Idag lät jag bli att peppa krigaren. Jag lät honom stanna hemma, halsen skavde och han kände
sig allmänt seg. Om det beror på en förkylning i antågande eller att det har varit för mycket det
sista, ja det låter jag bli att spekulera i. Vi blev hemma och bara var. Vi har pysslat lite, kört bilspel
och spanat på Ice age 4. En sådan där skön förmiddag där vi pratat mellan varven, om kompisar,
skola och livet i största allmänhet.
En krigare som blev hemma med ett löfte, om en kompis som kommer efter skolan, en kompis
som gärna ville leka med honom som inte var rädd för någon förkylning. Det är en bra start på
helgen det.
En runda med Zacco fick jag också klämt in medans krigaren hade sällskap. En promenad där
jag fick låta tankarna dansa. Där de fick lägga sig till rätta efter allt som har stormat.
Ett samtal igår från rektorn, som la hela skulden på mig. Jag borde ringt och talat om att han
skulle opereras, jag skulle informerat om att ramperna inte var okej, jag borde inte hålla hemma
krigare nästa vecka, att de har rätt att ha samtal med eleverna utan föräldrars inblandning.
Till slut rann det över, jag blåste ut vad jag tyckte och tänkte och undrade hur de tänker men
det värsta är att de inte tänker.
Jag hade bubblan runt mig som jag och krigaren diskuterat så det gick inte in, hennes skit
studsade tillbaka till henne.
Jag stod på mig om hemundervisning och hon skulle återkomma idag. Det gjorde hon inte. Hon
skickade extraläraren som vi tycker väldigt mycket om att ringa mig. Feg, det är vad hon är.
Krigaren får hemundervisning en timme om dagen nästa vecka, av extraläraren som de tar från
någon annan lektion. Fegt, det är vad det är. En påtryckning för att vi ska ge oss.
Så jag fick gå av mig allt detta och andas ut all ilska och in lugn. På hemvägen så funderade jag
på vad helgen ska innehålla. Lite fix inför advent, krigaren längtar till fredagsmyset ikväll med Idol.
Jag längtar efter en lång promenad nere vid havet, förhoppningsvis med sol. Sedan vill jag bara
vara, släppa allt och ta dagarna som de kommer. Visst har mitt arbete här hemma staplats på hög
ett tag, men det brinner inte, det hinns med i sinom tid.
Jag tittar på det som lyser upp, en liten blomma i diket som lyser som en sol, när solen inte orkar
igenom molnen. Leendet och glimten i ögonen hos krigaren när vi pratar om vem som kommer
att vara bäst i Idol ikväll, smågnabb på ett kärleksfullt sätt. Zaccos mjuka päls att köra ned näsan
i. Simbas spinnande i knät. Ja det fokuserar jag på istället.
Hoppas ni får en riktigt härlig helg, och glöm inte, det är fredag så dansa som om ingen ser dig!!
Till sist idag blir vad jag peppar krigaren med: You were given this life because you were strong
enough to live it!!
Kramen
Kära du..jag vet inte vad jag kan säga om detta vansinne som aldrig verkar ta slut, få ett slut som är helt rätt och riktigt! Man blir ju rädd och bestört!! Är det verkligen så här det får gå till. Herregud!! Har läst dina sista inlägg och känner mig nästan helt nollad och totalt oförstående till vad de inte fattar. Mer än fruktansvärt. Helt ofattbart..
skrivenKram ♥