Ibland kokar det fullkomligt över med saker man vill dela med sig av här i bloggen. Det blir
som ett enda stort garnnystan och trassligt är det också, garnhärva är nog mer rätt ord.
Risken är att inläggen blir så spretiga att ingen ser någon tråd igenom utan det är massor
av ändar på trådarna och ingen får något slut. Men jag försöker mig på ett inlägg idag
ändå, med massor av trådar, kanske kan jag få ihop det till ett nystan i slutet.
Många av trådarna vävs runt denne lille krigare. Det är mycket som händer runt honom och
med honom. Han, precis som sina två bröder, är en ständig källa till glädje, lycka, inspiration
men också en oro. Hur stora ens barn än blir så vill man att de ska må bra, känna att de
val de gör är rätt, och är de inte rätt så gör om och försök igen, men framför allt vill man
att de ska vara lyckliga. Det är bara lite mer runt krigaren för att han ska må bra och vara
lycklig.
I fredags så behöll jag krigaren hemma från skolan, han snorade och lät och jag ville ju mota olle
i grind om det gick. Såhär ser det ut i en sjuksoffa hemma hos oss, där tillbringade vi dagen jag
och krigaren. Min förkylning har nu äntligen börjat ge med sig, febern lämnade kroppen igår, men
hostan och snörvlet har tydligen bestämt sig för att stanna ett tag till. Krigarens förkylning blev
nog hejdat en sväng, han är tillbaka i skolan idag och ja, enligt honom så mår han kanon.
Snorkfröken ligger ute och njuter, eller snorkherrn kanske det ska vara :)
Vi tog oss en liten sväng, men med ett värkande ben och förkylning i kroppen så får man ta
pauser även om rundan är kort.
Vi kollade till vättarna, de hade redan tagit in julgranen.
Att måla, antingen i målarböcker eller på frihand är en skön avkoppling. Krigaren kan sitta
länge och måla och småprata om allt eller inget under tiden.
Ja helgen har varit lugn och stilla. Det har bara varit lilla familjen hemma.
Någon bil som inte håller tätt, krigaren tyckte att både färgerna och mönstret var läckert.
Solnedgång från vår altan i lördags.
De här två alltså, Knoll och Tott, Bill och Bull. Vilken lycka det är att krigaren har Zacco. Tänk om
vi hade handlat annorlunda när olyckan skedde, att vi lämnat tillbaka honom, hemska tanke. Ja
så är det denna perioden i livet, då jag reagerar mycket starkare när jag hör sirener, instamatik-
bilderna tickar fram, jag vill inte ha dem där, men de börjar ticka ändå. Ljuden, lukterna, känslorna
ja på fredag är det fyra år sedan olyckan, och vid denna tiden varje år sedan dess så kommer det
över en igen, inte så man går ned sig, men av någon märlig anledning så blir minnet tydligare vid
denna tiden.
Men man får låta sig åka med på filmen som spelas upp i huvudet, för att veta att det blev ju ett
lyckligt slut på den. Vi är och lever här och nu, krigaren är och lever här och nu i högsta grad.
När man ser honom sitta på sitt rum, som han i helgen fixade lite så det blev mysigare, ja
då inser man vad som betyder något.
Ja så har jag stött på ett problem, har jag märkt. När jag var på föräldramöte i krigarens klass så
reagerade jag över trösklarna de hade i sitt nya klassrum. Då snackar vi inte en list i skarven utan
regelrätta höga gamla trösklar. Jag trodde att alla skolans lokaler skulle vara handikappsanpassade
men tydligen inte här. Så jag tog upp detta med läraren, jodå de skulle ta det vidare. En morgon
när jag kom dit så var där två män från kommunen och fixade med en annan tröskel, en stållist
som hade släppt och var lurig att snubbla på. Jag frågade då hur det gick med den andra tröskeln
in till krigarens klassrum, men oj så svårt det skulle bli att lösa den. De behövde flera dagar på
sig för detta, det får nog vänta tills höstlovet....
Nu är ju inte jag snickare eller servicenisse, men inte tusan ska det behöva ta så lång tid att
fixa till det. Varför inte göra det nu på torsdag när det är studiedag, njae det var svårt att få tag
på rätt grejer.... Med en tung suck släpper jag det just nu, men den sortens trösklar finns inte
någonstans längre, ja mer än här i denna skolan då.
Kan ni också tänka er, arbetsstolen är klar!!!! Fast vi kan inte få den förrän på fredag då vi ska
komma in och testa den igen.... och vem vet, vi kanske t.o.m får med den hemma denna gången.
Imorse när jag skjutsat krigaren till skolan stack jag ned till havet en stund. Det var så härligt
att komma dit, allt var stilla, havet var sådär lugnt och mjukt, precis vad jag behövde efter
veckan som varit.
Ja något nystan blev det inte och spretar gör det, men så blir det ibland.
Nu är det dags att ta tag i lite av det jag inte fick gjort förra veckan, det är så kul att känna att man
äntligen är på gång!!
Önskar er en härlig höstvecka!
Till sist: Pain can change you, but that doesn´t mean it has to be a bad change. Take that pain
and turn it into Wisdom!
Kramen
Fina du! ♥ Det är väl klart att du påminns och känner det varje år vad som hände för snart fyra år sedan. Det var en fruktansvärd upplevelse! Det glömmer man aldrig, kan jag mycket väl tänka mig.. Och en stor tacksamhet förstår jag, över att han är kvar hos er, med er och i full fart och full av livslust!
skrivenMen herregud trösklarna!! De kan väl inte vara svårt för gubbarna att ta bort på ett ögonblick! Där jag jobbar sliter gamlingarna loss fönsterbrädor och lister utan problem. Ja elementen också. Så en tröskel borde väl vaktmästarna klara av snabbt. Tycker jag i alla fall!
Kram!