Idag är en sån där dag när jag inte brukar skriva i bloggen, bara i
min privata dagbok. En sån där dag när man funderar över val,
val man gjort, val man inte gjort, val man ångrar, val man är stolt
över osv.
Det brukar gå hand i hand det här när magkatarren har invaderat
mig länge nog, då kommer tankarna, och de rullar. Tröttheten slår
ner som om jag lider av sömnapné. Känns som om jag kan sitta
och sova på en pinnstol.
Läste Bristols blogg idag, det är mest Anna som skriver där och
jag tycker hon skriver så levande och härligt att man riktigt rycks
med i hennes känslor för barnen i Uganda och hennes känslor
runt projektet där nere. Och fick mig en liten funderare, vad vill
jag med min blogg... ingenting, mer än att mätta skrivklådan.
Vardagen här hos oss är ju inte så spännande, och gudarna
ska veta att det som jag inte tycker hör hemma här,(och det är
en hel del, det kan jag lova) det skriver jag av mig i min privata
dagbok i datorn.
Den är däremot fullmatad, får nån tag på den så låser de nog
in mig för all framtid ;)
Så därför mina vänner besparar jag er nåt vidare inlägg idag och
återkommer förhoppningsvis imorgon med en klarare och vaknare
blick.

Till nästa gång: Var inte rädd för motstånd, för det är inte i medvind utan
i motvind som en drake stiger!
Då kan vi ha en "låg-klubb" tillsammans för denna dagen har inte varit någon höjdare precis.
Tröstekram till dig min vän <3