Emellanåt frågar jag mig hur mycket krigande man måste ha. Alla har vi saker vi krigar för,
våra rättigheter, andras rättigheter, våra barn, andras barn osv. Men ibland känner jag att
det borde kunna fungera utan att behöva vara den där bulldozern som får ligga på och
tjata, överbevisa och morra för att saker och ting ska ske.
Just nu känner jag att min krigarlusta är slut, men precis som annars får det vara lite slut
för att jag i nästa andetag känna att nu är jag redo igen.
Idag lurar tårarna i varje tanke. Man får låta dem göra det vissa dagar, och särskilt när man
är ensam och inte behöver förklara sig.
Jag skulle kunna gå genom eld och hav för mina grabbar, alla tre, det hoppas jag att de
vet. Och när man börjat gå så måste man fortsätta för att komma igenom och förbi.
Så är det för min krigare nu. Jag måste fortsätta gå, trampa runt som en elefant för att
de ska förstå och sätta sig in i hur det är när man är ett barn som har en funktionsnedsättning,
skit samma vad för sorts. Att de barnen ska ha samma rättigheter som alla andra barn
som inte har någon nedsättning.
Lite som detta nät känner jag mig idag, trasslig, men det finns en ordning ändå. Som de säger ur
kaos föds ordning.
Vi backar bandet lite.
Helgen som gick var intensiv kan man lugnt säga. Nikke fick för sig att åka och träna fotboll i
torsdags en sväng, han har inte spelat på två år, och blev uttagen till B-lags match.
Som fotbolsmorsa så var det ju bara tvunget att åka och kolla. Både han och Gurra fick spela
och krigaren tyckte det var roligt att kolla in storebror.
Solnedgången gick ju inte av för hacker den heller.
På lördagen var det ju meningen att krigaren och jag skulle vara på fotbollslägret, men då
han inte kan springa så mycket innan det gör ont och han måste ta av bonusfoten så har han
tappat lusten kan man väl lugnt säga. Så vi stod över och hade en härlig lördag här hemma
istället.
Mikael och Ida var här och vi grillade och hade supermysigt. Lite grand var det ju för att Nikke
skulle flytta på söndagen och vi tyckte det var mysigt med en em/kväll tillsammans.
Då kommer jag in på det också, Nikke flyttade till Göteborg i söndags för att plugga på Göteborgs
universitet. Det har varit lite plock och don med flytten under veckan, han har längtat efter att få
komma iväg :)
Det märkliga är att man får kommentarer då som: Oj, tänk vad det är jobbigt när de flyttar ut,
hur känns det för dig när en till lämnar boet osv...
Ja då ska jag tala om här hur det känns: Underbart!!! Jag är så stolt och glad över att jag hittills
fostrat två grabbar och gett dem vingar att flyga och rötter att komma tillbaka till. Självklart blir
det annorlunda här hemma, det är ju en person mindre. Jag kan bara inte känna att jag är ledsen
eller nåt sånt. Det värsta för mig är att de inte hade flyttat hemifrån på många år, det hade inte
känts bra. När de är flygfärdiga så ska de lämna boet, så är det bara.
Så nej, jag är glad att de är mogna nog att ta det steget och de vet att jag alltid finns där <3
Däremot så har krigaren haft en tuff separationsångest vad det gäller Nikkes flytt. Han vill
inte vara ensam kvar här hemma som han säger, vi räknas nog inte :) Det har ändå funkat bra
och vi gjorde en smart kombination i söndags. Krigaren, jag och gubben stack till Liseberg på
förmiddagen och Nikke blev kvar hemma och packade in sina grejer i vår kombi.
Vi hade en helt fantastisk dag. All ära åt Liseberg när man har en funktionsnedsättning. Man får gå
bakvägen in till attraktionerna och de är så måna om att allt ska bli bra. Den största bonusen enligt
krigaren är att man får sitta kvar och åka två gånger efter varandra..... Ja jag kan väl säga att när
jag och han snurrat runt först i Jukebox och sedan Virvelvinden 2 gånger efter varandra, då var
jag mer än nöjd :D Nejdå, vi åkte som små tokar och det var en glad och lycklig krigare som åkte
därifrån med ett helt hiv vinster.
