Har en krigare här hemma som fastnat för Pokemon Go. Ja, jag vet, för vissa är det som att svära
i kyrkan och oj vad mycket elände det har ställt till med. Då vill jag faktiskt visa hur himla bra det kan
vara också, och framför allt kul.
Att hänga med denne grabb och gå omkring, prata, fnittra och morra när de där små djuren inte
vill som han vill, det är livskvalité. Vi har gått nästan 1 mil denna veckan, och det dubbla veckorna
innan. Under den tiden hinner man gå igenom rätt mycket.
Oftast rör vi oss vid havet, märkligt eller hur. Där kan vi ströva omkring hur länge som helst och frossa
i havets utseende.
Vi har pratat mycket om ord. Hur vi använder ord och hur de känns. Hur ett ord kan kännas lent och
värma länge. Varför används de så sällan. Ord som gör att man lyfter och lite nästan svävar när man
får höra dem.
Ord som gör att man känner att man kan klara allt, ingenting är omöjligt.
Ord som lyser upp när allt känns mörkt och tungt.
Vilka ord som vi tänkte på var väldigt olika märkte jag. Ord som fin och givmild, vilka är mjuka för mig
är inte samma ord som krigaren tycker är mjuka. Det är schysst och snäll han ser som mjuka. Det gör
såklart jag också, men man märker klara skillnader hela vägen.
Ord att hitta växtkraft ur, när det nästan verkar omöjligt. Ord som visar att någon tror på en och det man
gör. Att få höra dessa gör att vem som helst kan växa var som helst.
Att kunna sätta ord på känslor är en svår bit. Ja då menar jag inte glad, ledsen utan mer invecklade
känslor. Som all denna väntan på vilken lärare krigaren skulle få. Jag har mailat rektor med chefer och
ja, där fanns inte så mycket att undra över där, det var i klartext om man säger så. När hon så ringer i
tisdags och talar om att de får en lärare som vi bara kunnat drömma om, ja då är det miljonvinst!!
Eller som krigaren förklarade känslan, att vänta på att få veta vilken lärare har varit som att gå i en
bubbla. Magen har bubblat och det har inte varit roligt. Så talar du om mamma vem vi får och då
stack du sönder bubblan och allt blev bara roligt igen. Nu längtar jag efter att börja skolan! De orden,
de var vackra för mig just då.
Sedan finns de där orden som gör ont, som taggar i en. Vissa bränner sig fast och är svåra att bli av
med, de etsar sig fast på nåt sätt.
Det är de orden som gör att allt gungar, eller som havet, det blir upproriskt i en. Det sliter och drar och
får man inte suddat ut det snabbt så sätter de spår, de kan sätta spår om de är skrivna hårt också även
om man försöker sudda.
Så finns en grupp till, de där som förpliktigar eller ibland bara bli fel. Där var vi rätt lika jag och krigaren.
Ord som duktig, redig, är ord som vi inte gillar. Vad är det att vara duktig? Om man är duktig är man bättre
som människa då? Nej om du frågar oss. Vi är alla bra på något, det var vi överens om.
Att vänta på att höra de där speciella orden man tycker om, eller som dessa att vänta på den perfekta
vågen, kan visa sig bli en lång väntan. Det är bättre att inte vänta utan ta tillvara på de andra som
kommer och förstora dem.
Som ni förstår är diskussionerna rätt djupa ibland, men lika ofta så grunda att vi bara tramsar och
fnittrar. Så ni som har barn som vill spela, häng med dem, skicka inte ut dem sjävla, häng på.
När ni väl är ute så kan ni lyssna på dem, prata med dem. I vårt fall så spelar krigaren på min
telefon eftersom han inte har någon egen. Så är det garanterat för många barn, då kan ni inte
vara upptagna själva i telefonen utan är närvarande med dem. Bonus är att man rör på sig också.
Att man kan njuta av allt runtomkring.
Hemma kan man gosa med denne lille goding :D
Eller med någon av dessa som har blivit dödspolare.
Man kan också njuta av en alldeles underbar liten rosa tass, nästan otrampad <3
Önskar er en helt fantastisk helg och använd dina ord mjukt.
Till sist: You have within you, right now, everything you need to deal with whatever the world can
throw at you!!
Kramen
Pia
