Just när vi trodde att det var på väg åt rätt håll så gjorde det en tvärvändning för
Linus. Igår vaknade han med skyhög feber och helt slut. Det var bara att ringa
vårdcentralen och få en tid dit. Vi kom in på förmiddagen och träffade en läkare
som vi knappt kunde kommunicera med. Det var fruktansvärt svårt och då tänker
jag på alla äldre som kanske hör lite dåligt och är väldigt oroliga när de kommer
dit. Jag fick hjälpa henne med att räkna ut dosen av den nya antibiotikan....
Hon kunde inte bestämma sig för om han hade lunginflammation, tvar eller
mycoplasma. Så hon ställde alla diagnoser ! Jag frågade flera gånger så det
inte var några stora tabletter hon skrev ut, men det var det inte. Eller hur!!
När vi kom hem med medicinen från apoteket var det bamsestora kapslar
med småkulor inuti. Tjena, en grabb som var helt slut, jättetabletter som skulle
delas och hällas i honom, två st två ggr om dagen. Ja jag lyckades med en omgång
iaf. Till kvällen kräkte han upp allt han fick i sig, om det så bara var två munnar
vatten. Så höll det på hela natten tillsammans med en bedrövlig hosta.
Så imorse så ringde jag 1177 och frågade vad jag skulle göra. Svaret jag fick
var att vi bokstavligen skulle kasta oss ner till sjukhuset i Halmstad för han kunde
ju få blodförgiftning. Det var som att vifta med ett rött skynke framför mig så vi
åkte mer än omgående med en grabb som var väldigt kass.
Väl där så visade det sig att febern äntligen var nere på rätt nivå och vi fick
i honom en festis och lite choklad.
När vi väntat i tre timmar så gick vi och käkade och han tog lite pizza, det var
så härligt att se att han faktiskt åt. När vi väl fick träffa läkaren så tyckte hon
att vi skulle skicka alla mediciner åt skogen, han har en virus och det blir inte
bättre snarare sämre av antibiotika. Så vi åkte hem med en lycklig men blek
kille som skulle slippa sina mediciner.
Ja det var en maratondag idag och efter en sådan natt och gårdag så är jag
väldigt sugen på att krypa ner mellan lakanen och hälsa på John Blund.
Lite bilder har det blivit ändå :)
Älskade lupiner!!
En härlig morgonpromenad hann jag och Zacco med iaf.
Ja nu hoppas vi verkligen att det vänder för vår lille krigare, för att kriga mot honom med mediciner
och dylikt är verkligen inget vidare, han är tungt ärftligt belastad av envishet...... ;)
Avslutar med gårdagens solnedgång som jag fångade när jag och Zacco gick och mötte golfarna ;)
Till sist: If you are always trying to be normal, you will never know how amazing you can be!
Maya Angelou
Önskar er en fortsatt härlig helg!!!
Kramar
