Jag blir så rörd över era ord till mig och krigaren, här på bloggen, fb och insta, och givetvis ni som jag träffar eller pratar med. Ni anar inte vad det betyder att få en liten hälsning, även om man vissa dagar inte fixar alla pepp-hälsningar. Det är precis som min kloke krigare säger, de behöver inte säga något jag vet, de kan väl säga något som jag kan hoppas på nu.
Och lite så är det för oss alla tror jag. Ibland vill man inte ha tröst och orden att allt kommer att ordna sig. Ibland vill man bara ha någon som säger nu jäkla fixar vi det här. Nu är det ju sällan som verkligheten stämmer överens med boken, men tänk om, drömma kan man ju få göra.
Drömma om att imorgon när jag vaknar så ser allt helt annorlunda ut.
Men nu kan man inte gå omrking och drömma, även om det är skönt ibland. Man kan inte heller stanna nere, även om man får sin golvningar. Nej man får ställa sig upp igen och torka tårarna, bita ihop och fundera ut nästa drag på spelplanen. De första stegen man funderar på efter att man varit nere är ofta hämndlystna och rätt fula, där får man se upp. Låt dem komma och låt dem gå, men det finns alltid något att hitta i dessa funderingar ändå. Det gäller bara att man tar tillvara på det bra och gör sig av med det som inte gagnar en.
En snabb sortering så man inte stannar i bitterträsket. Sedan får man lägga upp en ny plan när inte den gamla fungerade, tror jag är på plan V eller nåt nu, får ta till ett annat alfabete när vårt egna tryter.
Så dagen har ägnats åt planering och strukturering, vilka steg, vilka samtal, vilka mail som ska tas, ringas och skickas.
Det är bara så tungt att dra själv hela tiden, men det är ingen idé att gräva ner sig i det, det är tillräckligt som det är. Man får bara konstatera faktum, vi är olika och därmed klarar vi olika, inte alltid lika lätt att svälja, men man mår bäst om man klarar det.
I den bästa av världar hade jag fått vara lite själv, och vem vet, kanske det kan bli någon dag för det.
Det är ett av mina sätt att ladda om, ensamhet, självvald sådan. Det är helt underbart, för jag har ett rätt stort behov av det, och utan att ta i så har väl min tid ensam varit mikroskopisk det senaste året. Men krigaren har behövt mig och då går det före allt.
Andra sätt för mig att ladda om är meditation, antingen ensam eller med mina pärlor. Jag är så lycklig att jag mediterat i så många år så jag lätt kan stänga ner, ibland i små stunder, ibland längre. Det är en otrolig tillgång.
Sedan laddar man givetvis om tillsammans med sin familj och goda vänner. Inte mycket som slår en härlig dag eller kväll, med många skratt och gärna lite go mat och dryck.
Så jag blåser ut en liten dos med önskningar, inte alla på en gång, lite i taget. Små steg är bäst. Krigaren har det tufft och det börjar kännas av i stora delar av kroppen på honom nu. Nervändarna ligger på ytan om man säger så. Man kan inte peppa med att det blir bra, man kan bara bekräfta att det är ett helvete, men att jag går jämte honom genom det.
Nu har jag de nya planera klara framför mig och det är bara att dra igång en ny vecka. Bring it on!
Jag önskar er en fortsatt härlig kväll!
Till sist: It ain't over until the fat lady sings!!!
Kramen på er 💝
