marlonzacco

Det blev en lite längre paus än vad jag tänkte här inne på bloggen, men nu är jag tillbaka, iaf med detta inlägg.

Jag vill börja med att tacka alla som på olika sätt hört av sig och frågat hur läget är med både krigaren och mig. Det värmer otroligt ska ni veta, att vi har rört vid något hos er så ni undrar hur vi har det.

 

Om vi börjar med krigaren så är han äntligen på väg åt rätt håll!!! Dubbla Hurra på den. Såret är nästan helt ihop, bara mm små hål på två ställen. Antibiotikan är borta efter 250 dagar.... Han har fått en ny protes och tränar för fullt med att komma tillbaka. 

 

Det är tufft när man varit helt stilla i över ett år, hela kroppen skriker och det krävs rätt mycket pepp för att köra på. Tack och lov så vill han tillbaka på två ben och kunna göra allt han gjorde innan. Räddningen nu är att han får vara ute i solen och då kan man använda både studsmatta och pool till att lyfta träningen med. 

 

Han är fortfarande sjukskriven och har hemundervisning, men det funkar bra tycker både han och jag. Visst finns det dagar då jag önskade att han gått som vanligt i skolan och jag inte var så involverad i det, men nu är det som det är.

 

Ja så kom jag då till mig själv och tjohej vad det har hänt grejer med mig. I höstas drog det igång något i mig, jag kan inte förklara det men jag vände in och ut på mig själv. Ifrågasatte vad och varför jag gjorde som jag gjorde, tänkte som jag tänkte. Det var en jäkla tuff resa, oceaner av tårar, vrålande i skogen men tonvis med insikter om mig själv och vad som hände runt och i mig. 

 

Jag insåg att jag sumpat mitt livs kärlek, genom att ha ett tunnelseende, att fokusera på fel saker. Jag var och är en krigarmorsa, ända ut i fingerspetsarna, men denna gång hade jag varit så trött och därmed så korkad att jag inte insåg min del i allt som hade hänt.  Peter jobbade med sig själv på sin kant under denna tiden. 

 

Vid de flesta gruff hemma så skyllde jag på Peter och såg inte sanningen. Det var ju så mycket lättare att lägga det på honom och inte behöva titta på krigarens eller min del i det hela. Jag tänker inte grotta in mer i det mer än jag la mig platt ner och talade om vad jag insett och ja för att korta ner det ännu mer har vi hittat tillbaka till varandra. Kommunikationen är en av byggstenarna som en relation står på och när den faller den så går man vilse.

 

Det är en helt fantastisk känsla och vi är väldigt medvetna om vad vi hela tiden måste jobba med, att aldrig sluta prata med varandra är en av de viktigtaste bitarna.

 

Men det har inte stått still för det. Jag har precis avslutat en utbildning till Livscoach! En vecka tillsammans med ett helt gäng helt underbara människor. Allt leddes av Kjell Haglund, en helt otrolig människa. Han fick oss verkligen att inse att allt är möjligt och att det finns ingen annan som ansvarar för mitt liv än jag själv. Jag kan inte skylla ifrån mig på "någon annan" hela tiden, visst det är enkelt men oj så fel man är ute då.