Härvan.

Tänkte faktiskt fortsätta att försöka få till ett nystan i dag också. Veckan har trillat iväg, ömsom
mjuk och ömsom taggig. Ibland undrar jag ifall jag riktigt drar till mig problem eller vad det är 
som händer, men vid närmare eftertanke så är det nog mina barn som drar fram dem. Alla
tre grabbarna har alltid pratat om vad som händer runt dem, bra som dåligt. De har berättat
när det är något som de inte tycker stämmer och ja, när man som förälder får det i knät, då
kan man inte bara säga: Så tråkigt då, och inte ta tag i det, inte i min värld iaf.
 
 
När då krigaren kommer hem och säger, jag fattar inte varför vi har bild i skolan. Det är ett nytt ämne
för dem i tvåan och läraren de har älskar tydligen att prata om sig själv och sina söner, och hoppsan
där gick en lektion till bort och de han inte mer än måla lite blått. Jag tänker inte sitta där och lyssna
mer nu säger krigaren, jag vill göra något vettigt. Ja vad svarar man på det... jag vet att han mycket 
väl kan informera själv om det i skolan, och det gör han också. Det är bara ingen som lyssnar på 
en enivs krigare på 8 år.Då måste jag ju också reagera, för det är tre gånger detta har hänt nu och
då får det väl ändå bli någon ändring. Så nu är det lämnat vidare så får vi se vad som händer, vem 
vet, de kanske t.o.m kan får rita på nästa bildlektion.
 
 
 I flera dagar har jag väntat vid bussen och undrat varför i hela världen den är 20 min sen varje
dag. Av bussen kommer också en krigare som har ont som tusan och förbannar att han inte kan
gå i shorts alltid. Det är lite genant att ta av sig brallorna för att få av sig bonusfoten och när han
åker så länge, som i 30 minuter, ja då trycker det på stumpen och gör jäkligt ont. Busshistorien
har jag dragit här innan och det är fortfarande så att de inte kan byta håll så krigaren får åka en
kortare tur, så jag kör honom varje morgon till skolan. Men hem har funkat jättebra hela tiden,
tills nu... Någon information har vi inte fått till att bussen är sen så när jag frågade krigaren vad 
som hände fick jag svaret att de körde ut på motorvägen och till Fun City och tillbaka innan de 
körde resten av turen. Nu är det så att Fun City är en flyktingförläggning här för er som inte vet,
och givetvis ska de barnen också åka skolbuss, men då får man kanske planera om en liten 
aning eftersom det inte alls ligger på vägen för denna bussturen.
 
Så ja, det var bara att börja ringa till de som planerar turerna och han hade gått samma kurs
som rektorn i krigarens skola. Jag hör din åsikt....jag tar med mig den...... Men tycker du att ditt
barn ska gå före de andra barnen???  Men hallå, har jag sagt det. Jag undrade bara när de
hade tänkt informera om detta och om inte alla hade rätt att åka buss. Pengar fanns det inte
heller till att utöka med en buss till, fick jag veta, budgeten var snäv från kommunen.
Nu begär jag inte att de ska ta ner månen för att ordna så krigaren kan fortsätta med det, men
det har ju funkat så himla bra hittills, och han vill ju så gärna åka buss som de andr barnen.
Ilsken som ett träsktroll över att han tyckte att då fick jag väl hämta honom också, så lovade
jag honom att jag skulle se till att det blev lite ljus på det som de sysslade med. Jag mailade
ansvarig i kommunen och ja, det är samme herre fortfarande som jag hade diskussionen med
om bussen till skolan, han blev säkert glad att höra av mig igen ;)
 
Efter en och en halv timme ringer den förste upp och tadaaa, han har fått ihop pengar till en
buss till..... Så nu ska det funka som tidigare, och de ska även se över turen i övrigt om de 
kan fixa till så det blir riktigt bra för alla. Under sker var dag :)
 
 
Nej, nu får jag ändra riktning här. Jag blir bara så trött på att det alltid är något som inte funkar. 
Det kanske låter som bagateller för er, men för ett barn är det inte så, och då blir det inte det 
för mig heller. 
 
