Men....

Måndag igen och en ny vecka ligger för våra fötter. I min lilla värld en vecka där jag tänkte 
få undan en del saker som ligger och väntar på mig, tex att få ihop alla papper för det 
sociala företaget, föreningen. Det är en hel del som ska med där, och till att börja med måste
jag ju ha ett namn. Jag har fått ett förslag från min gubbe och ett från en som hänger på
tåget, det senaste är riktigt bra, men jag är fortfarande lite tveksam.
 
Har ni något förslag så skriv här, maila, ring ja vad som helst. Det finns några små krav 
vad som ska vara med och det är något med amputerad eller liknannde. 
 
 
Det har varit en härlig helg. Vi har fått undan massor ute, och även lite röj inne. Känns gott när 
man vet att det blir lite ont om tid ett tag framöver. Det är så jag ser det, att vår tid går till att 
peppa krigaren i detta. Det är tusen och en frågor om hur det blir, vad som ska hända, när han
kan börja springa igen osv. Svaret han oftast får är att vi får ta en dag i sänder.
 
 
Bilden representerar krigaren rätt bra just nu, upp och ner, visselglad och vissen, ja så är det 
väl egentligen alltid, men just nu ligger nerverna utanpå och det går från skratt till gråt på
0 sekunder. Utan att jamsa med honom så får man ändå lägga till en stor portion tålamod då
det inte är helt lätt att förstå varför han måste gå igenom allt, som han känner det.
 
 
 Denne goding är en bra tröstare. Han ligger där man lägger honom och vill krigaren ha honom
i soffan hos sig så ligger han där.
 
 
Även denne goding, aj, fel bild. Så här ser man ut när daggen är tät och morgonpromenaden är över ;)
 
 
Det blir bättre när det torkat. Han hänger gärna med på bus och upptåg med krigaren och de är 
verkligen dödspolare <3
 
 
 
 
Klockan är sex på lördagsmorgon. Jag och Zacco går iväg. Tystnaden ligger som ett täcke
runt oss. Morgonen gryr och ljuset är mjukt, allt är stilla. Det är något av det bästa som finns,
livskvalité deluxe!
 
 
 
Ljuset i lördags var väldigt speciellt. Naturen såg ut som en målning.
 
 
Söndagen bjöd på klara härliga färger, och massvis med diamanter i gräset.
 
 
 
 
 
Solnedgången var också något alldeles extra. 
 
Så kom då måndagmorgon. Allt ramlade på, jag hade några snabba ärenden efter jag skjutsat 
krigaren till skolan. Då... jag hör att det plingar till, ett mail, ett mail från fröken och ärendemeningen
är: stolen. Men vad är det nu tänkte jag. Jo, den kära arbetsstolen som krigaren har haft i en vecka
funkade inte. Den hade laddats hela helgen men var stendöd. Jahopp, där var det lugnet borta.
Ringa runt och få tag i någon på habilieringen/hjälpmedelscentrum som kunde hämta eländet 
i skolan och fixa den. Det löste sig och strax före lunch var den på väg till Varberg.
 
Fick pratat med arbetsterapeuten som tyckte att det var ju oturligt att detta skulle hända. Ja jag vet
inte vad jag ska svara på det, det har ju inte varit annat än strul med den. Men den funkade ju när 
ni hämtade den så den var ju riktig då.... hennes önskan var ju att han skulle få en nyare som kanske
kunde funka bättre, men de i Halmstad har ju rekondat och godkänt denna. Min enda slutsats om 
detta är att de kan inte ha höga krav precis.
 
 
Så tog vi även upp detta med sjukgymnast. Den sjukgymnasten krigaren hade efter olyckan har 
slutat tyvärr. Det har kommit en ny som har varit med på några träffar med dessa förbålta stolar
och krigaren gillar inte henne. Han tempar folk snabbare än de hinner blinka och han känner att
hon är hård och sur. Jag har då framfört att han inte vill ha henne, och frågat om han kan få en 
annan. Svaret jag får är om inte jag ändå bara kan säga till honom att det är så här det är, nu 
får du gå hos henne antingen du vill eller ej. Men riktigt så funkar jag inte. Om inte jag gillar en
sjukgymnast eller vad det nu gäller, så ser jag ju till att gå till någon annan. Varför ska 
inte ett barn ha samma rättighet??? Har jag fel??
 
