Elfte november, bara två veckor kvar till advent, ja lite styvt, men ändå. Ibland tycker jag att
det bara rusar iväg. Vill dra i bromsen ibland, kanske inte mitt i mörkaste november, men jo
jag tror nog jag vill det ändå. Jag behöver komma ikapp mig själv. Lite som att jag har
sprungit som en tok ett tag, men inte vetat vart jag skulle, eller ens varför.
Det klart det till viss del har att göra med allt som händer runt krigaren. Jag brukar välja
mina krig, men när det gäller vardagsfunktioner så kan man inte välja, utan måste gå igenom
dem, utan att stanna. Stannar man så händer inget, det har jag också räknat ut.
Men just nu känns det som om jag inte får något ur händerna, jag vet knappt hur jag ska få det.
Tack och lov har jag lärt mig, efter att ha känt så här förut, att det är något som kommer när det
har varit för mycket. Det är kroppen och själens sätt att hjälpa mig att stänga av, att gå ner i varv.
För när du inte kan göra något, ja då är det bara så.
Igår när jag skjutsat krigaren till skolan så stack jag och Zacco ned till havet. Ja det där om att
spana vädret först, det var inte tal om, jag skulle bara dit.
Det var grått, småregnigt, blåsigt .... och helt underbart.
Vi strövade planlöst omkring en bra stund och lät tankarna rätta till sig, batteriet bli fyllt och
Zacco trött, nästan iaf.
När jag hämtade krigaren så började oron ta över för morgondagen, alltså idag. Vi hade
bestämt att han skulle komma lite senare till skolan och vara med över lunchen idag, för
att sedan hänga med på gympan där Handikappidrotten skulle hålla i lektionen. Krigaren
ville väldigt gärna vara med, men hur skulle han klara bamban. Han ville inte ha tallriken
i knät osv. Jag lugnade honom med att allt var genomgått till minsta sak, det skulle gå
kanon.
Tänk om de där i fyran är där och retas då? Då tar du fram skölden sa jag till honom, den
du har för magen. Vi sitter och pratar om skölden, som vi gjort många gånger innan, men
idag är det en annan nyans i det. Han frågar vad min sköld är gjord av, efter att ha tänkt
efter en liten stund så säger jag, renast guld, med spegelbitar i. Vad är din gjord av blev
såklart min följdfråga. Diamant, svarade han blixtsnabbt, det är okrossbart. Jag kan ta
fram en hel diamantbubbla runt mig om det behövs, svarade han.
Han är en diamant, ja det är alla mina tre hjärtan <3
När vi pratat färdigt så såg krigaren att himlen var magisk. Han ville ut och kolla och tyckte att
jag skulle fota. Och visst var den magisk.
Så nu ska jag snart åka upp till skolan, jag vill gärna kolla in gympan lite också, därför åker jag
upp lite tidigare, men det vet han inget om.
Idag gick promenaden här hemma vid. Solen kämpar som bara den för att lysa igenom molnmassorna.
Kan undra vad vår pratstund kommer att handla om idag.
Nu vet jag några, läs mina systrar, som inte tror att de ska ge mig saker att lösa just nu, att jag inte
orkar. Men det är just det jag gör, det är allt annat krigande jag inte orkar med <3 Jag älskar att
knäcka ideér till hemsidorna, att filura på texter osv. Så sakta bygger jag upp grunden till föreningen
också, men det får ta den tid det tar. Inte mycket som har skyndats fram blir till det bästa.
Önskar er en fortsatt fin lill lördá!
Till sist: Människor som får mig att le bara jag tänker på dem. är de som är ljusen i mitt hjärta <3
Kramen
Min sköld är av silver med turkoser i <3 Havet är alltid härligt oavsett väder. Va rädd om dig sy <3 <3
skriven