Ja det var verkligen länge sedan, 1,5 år ca. Har inte haft någon lust alls att skriva här, bara
för mig själv. Men nu var det något som drog, eller rättare sagt det har lockat ett tag. Det är bara
det att det som lockat har varit sådant som jag blir helt galen på och det lyfter ju ingen blogg precis ;)
Hej på dig om du har tittat in här hos mig igen, om det kommer att dröja lika länge innan jag skriver
igen det får vi se ;) Vi har ju en lite unik situation alla just nu, men man får gilla läget, så är det.
Och det är väl där jag går fullkomligt knas, jag tappar allt på alla som ylar att de inte får åka hit eller dit, inte göra ditt eller datt. Hur ska vi klara oss utan att få resa.... osv, listan kan göras rätt lång. De enda jag kan förstå är de som saknar att kramas, det är tomt och kallt utan kramar.
Anledningentill att jag blir knas på er är min krigare. Han har fått sitta i karantän hösten -17 och nästan hela -18. Delar av -19 och ja precis som alla andra -20 och nu -21. Snacka om att ha rätt och en sjujäkla anledning att klaga. Han som borde få hänga med polare precis hur mycket som helst nu. Han har suttit här hemma, sedan i oktober -20 och väntat på operation.
Benen i stumpen växer helt åt h-e. Så de ska kapa av benen under knät och lappa ihop honom igen. Men det där rosa molnet, Covid-19 har gjort att allt har skjutits upp om och om igen. Så igår ringde de och tala om att det fanns en tid för operation nu på måndag, den 8 mars. Gissa om vi blev lyckliga. Äntligen finns en möjlighet att få komma på andra sidan om detta elände. Jo, jag är medveten om att det kommer att bli 8 tuffa veckor med ställning och många veckor därefter för att komma igång igen.
Dock är det alltid lättare när man vet var man ska utgå ifrån och hantera det där. Så i helgen blir det att packa ihop sig lite lätt och ladda för en vistelse på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus och Ronald McDonald igen. I en väldigt annorlunda tappning då man bara får vara en och en av föräldrarna med honom. Så vi får turas om och fördriva tiden på Ronalds när man inte är hos honom.
Jag hoppas precis som de flesta att vi snart kan gå tillbaka till ett nytt normalt, för det gamla normala är borta för alltid, det tror jag iaf. Jag tror det blir toppenbra!
Om du har orkat hit så önskar jag dig en riktigt goer helg!!!!
Till sist: Stay strong! Make them wonder how you´re still smiling ;)
Lev väl!
Kram
Pia
Äntligen!
Jag håller tummarna för att det här blir Krigarens vändpunkt.
Hans mod och styrka...tänker ofta på hur mycket hjärta det krävs för att orka det han har orkar.
Kram till er och väldigt mycket kärlek/ Hannis