En vecka in i februari och någon snö finns det inte här i vår del av världen. Men jag är den sist att
klaga över detta :) Så även krigaren visade de sig. När vi pratade om det häromdagen och jag
frågade om han inte ville ha mer snö sa han: Nej, nu har jag åkt lite snowracer och busat i snön,
nu ska det bli vår istället, det är mycket roligare. Ja har man fått en liten sväng av det vita så är
iaf jag nöjd.
Jag vill direkt också tacka er för era fina ord i förra inlägget. Alla har vi vår historia och våra
erfarenheter som har gjort oss till dem vi är.
Dessa två godingar tog en promenad här i veckan. De är så goa när de går iväg. Zacco lyssnar
direkt på krigaren om det är något.
Veckan som gått har innehållit mycket datajobb. Håller på att bygga upp några hemsidor, samtidigt
som jag försöker få färdigt allt för föreningen jag dragit igång.
I onsdags kom krigaren till mig och frågade om vad man ska göra när man är kär. Hur vågar man
tala om det för den man är kär i, vad säger man. Då samma fråga har kommit två gånger innan
till mig från de stora grabbarna i ungefär samma ålder så var det lätt att få med hur de hade gjort
i svaret. Att också låta honom förstå att jag haft samma samtal med brorsorna. Det där med att
våga. Att våga få ett nej, att våga visa sina känslor, att våga blotta sig.
Det är lite som att kasta sig ut i något främmande det där med att våga. Alla kastar sig ut någon gång
i livet i något som är obekant. Våga ta steget. Vågar vi inte det så kommer vi att ångra oss sedan.
Det förstod krigaren direkt, att om han inte vågade, hur skulle hon då få veta att han hyste de känslorna
för henne.
Att man vågar sig över krönet där man inte vet vad som väntar. Det värmer så i mammahjärtat när
grabbarna har kommit och pratat om första kärleken, ja de efter det också såklart. Men den där
första är lite speciell, så oskyldig men ändå samma känsla, så viktig att ta på allvar och inte skoja
bort. Lyssna och prata om hur och vad man kan göra. Det är guldklimpar <3 <3 <3
Jag har vandrat en del vid havet i veckan också. Vinden har bitit i kinderna, men vad gör väl det,
värma sig får man göra när man kommer hem.
Följde solens nedgång på 4e vik på Getterön i torsdags. Vet inte vad det är men jag dras till havet
och att få säga hejdå till solen är en bonus.
I fredags stack jag och Zacco ned till Kagabäcken när vi skjutsat krigaren till skolan.
En lite kylig morgon och Jack Frost hade skapat fantastiska mönster under natten.
Då vi inte var ensamma där nere fick herrn snällt gå i koppel ;) Men han njöt för fulla muggar ändå.
Någon picknick blev det inte men kaffe att värma mig med när jag kom hem istället.
Lördagen tillbringade jag hos lillsys och svåger med att bygga på deras hemsidor. En härligt kreativ
dag, men huvudet var rätt mosigt sedan, ja mosigare än vanligt :D
När jag körde hem hämtade jag upp mina stora grabbar i stan. På kvällen kom Ida när hon jobbat
färidgt och då blev det Mello med flocken. En rätt lam tillställning, men vad gör väl det när flocken
är samlad <3
Imorse hade jag och Zacco tur. Jag avvaktade lite med promenaden till det började ljusna och möttes
av detta.
En fläck, nästan som solen lyste ovanför innan solen kommit över kanten. Hägern cirklade runt innan
den landade i dammen igen.
Den här soffpotatisen gör inte för många knop när det är vinter, ja iaf enligt almanackan.
Denne goding är desto aktivare. Lycklig som en speleman när Nikke är hemma och busar med honom.
Och visst är den på väg, våren. Iaf visar växterna det. Att se de där små knopparna våga sticka upp
näsan ur lövhögarna, det är modigt.
Nu väntar en intensiv vecka. Krigaren ska in och testa sin cheetah, bladefoten, vi ska till gåskolan i
Göteborg, han får ledigt en dag när de andra åker skridskor, och ja, jag hoppas kunna få färdigt
lite mer på sidorna.
Just nu har jag svårt att slita mig på kvällarna från boken jag läser. Just nu är det: Nu vill jag sjunga dig
milda sånger av Linda Olsson. Den är helt otroligt fin. Orden sveper in och alla känslorna som de
beskriver. Har du inte läst den så gör det!!! Näst på tur ligger Sonat till Miriam av samma författare.
Från morgonens promenad, magi!
Önskar er en fin söndagskväll!!!
Till sist: I am learning to trust the journey even if I don´t understand it.
Kramen
Härliga bilder du bjuder på.Måste kännas häftigt när de anförtror en med första kärleken. Du undrade över min utrustning. Jag har en Nikon kamera. Fotar gärna med mitt makroobjektiv. Sedan fotar jag i Raw. Redigerar i Camera Raw och fotoshop. Visst blir det lite ändringar har och där. Fast jag försöker hålla det så mycket som möjligt till originalet. Ha en fin kväll Kram Pernilla
skriven