In i dimman.

Sista dagen i februari och skolstart efter lovet. Imorgon är vårmånaden mars här, en månad som
är mer än välkommen. 
 
 
Krigaren ser fram emot att det ska bli lite varmare och framför allt grönare ute. Han har massor med
spring i benen och vill gärna använda sin cheetah, bladen, men det funkar inte. Han får ont och 
tycker det är allmänt pesten. Nu ska vi in i veckan här och se vad det är som är fel.
 
I lördags så följde han med mig på en sväng ner till bäcken, vi skulle ner och mata svanen.
 
 
Jag hade sett den på morgonpromenaden så jag antog att den var kvar även på eftermiddagen.
Som jag skrivit innan så gör det på något sätt så ont i hjärteroten att se den simma där alldeles
ensam.
 
 
När vi trampade iväg så sa jag att vi har turen att få spana in en härlig solnedgång också, men icke.
 
 
Dimman rullade in från havet och världen blev plötsligt väldigt liten.
 
 
Men svanen låg där och jag sa till krigaren vad jag kände för den. Då svarade han mig: Den kanske
vill vara för sig själv, den kanske inte alls vill vara med de andra. Att vara själv betyder inte att man
är ensam det har du själv sagt.... Ja, nog för att det går in det man säger, men det vänds också mot
en i många lägen. Han har så rätt, men ändå känns det inte som den har gjort ett val, men kanske.
 
 
När den gick upp på andra sidan och trampade omkring så trodde krigaren att den skulle flyga iväg,
men den bara tog en sväng för att sedan gå ner till bäcken igen.
 
 
Vi gick hem i den råa dimman och pratade om Mellon på kvällen. Krigaren är en allätare av musik
och tycker det är väldigt kul med Mellon. 
 
 
När vi närmade oss hemma så hörde vi hur det dundrade i backen.
 
 
Grannens hästar, Lasse och Bosse var på ett riktigt bushumör.
 
 
 
Givetvis så skulle de ha lite godis ;)
 
Vi hade en mysig kväll och krigaren var inte helt enig med hur det blev i röstningen, men det var okej
ändå.
 
 
Igår morse så hälsade vi på varandra igen. 
 
 
Zacco gjorde sig lite extra snygg.... eller inte. Det är ju så härligt att rulla sig.
 
 
Den här gubben vilade sig på skogen. Krigaren tyckte den såg superkul ut.
 
 
Nog är våren på gång alltid, Azaleorna står i knopp och bara väntar på värmen. Nu verkar det ju inte 
att bli någon direkt värme de närmaste dagarn, nej de påstår t.o.m att det ska bli snö på onsdag, men
de har ju haft fel förr.
 
 
 
Zacco sitter också och spånar efter våren, eller kanske är det bara de som passerar förbi som
är intressanta.
 
 
Imorse blev jag väldigt glad. Svanen hade fått sällskap, av herr och fru gräsand. På denna bilden är 
bara herr med, frun var upptagen med att fixa käk.
 
 
Igår däremot så var det ingen dimma.
 
 
Dock lite moln som solen bäddade ner sig i.
 
 
Ha en riktigt härlig start på veckan!!
 
Till sist: In any given moment we have two options: To step forward into growth or to step back
into safety!!
 
Kramen
Pia

Svanen.

Idag har jag haft en lycklig krigare här hemma, på många sätt. Det första och det skönaste var
ju att han var feberfri hela dagen igår och fick konstaterat att det vara var en vanlig förkylning 
som hade hälsat på efter influensan. Det andra var detta: 
 
 
Ja, en uppstylad krigare med prylar som kom i ett födelsedagspaket från alla godingar på Össur <3
 
Det sista var att vi äntligen kunde gå på Zootropolis, och jag säger bara en sak, SE DEN!!
Helt underbar på alla sätt, skratt, gråt och lite skrämsel, den hade allt!
 
 
Snygg som få i dessa underbara 3D-glasögon :D
 
 
Annars har det varit lugna dagar här. Vi har försökt ta vara på solen så gott vi har kunnat.
 
 
Och i förrgår kväll när jag tog en sväng med Zacco så simmade den där. En ny ungsvan. Det är nästan
precis ett år sedan förra var här, tyvärr så dog den efter två veckor och jag hoppas innerligt att denna
klarar sig.
 
 
Den lyfte och flög en tur men kom inte så högt upp. Den rundade ned igen och planade ut i bäcken
igen. 
 
 
Svanar ska vara i par, när man ser en helt ensam svan här så gör det så ont i hjärtat. Även om det 
är en ungfågel så ska den ju iaf vara där de andra finns och inte här mol allena.
 
 
Den här är då inte ensam. Nej snarare får man freda honom ibland, både från Zacco och krigaren.
 
 
Men visst busar han gärna en stund, men då det är en äldre herre, 11 år, så är det inte så långa 
stunder han känner för att leka.
 
 
Ser att det skjuter små skira skott på en av växterna. De är så vackra när de är helt purfärska.
 
 
Ser också att knopparna ute blir grönare och grönare. Även om det tidvis blåser en isande vind
så känns det ändå att våren är på gång.
 
 
När man kommer till en av ICA affärerna här i stan så blir man rätt ofta välkomnad av denne
stolte herre. Han sitter precis innanför dörrarna och går aldrig in i affären. Ägaren hämtar
hem honom med jämna mellanrum, men han verkar trivas med att sitta där och hälsa
på folk.
 
 
En tunn ishinna lägger sig varje natt, men solen smälter undan den efter en liten stund. Det är 
den bästa stunden på dagen, den där man får möta solen och bara njuta av att den gör allt till
guld.
 
 
 
 
När den kommer lite högre på himlen så blir färgen en annan, lite gulgrön. Vi rundar runt bäcken 
och går hem igen.
 
