Nog med tokigheter!

I övrigt har det varit en rätt skön dag ;) Om man bortser från vad som varit i de två tidigare 
inläggen.
Jag har fått pysslat lite här hemma, tänk vad lite kaffe och en macka kan göra skillnad.
Det har varit så härligt väder ute så jag och Zacco har tagit en extra sväng och bara njutit.
Kaffet vid lunch tog jag ute på altanen, vilken lyx att kunna sitta där och njuta i slutet av 
februari.
 
 
Solen har haft lite problem med en envis dimma, men så är det ofta här närmre kusten. Men vad gör
det när termometern visar på nio grader.
En hel del pappersjobb är också avklarat och handlingen för helgens aktiviteter är gjord.
Det var en väldigt trött kille jag hämtade hem idag, men när hans armband visar att han gått nästan
16.000 steg igår och 17.800 idag, ja då förstår jag att man är trött ;) Lille vilden.
 
Jag har äntligen fått ett datum på rullstolsankomsten, knepigt ord det blev ;), den 19 mars. Det 
kändes som om hon egentligen inte ville säga ett datum för hon var nog lite orolig för vad som 
skulle hända om den inte dyker upp då... ingen rök utan eld heter det ju, så ja lite orolig ska 
hon nog allt vara ;) Jag fick den krassa förklaringen till varför man inte får välja vare sig färg
eller att de ska vara hyfsat fräscha. Jo, hjälpmedelscentralen bedömer att de som sitter i 
rullstol är sällan medvetna om hur de ser ut..... Där höll nästan min tokighet på att slå i taket.
Det blir ju så extra tydligt över deras fruktansvärda syn, som hon sa, när det då kommer en 
kille som Linus som verkligen bryr sig. Fy säger jag, och fy igen!!!
Men nej, nu skulle jag ju inte gå igång på mer saker, shake it away!
 
 
 
Imorgon blir det tårtbak och städning, inga manliga förkylningar är välkomna denna gång ;) Det var
den iofs inte sist heller, men dök upp ändå.
Nu väntar sängen känner jag, energibovar är tröttande, så även okunskap.
 
Till sist: Att kämpa mot storm ger fastare rötter!!
 
Kramen

Kommentarer :

#1: Ama de casa

Jag kan inte annat än hålla med - FYYY för hjälpmedelscentralen!!!
Kram

skriven
#2: Pernilla

Hoppas du nu hunnit med det du planerat.
Det är inte konskigt att man går i taket för en sån sak som rullstol till sin älskade pojke. Det är ju livsnödvändigt! Det är ju hans ben, när bonusen har vilostund. För att det ska funka kämpar man som mamma. Man vill ju att behandlingen ska vara det samma som för andra. Du är super stark och Linus har en himla tur som har dej
/P

skriven

Kommentera inlägget här :