Ja, jag är jäkligt trött nu. Efter en heldag sittandes på en härlig trästol så kan jag hälsa
att jag känner mig helt leabröten ;) tröttare än ett pensionärshem, och ja, resten kan
ni nog själva räkna ut.
Vi drog upp till Kungsbacka klockan 6. När Nikke var inskriven och fördes till operation
vid halv åtta så tog jag en promenad.
Det var ingen så rolig miljö runt sjukhuset, meeen jag hittade den här.
Kan ni gissa vad som hände sen?
Jo det klart jag ville dit upp och kolla på utsikten ;)
Nja, jag kan ju säga att det kändes sisådär att ge sig uppför den, men som den envisa åsna
jag är, ja lite dum också så segade jag på.
Å titta, jag hittade lite svamp i trappan. Nej jag åt inte av dem ;)
Och jovisst var det vackert däruppe, när jag väl fick luft igen ;) Sedan slog det mig, shit, jag ska
ju ner igen.....
Kungsbacka lite grand från ovan ;) Det var en vattenreservoar som låg däruppe som fortfarande var
igång.
De här åsnorna tvekade efter bara en liten bit.... Jag tryckte mig förbi dem och trippade vidare
nedåt. Det var en ruskigt ojämn trappa, benen darrade när jag kom ner, och ja lillsys, ischias-
nerven den kändes av...
Ja sedan stapplade jag tillbaka till sjukhuset och cafeterian. Kaffe och en halv fralla senare
gick jag upp till operation igen. Nikke vaknade strax innan elva och allt hade gått jättebra.
Han har nu ett nybyggt korsband och har förärats en snygg ställning om hela benet. Den
ska sitta där i tre veckor. Jag får in och fixa lite mer vida byxor till honom imorgon.
Strax efter fyra så var min bak och rygg helt bortdomnade efter den sköna lilla trästolen
jag förärades jämte Nikkes säng..... Då kom läkaren och skrev ut honom så vi var hemma
igen halv sex. Efter lite käk så tog jag en rask promenad med Zacco, ja så rask den kan
bli efter en sådan här dag ;)
Imorgon är en lugn dag, nästan. Bara lite fix i staden men annars lugn och skön.
Till sist: I´m not normal. I don´t want to be. I don´t pretend to be. I am me :)
Kramen
Så skönt att operationen är över och att det gick bra! Jag förstår att du är trött. Jag minns hur det var när jag satt hos far på sjukhuset i våras, till slut kom jag på att jag kunde ta rullstolen och sätta mig! De där trästolarna blir man ju mörbultad i baken av! Kram till dig!
skrivenM.E