Nej tyvärr, men tack ändå..

Ett litet inlägg tillägnat alla som bjudit hem oss, velat träffas för att Linus ska
få leka, alla tillgodo inbjudningar.
Man känner sig rätt bedrövlig och osocial när man inte orkar med att hitta på
något utöver det som snurrar här hemma.
Det har varit så sedan i höstas och ännu känns det inte som om vare sig tid
eller ork existerar.
Ni är så underbart gulliga allihop och det är så tråkigt att säga nej tyvärr,
men tack ändå.
Hoppas verkligen att ni finns kvar när det planar ut här hemma (läs efter
semestern). Då vi har flyttat och kommit iordning.
Ni är guld hela högen!!!!!
Kramar till er som vill ha <3<3<3

Kommentarer :

#1: Mona

Kanske är det för att du är en angel yourself. <3 <3

Kramar

skriven

Kommentera inlägget här :