Vi stack direkt och mötte upp Nikke vid hans lägenhet så fick krigaren se vart han skulle bo och
vara delaktig i flytten. Sedan stack han och gubben hem medans jag stannade och hjälpte Nikke
med lite av varje.
Den här lille nallen var en av vinsterna och krigaren kan mer än väl behöva den.
Igår var vi uppe hos läkaren i Göteborg för att diskutera hur de ska operera och när. Vi fick väl
inte några raka besked mer än att han förstod att det är rätt bråttom med att få till en tid. När
han frågade krigaren hur läget var svarade han: Bra. Det är det underbara med honom att han
skiljer på hur han mår och hur det är med stumpen. När läkaren så frågade hur sommaren
varit svarade han: Skit! Det har varit en skitsommar eftersom jag har haft så ont, men vi har
gjort en del roliga saker ändå. Goe krigaren, men det bet på läkaren iaf.
När vi var på väg därifrån till Nikke, han hade glömt lite saker :D Då ringer de från habiliteringen och
det första hon säger när hon presenterar sig är: Bli inte arg på mig nu..... Vilken inledning!!
Ja varför skulle jag bli arg, jo, jag har mailat henne en hel del angående när krigarens nya rullstol
kommer, och även en stol han ska ha i skolan där det finns en avlastning för stumpen.
Krigaren ville ha en lätt, svart rullstol. Nja sa hon, det blir ingen svart, den är blå, och det blir inte
den modellen vi tittade på, det blev en annan...... Lite som berättelsen om tummetotten kändes
det som. Vi kunde inte få den på två veckor heller, även om den fanns här i Varberg, nej en annan
människa från Halmstad skulle vara med när krigaren provade den.... eller hur. Jag blev precis
som hon var rädd för, arg, förbaskat arg t.o.m. Ja det är ju så att det är pengar, pengar, pengar,
pengar.
Nu begär jag inte det senaste, dyraste och mest extravagansa till krigaren. Utan en lätt vanlig rullstol
i standardfärgen svart. Men vi ska vara tacksamma att vi får en rullstol överhuvudtaget, det har jag
förstått. Och visst tusan är jag tacksam för att vi kan få den hjälp vi får, men om det hänger på
viljan hos de som köper in, ja då är det något som är fel, att dessutom skylla på ekonomi, då mår
jag nästan illa.
Så samtalet slutade med att vi ska in idag och spana in grejerna, testa dem lite lätt för att se vad
det är de har skakat fram. Är det inte bra, ja då lär de få reda på det!! Ska de sedan anpassas
extra ja då får det bli när den där damen från Hstd kunde komma upp.
Har ni orkat ända hit så är det hatten av för er. Tanken var inte att det skulle bli ett så här långt
inlägg, men ibland bara trillar orden ut.
Idag var första skoldagen för krigaren och han har varit supernervig för att det skulle bli en
upprepning på vad som var i våras, och framför allt det nya med att bara tvåor och treor
ska gå tillsammans. Det kom alltså till två nya klasser till krigarens avdelning, de har gått i
en annan del av skolan innan när de var uppdelade på F-3. Det var också något som oroade
honom. Så det var bara att skicka iväg ett mail till lärarna, härlig inledning på terminen och
kolla hur de tänkte informera de nya klasserna. Hoppsan, det hade de inte tänkt på, men det
klart att de skulle ordna detta. Ja jag skriver inget mer och säger inget heller, hoppas bara på att
det ska bli ett härligt skolår för honom.
Vill önska er en härlig fortsättning på dagen!!!
Till sist: Be the kind of Woman who, when your feet hit the floor in the morning, the Devil says,
Oh No, She´s Up!!!
Kramen
Pia du talar om krigare men du är väl en riktig amazon beundrar dej att du orkar Kram från oss M o E
skriven