Vilka dagar det har varit denna vecka, lite kyligare, krispigare på morgonen med hög härlig
luft. Solen har värmt under dagen och ja, livet känns så härligt då.
Ödmjuk för er omtanke och era fina ord, men nej, jag lägger inte alla energi på negativa
saker. Gudarna ska veta att här är full fart hemma och att jag känner att dessa saker jag
skriver om utmanar mig. Att jag vill tänja på gränserna, se om jag kan röra om i den där
grytan, vända på en eller annan sten. Men vad kan väl lilla jag, rätt mycket har jag märkt,
det har vi inom oss allihop. Det är bara att ta fram krigaren i dig och se hindren som ut-
maningar istället för just hinder.
Emellanåt så bryter jag ihop, som förra veckan, men idag kan jag förflytta berg igen.
Gårdagens morgonpromenad gick i Galtabäcks hamn. Där var full aktivitet på fiskarna nere.
Havet gör underverk med själen.
Vi fick även kallelsen till ultraljudet igår.... ja man kan välja på att skratta eller gråta. Vi väljer
skratta :D Krigaren tyckte att han kunde skicka in sin bonusfot så kunde de fixa undersökningen
utan honom ;) Ett litet förslag kan ju vara att skriva vänster underben.
Idag har krigaren varit hemma, han hade ont i halsen imorse så jag tog det säkra före det osäkra,
men det har inte blivit något av det som tur var. De skulle upp i Höråsen och busa omkring, därför
kändes det bättre att behålla honom hemma. Han är rätt trött, det är mycket som snurrar i det
lilla krigarhuvudet och då kan man behöva en dag att slappa och snacka om det som trycker.
Här är lite mer krigarvolter :) Han är så lycklig över att han fixar det och vill att jag fotar honom
hela tiden. Dessa bilder knäpptes igår.
I eftermiddags fick jag ett härligt samtal, det var från Patientnämnden. De hade läst mitt brev
och var helt ställda. De tackade för ett välskrivet brev och undrade ifall de fick bifoga det till
ärendet de lade upp. Annars brukar de bara göra en sammanfattning och anföra från den.
Ett härligt samtal där de inte kunde förstå problematiken med att skaffa fram både en svart
rullstol och en fungerande arbetsstol. Ärendet ska gå till chefen för habiliteringen där det
framgår att jag vill ha ett möte med henne. Det kändes så jäkla bra att de förstod och inte
tyckte att vi var några gnällspikar, utan tog det på allvar.
När jag spanade in mailen så hade jag fått mail från arbetsterapeuten där hon välkomnar mig
till ett möte med sin chef!!!! På fredag!!! Men hallå, två dagars framförhållning. Nog för att jag
kan rucka om i mina tider men inte allt. Jag svarade vänligt att det tyvärr inte fanns en chans
att få till det redan på fredag. Jag tyckte det var fult och lågt att inte höra av sig innan. Vi får
se vad som händer.
Föräldramötet igår kväll är inget jag ens tänker gå in på, jag säger bara herregud, må alla
barnen vara starka och fixa det här själva. En liten sak förresten. Jag kollade hur det gick
till på rasterna, jo de hade rastvakter, EN personal på 93 elever, 2500 kvm skolgård.....
Ja inte undra på att det sker saker där. Det kan ju inte vara meningen att pedagogerna inte
ska få ha rast heller, men det borde finnas andra möjligheter. Andra skolor har kontaktat
pensionärsföreningarna på orten och gjort ett schema där de är på skogården i någon timme
på ett rullande schema. Kanske något att ta efter.
Kvällshimlen för en liten stund sedan, magisk!
Imorgon blir det en snabb tur och retur till Götelaborg för att skjutsa lillsys, sedan är det simskole-
start.
Önskar er en fin fortsättning på veckan!
Till sist: There is no path to happiness: happiness is the path!!
Kramen
Förstår krigarens lycka att kunna göra volter på studsmattan. Härligt att se. Hoppas det reder sig med rullstolen. Ha en fin dag Kram Pernilla
skriven