Tårtbak i timmar.

Så har det då blivit fredag, den sista i denna månaden. Oj vad februari gick undan, det 
brukar ju vara en rätt dryg månad annars, men i år har den gått i ett enda huj.
Ja denna dagen har gått som ett huj också. Först var jag lite tveksam på att låta Linus
gå till skolan idag, tycker att hostan har tagit ny fart och det gillar jag verkligen inte.
Men med ett förbehåll, han fick inte vara med på gympan, så fick han gå idag, han 
är ju inte dålig i övrigt. Jag skrev i hans kontaktbok att det inte var någon gympa för
Linus idag och när han kom hem i eftermiddag så stod det: Okej, men det var inte lätt
att hålla han still ;) Jäkla busunge. Men vad gör väl det om hundra år. Han är ju pigg 
och igång, då känns det som om det inte är så farligt med honom.
 
Själv har jag bakat tårta i flera timmar. Varje botten tar ca 1 timme i ugnen och man
kan ju hitta på massor under tiden, men när man då ska göra fyra stycken.... Ja då
är man lite lätt låst.
 
 
Imorgon så lägger jag emellan dem med en chokladsås och grädde.
Sedan har jag fått städat och pysslat och nu har jag skjunkit djupt ner i min fåtölj.
Visst har det blivit en och annan sväng med Zacco också i både ur och skur.
 
 
Jakten på våren går vidare ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
Godingen <3
 
 
Ja titta, de blommar redan.
 
Jag unnade mig en riktigt fin bukett med tulpaner igår när jag var och handlade, det tyckte jag 
att jag var värd ;)
 
 
Älskar de där fransiga tulpanerna!
 
Nu har Linus somnat, helt slut. Hoppas inte att förkylningen får ny fart och ingen vågar komma hit
imorgon pga smittan. Vem ska då äta upp tårtorna ;) Nej jag hoppas och tror att han är igång 
som vanligt imorgon.
Gubben och Ingemar står ute i garaget och kastar dart, Nikke är nog där också. Det blev hastigt
påkommet att de skulle köra en dartkväll. Så ja, jag och djuren får hålla varandra sällskap här
i tvsoffan eller ja fåtöljen ;)
 
Till sist: Känslor är som vågor. Vi kan inte stoppa dem från att komma, men vi kan välja vilka vi
ska surfa vidare på. 
 
Ha en härlig helg!!

Kramen

Nog med tokigheter!

I övrigt har det varit en rätt skön dag ;) Om man bortser från vad som varit i de två tidigare 
inläggen.
Jag har fått pysslat lite här hemma, tänk vad lite kaffe och en macka kan göra skillnad.
Det har varit så härligt väder ute så jag och Zacco har tagit en extra sväng och bara njutit.
Kaffet vid lunch tog jag ute på altanen, vilken lyx att kunna sitta där och njuta i slutet av 
februari.
 
 
Solen har haft lite problem med en envis dimma, men så är det ofta här närmre kusten. Men vad gör
det när termometern visar på nio grader.
En hel del pappersjobb är också avklarat och handlingen för helgens aktiviteter är gjord.
Det var en väldigt trött kille jag hämtade hem idag, men när hans armband visar att han gått nästan
16.000 steg igår och 17.800 idag, ja då förstår jag att man är trött ;) Lille vilden.
 
Jag har äntligen fått ett datum på rullstolsankomsten, knepigt ord det blev ;), den 19 mars. Det 
kändes som om hon egentligen inte ville säga ett datum för hon var nog lite orolig för vad som 
skulle hända om den inte dyker upp då... ingen rök utan eld heter det ju, så ja lite orolig ska 
hon nog allt vara ;) Jag fick den krassa förklaringen till varför man inte får välja vare sig färg
eller att de ska vara hyfsat fräscha. Jo, hjälpmedelscentralen bedömer att de som sitter i 
rullstol är sällan medvetna om hur de ser ut..... Där höll nästan min tokighet på att slå i taket.
Det blir ju så extra tydligt över deras fruktansvärda syn, som hon sa, när det då kommer en 
kille som Linus som verkligen bryr sig. Fy säger jag, och fy igen!!!
Men nej, nu skulle jag ju inte gå igång på mer saker, shake it away!
 
 
 
Imorgon blir det tårtbak och städning, inga manliga förkylningar är välkomna denna gång ;) Det var
den iofs inte sist heller, men dök upp ändå.
Nu väntar sängen känner jag, energibovar är tröttande, så även okunskap.
 
Till sist: Att kämpa mot storm ger fastare rötter!!
 
Kramen

Ännu tokigare!!

Det ringde en kivnna från överförmyndarenheten och undrade om jag var Linus mamma,
hon hade tittat på hitta.se för att se om det stämde för det stod fel på en 
siffra i adressen......
Jo, det tror jag nog sa jag. Det har du väl i dina papper där också sa jag.
Lycklig tänkte jag att nu får jag äntligen ett svar på om jag får placera hans pengar i 
fonder istället.
Men icke då. Hon hade ett helt annat ärende denna damen visade det sig.
Det var så här, sa hon, att de hade fått papper om en utbetalning till ett överfkonto och
den summa var inte överstigande ett basbelopp så då behövde det inte stå på ett 
sådant konto. En utbetalning från Trafiksäkerhetsverket.
Nej tack du sa jag. TSV har då inte betalt ut några pengar till honom men Trafik-
säkerhetsföreningen, TFF har gjort det. Och det är ju bara en delutbetalning.
Har han fått mer frågade hon då.
Ja sa jag, en hel del.
Men det måste ni anmäla till oss så att de är spärrade.
Mina tankar började snurra på högvarv. Hade hon ramlat ner från rymden idag eller???
Det har vi gjort sa jag. Alla hans pengar är spärrade.
Nej svarade kvinnan. Vi har ingen akt på honom här....
Men var har ni gjort av den då, frågade jag, jag har lämnat in redovisning i två år
slänger ni dem när ni har fått dem eller? Och förresten så har jag lämnat in en 
ansökan om att få placera hans pengar i fonder.
Är det pojken som är amputerad, frågade hon då.
Ja sa jag, vad har det med saken att göra.
Åh förlåt, sa hon då. Då har vi ju en akt på honom, vi kan väl glömma detta samtalet....
När jag informerat henne om vad jag tyckte och tänkte om denna enhet så avslutade
vi samtalet, glömmer lär jag inte göra.
Mina tankar går direkt till vad som krävs för att man ska få jobba där. De kan inte ha 
stora krav på kompetensen iaf.
Det kan ju också vara så att hon har otur när hon tänker.....
 
Kramen