Som vi har letat och längtat. Sökt och trott att vi hittat. Ramlat och rest oss, ramlat igen och
dragit oss upp. Hela tiden sökande och längtande efter lugnet, lugnet som ger en julefrid.
Julefrid är ett av de finaste ord jag vet. Det säger allt om hur jag vill att den helgen ska firas.
Ingen klapphets, ingen städnojja, ingen klappstress. Att det blir jul ändå, det har vi lärt oss.
Julen för fyra år sedan lärde oss det. Att komma hem från sjukhuset i mitten av november
och försöka hitta rutiner igen bland allt det nya visade oss vad som är viktigast. Att vi är
tillsammans, att vi mår bra.
Det är ändå lätt att man dras med i julstressen, att man dras med i alla knepiga "måsten"
inför jul. Pepparkaks- och lussebak, godistillverkning, all julmat från grunden, och mycket
av allt. Jag gör gärna mat från grunden, men det finns det som jag sållat bort, som jag
inte prioriterar längre. Jag hade gärna gjort det, men ska jag och min flock få julefrid så
funkar det inte.
Att se glittret i dessa ögon gör att man lätt stryker vissa saker från listan av "julmåsten", jag
sätter mig hellre och spelar ett spel med krigaren.
I år så går vi in i fjärde advent med ett lugn, en helg där vi ska baka lite och sedan ta dagarna
som de kommer. Allt som har hänt denna höst ligger inte i mina händer längre utan det har
jag tryggt lämnat i andras händer och jag känner att jag kan släppa det nu. Jag har gjort så
gott jag har kunnat.
En sak som gjorde mig visselglad var när jag fick veta att politikerna har tagit upp detta med
större valmöjligheter för barn vad det gäller hjälpmedel. Då kände jag att jag kunde klappa mig
på axeln och tycka att jag har gjort någon skillnad iaf.
Visselglad, det är också ett härligt ord. Det beskriver glädjen på ett så underbart sätt. Detta ord
har jag lärt mig av
Hannis, det och många andra nya fina ord. Hon skriver som en ängel <3
Det har varit mycket gråväder det sista. Ändå är det underbart att gå ut med Zacco. Att se det där
grå och nakna förvandlas av nattfrost eller dimma som gör hela världen annorlunda.
Så tyckte krigaren att det var jobbigt och motigt, mörkt och tråkigt så han ville att vi tog in granen.
Han jobbade på som sjutton liggandes på knä för att klä den. De kulor han inte nådde dirigerade
han mig till att hänga där han tyckte de skulle vara. När han kröp iväg bakåt och skådade resultatet
var han mer än nöjd. Han tycker att det är ett varmt sken över julgranen, även om den är sticksig :)
Dessa kulorna är hans favorit.
Igår var jag på Harmonikväll. En mer än välbehövlig kväll där jag verkligen hittade lugnet igen.
Det är en sådan kraft i att meditera i grupp, och det blir alltid mer kraftfullt med trumma. Jag
gick därifrån med nya energier och ett underbart lugn i kroppen.
Han kämpar som den krigare han är med att gå med sin bonusfot. Idag klarade han att stå en
liten stund utan att ha kryckorna. Han väger fortfarande över mest på högebenet men det
kommer så sakta. Alldeles för sakta om ni frågar honom. Ser man på framstegen på dessa
dagarna så tycker jag att han har gjort milakliv. Det gör ont, men inte så ont som det gjorde
i början. Vi är uppe i fem minuter med den på nu, och det är kanon!!
Idag har han haft sin sista hemundervisning för i år, nu tar vi jullov. Jag och han ska åka upp en
sväng på tisdag när de slutar i skolan, en lektion för att önska de andra God Jul osv.
Detta är min favoritkula, den hänger dock inte i granen då den är alldeles för stor. Den målade
jag för många många år sedan, med olika motiv på fram och baksida.
Med den önskar jag er alla att ni får en härlig helg och att julefriden infinner sig hos er också!
Till sist: Styrka visar sig inte bara i förmågan att hålla ut, utan även i förmågan att böraj om
på nytt!
Kramen
Underbart med julefrid <3
skrivenNu önskar jag att ni får en härligt lugn och mysig jul och att allt skall bli bra för Linus när han är tillbaka i skolan nästa år.
Varma julkramar
Susanne