nått till kärnan i Region Halland och
ska prata med dem efter påsk. Tack för att du bryr dig <3 <3 <3
 
 
Havet igår. Min stora blå batteriladdare.
 
 
 
Idag var det betydligt gråare, men vackert ändå.
 
Jag önskar er en riktigt härlig och Glad Påsk!!! 
 
Till sist: I didn´t change. I just see things differently now.
 
Kramen
Pia