 
Den jobbigaste sitsen jag hamnat i var när Nikke kom hem från skolan när han gick i sexan och sa
att deras vikarie, en manlig, tafsade på tjejerna. Detta hade pågått två dagar och Nikke var inte 
själv drabbad men såg hur illa läraren betedde sig. Tjejerna var helt förstörda, vet inte om de inte 
talade om det hemma men inget hände. Så när Nikke frågade mig om inte jag kunde ta tag i det
för som han sa, det är inte okej att göra så, då måste någon säga ifrån. Och ja, lotten föll på mig
och jag ringde rektorn..... det visade sig vara hennes man som var vikarie.... behöver jag säga att
det var en rätt jobbig sits ;) Nu i efterhand kan jag skratta åt det men just då, ja då satte jag skrattet
i halsen.
Dagen efter kom en ny vikarie så visst kan man göra skillnad om man lyssnar och agerar.
 
 
Något som är riktigt soligt är att vi idag har varit inne och hämtat arbetsstolen, den var klar OCH
fungerade, det ni! Krigaren var däremot inte på humör att testa den. Något eller någon triggar
igång honom därinne, jag har märkt detta innan och det sättet får han märker jag, när någon
ömkar honom. Han vänder alla taggar ut och är helt olidlig, men jag vet ju att därinne innanför
den där ytan är krigaren, han som vill få vara just en alldeles ovanligt vanlig krigare. 
Att då åka in och testa prylar som inte funkar, få en rullstol som han inte gillar, är det då så 
att man ömkar honom också, ja då blir det inget bra resultat. Men vi fick iaf hem stolen och 
han ville att den skulle mellanlanda här hemma över helgen så han fick visa pappa den.
 
 
Idag är det fyra år sedan olyckan, och idag ringde de och talade om att operationen blir den 9 okt,
så nu vet vi vad vi har att förhålla oss till. Om allt går bra ska vi bara stanna en natt, men sedan 
får han bli hemma i två veckor från skolan för att stumpen ska vara i stillhet, jojo, det vill till att 
spänna fast honom då ;) Fast han får gips så det kanske ordnar sig sjäv :)
 
 
Så var det ju det här jag har hållt er på sträckbänken med, vad jag ska syssla med ;) Ja jag 
kommer att starta en förening för amputerade, ett socialt företag som det så vackert heter.
Då har jag möjlighet att kriga för alla, utan att det kostar var och en något, utan det drivs
som en förening istället.
Jag kommer även att fortsätta skriva på min bok, vem vet, den kanske kan bli färdig någon
gång innan detta decenniet är slut ;) Så ja, har ni ett bra namn på föreningen så speak up!
Vill ni också bli medlemmar, ja man behöver inte vara amputerad för att bli medlem så hojta
till. Det kommer att komma en länk här på min blogg när allt är startklart.
 
 
 
Idag är det även Alicias födelsedag, grabbarnas kusin. Hon fyller 18 och vi skall dit ikväll och fira
henne. Det är så härligt att träffa hela goa klanen <3 I övrigt blir det en lugn helg, krigaren ska 
fixa till kalufsen, jag ska stå i kiosken på söndagförmiddag under TIFunny-cup, ja det känns som
om det blir en bra helg. Återigen har det blivit en sådan där märklig härva här på bloggen, jag 
får snart ta och lära mig spinna ordentligt ;)
 
 
 
Hoppas att er helg blir lika fin!!!
 
Till sist: You may never know what results come from your action. But if you do nothing, there
will be no result!
 
Kramen

Trådar

Ibland kokar det fullkomligt över med saker man vill dela med sig av här i bloggen. Det blir 
som ett enda stort garnnystan och trassligt är det också, garnhärva är nog mer rätt ord.
Risken är att inläggen blir så spretiga att ingen ser någon tråd igenom utan det är massor
av ändar på trådarna och ingen får något slut. Men jag försöker mig på ett inlägg idag 
ändå, med massor av trådar, kanske kan jag få ihop det till ett nystan i slutet.
 
 
Många av trådarna vävs runt denne lille krigare. Det är mycket som händer runt honom och
med honom. Han, precis som sina två bröder, är en ständig källa till glädje, lycka, inspiration
men också en oro. Hur stora ens barn än blir så vill man att de ska må bra, känna att de 
val de gör är rätt, och är de inte rätt så gör om och försök igen, men framför allt vill man 
att de ska vara lyckliga. Det är bara lite mer runt krigaren för att han ska må bra och vara
lycklig. 
 