 
Resten av dagen har jag slitit håret av mig för att sy ett nytt överdrag till rullstolen. Jösses så knäpp jag 
är när det gäller kardborren och knäppning :D Man måste tänka bakvänt och det är verkligen inte 
min starka sida har jag märkt, men nu sitter det där. Ett överdrag till den vita styrseldynan har jag också
fått till nu när den måste vara där. Så ja, jag får nog vara nöjd med hur måndagen blev till slut ändå.
 
 
Imorgon kanske jag kan få gjort lite pappersarbete, vem vet :)
 
Önskar dig en fortsatt härlig vecka!!! Och ett STORT och VARMT TACK för alla fina ord!
 
Till sist: Sometimes it´s the bad things that happen in our lives that help us to grow the most!
 
Kramen

Kommentarer :

#1: Linda / CandyGirl

åh den katten skulle jag vilja gosa med...

härliga foton - som vanligt. Hoppas du kommer på ett bra namn på företaget. Plötsligt poppar det nog bara upp.

skriven
#2: Floweroffame

Barn borde ha samma rättigheter som vuxna. Stämmer inte kemin funkar inget. Bäst att byta. Härliga bilder som alltid. Ha en fin kväll Kram Pernilla

skriven
#3: Susanne

Vad ni får kriga!
Önskar att det lugnar ner sig lite för er och att ni bara kan luta er tillbaka och njuta.

Härliga bilder som alltid Pia!

Kramar
Susanne

skriven
#4: Melody and M.E

Självklart ska han ha en sjukgymnast som han tycker om! Barn har samma rättigheter som vuxna, punkt slut. Om sjukgymnastiken ska göra någon nytta så måste han ju känna sig bekväm med den person som jobbar med honom, det är väl självklart! Om han inte vill gå dit så kommer han heller inte vilja jobba med det han ska där och då är hela grejen bortslängda resurser! Det är så viktigt att personkemin stämmer! Nog kan bli besviken på det här samhället eller rättare sagt på de människor som representerar det! Så lite empapti och förståelse det finns hos en del människor!
Styrkekramar i massor!
M.E

skriven
#5: Suz

Som ni måste kämpa, det är helt galet och det verkar liksom aldrig stilla sig. Tänk om de bara kunde lyssna på er, det är ju ni som har vardagen, hjälpmedlen som inte fungerar osv osv! Om ni bara kunde få engagerade människor i er väg, folk som bryr sig och inte bara gömmer sig bakom regler och lättaste vägen. Usch vad sur jag blir på samhällets sätt att hantera många frågor.

Du bjuder på så fantastiska bilder från naturen, som jag förstår skänker dig en viss energi. Och era husdjur, vilka kompisar att ha, vilka mysiga familjemedlemmar de också.

Tack för dina fina kommentarer hos mig, jag blir så glad och rörd. Och nog skulle vi kunna prata bort flera timmar, det känner jag också på mig:)

Ha en fin vecka!
Kramar
Suz

skriven
#6: Anita

Tur att krigaren har en mamma som orkar kriga! Självklart ska barn ha (minst) samma rätt som vuxna både vd gäller hjälpmedel och sjukgymnaster. Barnen är ju vår framtid och behöver all stöttning för att få ett bra liv!

skriven
#7: Hannis

Det där med kemi är så oerhört viktigt!
Att det klickar är ju en förutsättning för att det ska bli bra.

Älskar Krigarens relation med djuren.
Det är mycket tröst i dessa pälsbollar.
Deras mjukhet är så fin och villkorslös.

Och ja, det skulle vara underbart att gå där med dig.
Och sen snattra över en mugg kaffe=))

Kramen Hannis

skriven
#8: Pernilla

Självklart ska barn ha samma rättigheter som vuxna. Hoppas det löser sig.
Du är verkligen en fena på det mesta. Att sy är inte min starkaste sida men jag hade säkert kunnat klara det om jag bara ville. Men jag vill inte....
Hade aldrig gett mig på ett skydd till en stol. Men måste man så!
/P

skriven
#9: Bosse Lidén

Inser att det är ett ständigt krig. Små och stora. Kombinationen Krigarens moder och en fyrbent dödspolare är guld värda. Lycka till med veckans krig och vedermödor. Kram Bosse. Ps Nu ska jag läsa dina tidigare inlägg utan att kommentera.

skriven
#10: Marie

Har inte läst dina inlägg på jätte länge. Du är en fantastisk skribent och fotograf Pia. Önskar er all styrka. Krammar Marie

skriven

Kommentera inlägget här :