 
Under hela promenaden var kråkan med oss idag igen. Det är en märklig känsla.
 
 
Så tittade jag på en av bilarna här hemma. Framrutan var full av vackra fjädrar. Magi!
 
 
Idag hälsade vi på de andra grannarna. Ett par sekunder senare så fick alla herrarna ett frispel ;)
De två i hagen hoppade och studsade där och Zacco hängde med på utsidan.
 
 
Efter bio och mysfika så tog jag och Zacco en sväng och hade med oss lite käk till vår nyfunne vän.
Hoppas innerligt att han hittar det.
 
 
Hoppas ni får en riktigt mysig helg!!
 
Till sist: You can if you think you can!!
 
Kramen
Pia

En ny härva.

Dagarna bara springer iväg. Jag gillar inte riktigt känslan. Jag vill gärna känna att jag gjort 
allt jag kan av dagen, men av någon märklig anledning så är det som om de bara går.
Jo, visst får vi gjort en del och visst behöver vi vila lite ibland. Det är nog där som skon 
egentligen klämmer, jag vill ha ett bra flyt, att allt rullar på. Men det är som ett gammalt 
järnhjul, det hoppar och skuttar och är svårt att få fart på. Jag är säker på att det finns 
en anledning till det, har bara inte kommit på den ännu, eller jo, det har jag egentligen.
Det har varit alldeles för mycket ett för långt tag så det är nog därför som det är så här,
jag behöver lite andrum.
 
 
Krigaren fyllde nio år i lördags. Det firade vi dagen lång såklart. Han hade lite speciella önskemål 
den där lille herrn. Han älskar kladdkaka, men han vet att hela tjocka släkten gillar cripstårtan som
jag gör. Då tyckte han att jag kunde göra kladdkaka till honom och hans kusinbarn så kunde vi 
andra få tårta ;) Då bli alla glada ju, sa han.
 
 
 Krigaren ska visa sina bröder lite klipp och de är gulliga nog att spana in det ;) Alla mina guldklimpar
i en enda bild <3 <3
 
 
 I fredags så handlade jag och krigaren till kalaset, men vi hann ta en sväng ner till ett grått och kallt hav.
Det blev verkligen ingen lång sväng men känslan räcker länge ändå.
 
 
 Krigaren har fått en ny cheetah men den sitter inte bra, om det är den här förkylningen som krånglar
med stumpen eller om den är fel inställd, ja det får visa sig när han blir bättre.
 
 
Jodå, lördagen bjöd på stora stora flingor, precis som för nio år sedan. Det försvann rätt snabbt 
dock då regnet drog in.
 
 
Krigaren ville ha ett eget bord till sig och sina kusinbarn :) Han dukade och fixade med allt till dem.
 
 
Den här lille godingen hade fullt upp med krigarens gamla Duplo.
 
 
När vi valde tulpaner jag och krigaren så hittade han videkvistar. Han ville ha några då han tyckte 
de såg så mjuka och fina ut, och de gör de verkligen också.
 
 
Dagen efter kvällen före, ja det tar på krafterna att hålla kolla på så många människor. Då behöver
man vila efteråt.
 
 
När jag skjutsade in Nikke till tåget på söndagen tog jag en liten sväng nere vid fästningen och sten-
brottet. Jag fascineras av hur mycket sten de orkade knacka loss och släpa iväg. Det är lodrätta 
linjer, och helt otroligt vackert.
 
 
 
Inte så många nere vid käringhålan precis. Vågorna gick höga och de vrålade mot klipporna.
 
 
 
Jodå, det är verkligen läge att börja spåna vårtecken på riktigt nu.
 
 
 
 
Nu har vi sportlov här. Ett lov som jag och krigaren tänkte fylla med aktiviteter, men hans kropp ville något
annat. Febern är tillbaka, om än inte lika hög och halsont. Så ja, det blev iaf en måndag med lite spring
i benen.
 
 
Han var ute och testade sitt nya nät, Exit Rebounder. Funkar som ett bollplank men går att ställa i 
flera olika lägen för vad man vill använda det till. Zacco är såklart med och spanar in vad han håller
på med.
 
 
Ett träningspass hanns också med. Det har ju fått vila när han var dålig men nu är det bara på det 
igen. Men med feber återigen så får han pausa ännu en gång.
 
 
Vi har ritat en del och ibland har han suttit själv och ritat. Då har jag frågat varför han inte sätter på lite 
musik. Svaret får mig som alltid att förundras över denne krigare. Jag har min egen musik i mitt huvud,
jag vill höra bara den ibland. Det finns muisk överallt mamma, man måste inte köra det från Spotify.
Ja, vad ska jag säga. Att höra sin egen sång är så viktigt men även en konst skulle jag vilja säga. 
Vi har alla en egen sång i oss, men väldigt få av oss lyssnar på den. Enligt krigaren så är det lugn
musik när han ritar, när han tränar eller rör sig så är det en annan. 
 
 
 
Jag hör när han spelar på keyboarden att han tar ut sina egna slingor, ibland knåpar han ihop text till 
den också. Ofta är det något som har hänt eller varför vissa vuxna gör som de gör, varför vissa inte tar
sig tid till saker de tycker är roliga.
 
 
Det är svårt att förklara hur andra tänker, när man inte har en aning om de ens tänker. 
 
 
Månen sade hejdå när jag tittade ut imorse. Den påverkar mig nåt otroligt, och säkert fler än mig.
 
 
 
Solen hälsade på oss när vi tog en sväng med Zacco jag och krigaren.
 
 
Idag tar vi dagen som den kommer.
 
Hoppas att du får en riktigt härlig dag!!!
 
Till sist: You have to find what sparks a light in you so that you in your own way can illuminate 
the world!!

Kramen
Pia