 
I fredags så behöll jag krigaren hemma från skolan, han snorade och lät och jag ville ju mota olle 
i grind om det gick. Såhär ser det ut i en sjuksoffa hemma hos oss, där tillbringade vi dagen jag 
och krigaren. Min förkylning har nu äntligen börjat ge med sig, febern lämnade kroppen igår, men
hostan och snörvlet har tydligen bestämt sig för att stanna ett tag till. Krigarens förkylning blev 
nog hejdat en sväng, han är tillbaka i skolan idag och ja, enligt honom så mår han kanon.
 
 
Snorkfröken ligger ute och njuter, eller snorkherrn kanske det ska vara :)
 
 
Vi tog oss en liten sväng, men med ett värkande ben och förkylning i kroppen så får man ta 
pauser även om rundan är kort.
 
 
Vi kollade till vättarna, de hade redan tagit in julgranen.
 
 
Att måla, antingen i målarböcker eller på frihand är en skön avkoppling. Krigaren kan sitta
länge och måla och småprata om allt eller inget under tiden.
 
 
Ja helgen har varit lugn och stilla. Det har bara varit lilla familjen hemma.
 
 
 Någon bil som inte håller tätt, krigaren tyckte att både färgerna och mönstret var läckert.
 
 
 
 
Solnedgång från vår altan i lördags. 
 
 
De här två alltså, Knoll och Tott, Bill och Bull. Vilken lycka det är att krigaren har Zacco. Tänk om
vi hade handlat annorlunda när olyckan skedde, att vi lämnat tillbaka honom, hemska tanke. Ja
så är det denna perioden i livet, då jag reagerar mycket starkare när jag hör sirener, instamatik-
bilderna tickar fram, jag vill inte ha dem där, men de börjar ticka ändå. Ljuden, lukterna, känslorna
ja på fredag är det fyra år sedan olyckan, och vid denna tiden varje år sedan dess så kommer det
över en igen, inte så man går ned sig, men av någon märlig anledning så blir minnet tydligare vid
denna tiden. 
 
 
Men man får låta sig åka med på filmen som spelas upp i huvudet, för att veta att det blev ju ett 
lyckligt slut på den. Vi är och lever här och nu, krigaren är och lever här och nu i högsta grad.
 
 
När man ser honom sitta på sitt rum, som han i helgen fixade lite så det blev mysigare, ja 
då inser man vad som betyder något.
 
 
Ja så har jag stött på ett problem, har jag märkt. När jag var på föräldramöte i krigarens klass så
reagerade jag över trösklarna de hade i sitt nya klassrum. Då snackar vi inte en list i skarven utan
regelrätta höga gamla trösklar. Jag trodde att alla skolans lokaler skulle vara handikappsanpassade
men tydligen inte här. Så jag tog upp detta med läraren, jodå de skulle ta det vidare. En morgon
när jag kom dit så var där två män från kommunen och fixade med en annan tröskel, en stållist
som hade släppt och var lurig att snubbla på. Jag frågade då hur det gick med den andra tröskeln
in till krigarens klassrum, men oj så svårt det skulle bli att lösa den. De behövde flera dagar på 
sig för detta, det får nog vänta tills höstlovet.... 
Nu är ju inte jag snickare eller servicenisse, men inte tusan ska det behöva ta så lång tid att 
fixa till det. Varför inte göra det nu på torsdag när det är studiedag, njae det var svårt att få tag
på rätt grejer.... Med en tung suck släpper jag det just nu, men den sortens trösklar finns inte 
någonstans längre, ja mer än här i denna skolan då.
 
 
Kan ni också tänka er, arbetsstolen är klar!!!! Fast vi kan inte få den förrän på fredag då vi ska
komma in och testa den igen.... och vem vet, vi kanske t.o.m får med den hemma denna gången.
 
 
 
 
Imorse när jag skjutsat krigaren till skolan stack jag ned till havet en stund. Det var så härligt
att komma dit, allt var stilla, havet var sådär lugnt och mjukt, precis vad jag behövde efter
veckan som varit.
 
 
 
 
Ja något nystan blev det inte och spretar gör det, men så blir det ibland.
 
