Idag har krigaren varit hemma från skolan. Det var promenaddag i skolan och de skulle gå
5 km. Jag kände att det var lite onödigt att han skulle kava runt i rullstolen och lärarna höll
med, så han fick stanna hemma.
Vill Tacka alla er som peppar och stöttar med kommentarer, inlägg på fb, pm, mail och
samtal, Ni är GULD värda allihop <3
På förmiddagen kom min far upp en stund till krigaren så jag kunde ta en rejälare sväng med
Zacco. Det blåste rätt kallt, men var ändå superhärligt när solen tittade fram.
Det var mycket moln som for fram över himlen, men jag valde att vända näsan åt det blå och
njuta av det.
Solen gör allt mycket vackrare, ljuset, det är så härligt. Det behövs i vårt novembermörker.
Pälsbollen gillar när det blåser i ansiktet, går vi motsatt håll är han inte lika imponerad av blåsten ;)
Vi har suttit och pratat, om allt mellan himmel och jord. Det är mycket frågor och de måste
få ett svar. Frågorna rörande att vara en belastning i skolan, de fick vi stött och blött och efteråt
kändes det som om han förstod att det är skolans skyldighet att fixa till det för honom och alla
andra som behöver lite mer än många andra. Någon behöver extra hjälp i något ämne, någon
får undervisning i sitt hemspråk, krigaren behöver ramper och lite större och jämnare ytor, det
har ingen betydelse vad det gäller, skolan ska fixa det.
Vi färglade varsin björn. Krigaren såg att de innersta varven blev ett hjärta, det upptäckte inte jag
förrän han sa det.
På eftermiddagen gick vi ut en liten sväng. Det är rätt bistert att sitta i rullstolen när det blåser
tycker han. Han vägrar ändå att ta på sig mer kläder, det är inte vinter ännu hävdar han :)
Vi gick ut och såg himlen brinna. Lite svårt bara från vägen, men som Kajsa Varg sa, man tager
vad man haver. Och vi fick uppleva det magiska ljuset ändå.
Efter middagen ikväll så gjorde jag det jag kanske inte borde gjort. Men sak samma jag hade
blivit lika förbannad imorgon och då var det lika bra att jag hade kollat ikväll. Jag stack upp
till skolan och kollade om de hade börjat på något.... Jo men visst, de hade lagt dit en plåtbit
istället för brädan och satt upp en dörröppnare mitt i den brantaste delen av rampen, den
är ju böjd som sagt var. Trappavsatsen var orörd... Ilskan som bubblade upp, nej den bubblade
inte, den fullkomligt stormkokade i mig, den var helt GAAHHHHHH!!!! Vad är det som de inte
begriper??? Rampen är för brant, den är svinhal och han kan inte stanna där för att öppna
dörren!!!! Hur svårt kan det vara???
Nu är allt anmält utan omsvep, till Skolinspektionen. Jag fick även rådet att hålla honom hemma
och kräva hemundervisning, tills de har fixat rampen.
Krigaren blev så rädd igår i skolan när han skulle ner för rampen. Han fick inte stopp på rullstolen
även om han höll emot allt han kunde så kanade däcken för den är för hal, då är det f-n i mig
dags att slå näven i bordet så det går mitt itu.
Jag hittade en maskros när jag var ute och gick idag. Och jag kan känna igen mig i den. Den bryr
sig inte om hur och var den dyker upp, men den växer oavsett hur det ser ut. Lite så känner jag
mig, att stå upp och vara där jag vill vara, bråka och kriga för det jag vet är rätt. Jag ger blanka
den i ifall de tycker jag är besvärlig, jag kommer aldrig, aldrig att ge mig när det gäller detta.
Avslutar med en liten bild på min andra pälsboll fina tass.
HEJA Sverige!!!
Till sist: Om jag ser det jag tycker om mer än det jag inte tycker om, så kommer det ge mig
så mycket mer i livet!
Kramen
Man slutar aldrig förvånas!! Varför kan de inte bara göra rätt? Sätta en dörröppnare i uppförsbacken!
Vi flyttade ju A ifrån den skolan men med facit i hand borde man anmält dem då också.
tänkte skrivit "fortsätt kämpa" men det vet jag ju att du kommer att göra ;)
stor kram <3