Snart är en riktigt slappehelg till ända. I fredags var jag trött, kändes som om kroppen inte alls
ville vara med. Resultatet kom på lördagsmorgonen, Välkommen förkylning, snabba dig och
stick! Huvudet bultade, näsan rann och det rev i halsen. Det klart jag såg fram emot att gå på
bio och ut och äta på kvällen... not.
Men vi kom iväg, jag hade ju redan bokat och betalt biljetterna till Ove. Så nu tillhör vi den
stora skara som också har sett filmen.
Krigaren var hemma med sina bröder och Ida kom när hon jobbat klart.
Filmen var verkligen jättebra, nu tror jag att det är en film, precis som boken, som har lika många
tolkningar som läsare, tittare. För mig är filmen en tung berättelse om hur vi danas när vi inte får
kärlek och närhet som barn. Att vi alla har en ryggsäck att bära med olika tung packning, och framför
allt hur ryggsäcken är packad. Det finns alltid en bakgrund till att vi blir just de vi blir.
När jag tittar på filmen, och när jag läste boken, tänkte jag hur jag själv är som förälder. Har jag gett
mina grabbar vingar, rötter och en tro på att de kan försätta berg. Har jag visat att jag alltid finns där,
att inget går före om det är något de har problem med. Vet de att de kan komma till mig i alla lägen.
Jag hoppas verkligen det, och det känns så, men man kan aldrig vara säker. Föräldrarollen är en
av de svåraste rollerna man har, likaså viktig vuxen. Så kallar jag de som finns omkring barnen men
inte är deras föräldrar, de som kanske är, bonusförälder, de närmaste i famlijen.
Jag gillade verkligen filmen, jag grät och skrattade om vartannat. Förbannade hur livet jävlas med
en och gladdes med dem när de hade flyt. Den speglar verkligheten med en härlig dos ironi som
jag gillar.
Som ni ser på bilderna har det varit en grå och dimmig dag. Regnet har drivit tätt och snön sjunker
ihop till en kletig kladdig massa. Jag har sovit bort stora delar av dagen då jag inte varit på topp
precis. Hoppas att den ger sig av snart, förkylningen alltså.
Krigaren kämpar med sin träning. Han körde ett pass helt själv imorse utan att säga något till oss.
Jag hörde hur han mekade och stånkade men låtsades som att jag inget hört eller förstått. Han var
så stolt när han kom och berättade hur han hade kört hela programmet och lite till <3
Nu längtar jag till nästa helg, ja jag vet att man ska ta dag för dag. Men nästa lördag ska jag ha
date med mina sissor. Bara vi tre ska träffas och fira lillsys. Att ha den gemenskapen och den
härliga energin med sina syskon är inte alla förunnat. Jag är så glad att ha dem i mitt liv och vi
ger varandra så mycket kärlek i alla lägen <3 <3 <3
Först ska jag gå på Harmonikväll imorgon, det är helt underbart. Det ger så mycket energi och det
känner jag att jag behöver nu.
Önskar er en superhärlig vecka!!!
Till sist: The same boiling water that softens the potato hardens the egg. It´s about what you are made
of not the circumstances!
Kramen
Pia
Jag vill också se den filmen. Får nog vänta till den kommer på hyrfilm. Hoppas din förkylning snart släpper. Jag känner att jag har något som är på gång. Hoppas det inte bryter ut. Ha en fin kväll Kram Pernilla
skriven