Nu är det dags att ta tag i lite av det jag inte fick gjort förra veckan, det är så kul att känna att man
äntligen är på gång!!
 
Önskar er en härlig höstvecka!
 
Till sist: Pain can change you, but that doesn´t mean it has to be a bad change. Take that pain
and turn it into Wisdom!
 
Kramen
 

Far och flyg.

Så här långt uppehåll hade jag inte tänkt här på bloggen, men ibland kommer annat emellan.
Denna gång är det en sådan där manlig förkylning. Ja det måste vara en sådan för den har
golvat mig totalt sedan i tisdags. Feber, hosta och snörvel, ja gud så eländig man kan vara.
Jag hoppas att den far iväg med vinden idag, den har ju rätt bra fart här nu så vem vet :)
 
Denna vecka hade jag helt andra planer. Jag var laddad som få efter ett härligt möte i fredags
med Kajsa på Coompanion. Men denna glöd har fått läggas på is denna vecka i väntan på
att herr influensa ska sticka. Tyvärr så är krigaren hemma idag, ja tyvärr är för han börjat 
snörvla och hosta, än så länge ingen feber, men jag behöll honom hemma idag i förebyggande
syfte.
 
 
Den här godingen är iaf frisk, men han gillar inte när jag är sjuk. Han lämnar inte min sida utan
ska ha full koll hela tiden.
 
 
 
I torsdags körde jag lillsys till Göteborg. Hon skulle på nästa steg i sin utbildning till Reflexolog.
Flera flera gånger har jag passerat denna gamla lada, eller vad man ska kalla det. Tänkt att
jag skulle vilja fota den och tadaa i torsdags fanns det lite tid över.
 
 
Solen spelade mig lite spratt, men det funkade hjälpligt.
 
 
 
På fredagen var som sagt Kajsa här och det var ett så härligt möte. Nu har jag en startpunkt 
och en handlingsplan, samt med Kajsa i ryggen känns det mer än tryggt. Nu kör vi!!! Men
innan hon kom hit så var jag och Zacco en vända nere i Björkäng.
 
 
 
 
 
Det fick bli ett snabbdopp för Zacco då vi inte var ensamma om att starta dagen nere på stranden.
I vanliga fall kan jag släppa honom, men denna gången var där en väldigt skällande och gåpåig
hund så vi höll oss på vår kant.
 
 
 
 
Ja jag håller er på sträckbänken ett litet tag till, men snart snart ska ni få veta vad det är vi sitter
och smider ihop :)
 
 
Helgen var härlig och flocken var samlad. Alltid lika mysigt att ha dem runt sig. Vi grillade och 
spelade spel, vilken lycka det är att få vara deras mamma/svärmor ;)
 
 
I söndags tog Nikke, krigaren och jag en sväng till Strömma. Gubben var den som började med 
förkylningen i det här huset och var halvkrasslig hela helgen, dock inte någon manlig förkylning 
eftersom han inte var helt golvad ;)
 
 
 
Detta ljus fick följa med mig hem. Sprakande och väldoftande.
 
 
 
Frossar i solned- och uppgångar.
 
 
 
I måndags var jag på en underbar Harmonikväll och laddade batterierna, men samtidigt undrar
jag om inte det var den som även drog igång min förkylning så väldigt. Om det var så, så behövdes
det väl rensas ut.
 
 
Om ni tycker att inlägget varit lite rörigt så är det för att jag har suttit vid datorn i små stunder
och då kan det bli lite hoppsan hej, men det hoppas jag ni har överseende med.
 
 
Ja även om jag har varit kvaddad i veckan så måste ju pälsbollen ut på lite promenader. De är 
inte långa och de går i sakta slör, men vad gör väl det, vi njuter av världen lite mer. De längre
promenaderna har gubben fått stå för men här till helgen hoppas jag att jag orkar med dem
också.
 
 
Ja när man går sakta så kan det där lite sämre vädret hinna ikapp en, men vi ökade lite
på steget och hann hem innan regnet.
 
 
Vi har fått nya fina grannar också. Två av de fyra som går där fastnade på bild.
 
 
 
Lite så som jag känner mig ;) 
 
 
Nu önskar jag er en riktigt härlig helg!!!
 
Till sist: Everybody wants happiness, nobody wants pain. But you can´t have a rainbow without
a little rain!
 
Kramen