En skoldag.

Trött som få och seg som kola, och ändå har veckan gått i ett enda swusch. Mycket har hunnits
med, och myrstegen fortsätter framåt, och det är det viktigaste.
 
 
I tisdags var gubben med krigaren och det gick jättebra, han fixade första lektionen då också. Själv 
var jag som sagt på begravning och det är alltid tungt även om människan fått leva ett långt och bra
liv.
 
 
På onsdagen så var det en teaterföreställning inne på Kulturskolan som gällde. Jag och krigaren 
körde själva och de andra kom med bussen, han fick välja hur vi skulle göra.
 
En underbart kul föreställning, och det gick kanonbra! Vi valde sedan att inte följa med till skolan
utan stack ned till havet en stund. 
 
 
Det var grått och rätt bistert, men krigaren ville vara där en stund för att släppa allt.
 
 
Stenar stenar stenar. Jag bara älskar dem. I alla former och färger. Så gör även krigaren. Hade vi inte 
satt en gräns varje gång på tre stenar var hade våra jackor sett ut som jag vet inte vad.
 
 
Det blev även en sväng till Spöökitetsparken för att få utlopp för lite överskottsenergi.
 
 
Där var inte så trångt nere utan vi kunde göra lite som vi ville.
 
 
Det mesta som går att klättra på ska klättras på :) Och även hoppas ner ifrån. Då märker man av 
att han behöver sin cheetah. Jag har tagit ett snack igen med orttekn och vi ska dit på tisdag för 
att se om vi kan lösa det.
 
 
Efter föreställningen så meddelade de att de hade öppet hus på kvällen för att prova på olika instrument.
Gissa om någon ville dit. Så när middagen var i magen åkte vi in igen.
 
 
Där fanns ingen rädsla inte. Många som stod och tittade och lyssnade, men det bekom honom inte
ett endaste dugg. Han var i sjunde himlen och där kunde ingen nå honom <3 Nu är det "enda" vi 
behöver göra, enligt honom, att köpa ett trumset pass sisådär 8-10.000. Först ska vi se ifall han
kommer in på kursen, där är lite väntetid nämligen, sedan får vi se vad som händer. Jag bara älskar
att se honom så trygg och i sin värld i musiken.
 
 
Någon som också gör honom trygg är Zacco. Dessa två alltså, de kan hålla på hur länge som helst.
 
 
 
Nu vill jag ta med dig på en förmiddag i skolans värld, sett ur min synvinkel.
Skolan börjar 8.30, ingen ringer in, men barnen droppar så sakta in ändå fram till 8.40. 8.45 kan lektionen
dra igång. Fem minuter senare får läraren göra sitt tecken med ett finger upp för att det ska bli tyst.
 
Ämnet är Rocka sockorna, att olika är bra, att olika berikar. 9.00 är ljudnivån för hög igen och läraren
gör återigen tecknet för att alla ska lugna ned sig. Vi tittar på en film och en tjej som har Downs syndrom.
Frågorna är många efteråt och de flesta har svårt att vänta på sin tur så det blir återigen en sväng med
tecknet för att klassen ska bli tyst. Sedan blir det högläsning, en spännande bok får jag säga men inte
ens det biter på de mest spralliga. 
 
Rasten börjar 9.30, när klockan är 9.35 släpps de ut med protester om att de måste få fem minuter
längre rast, ingen tänkte på att de började en kvart senare....
 
Under rasten är det mest gömme av olika sorter. Rasten är slut 9.50, när klockan är 9.56 undrar jag
ifall det inte är läge att gå in. Oj, jo då får någon ringa in. Ringer in gör man på en bit metall med en
träbit, ljudet når nog tre meter. Det ramlar in barn i klassrummet och 10.05 är lektionen igång, en kvart
sen igen. Då går läraren igenom vad som ska hända på SO lektionen. Det ska målas dinosaurier och
sättas in i deras urtidsmapp. De ska även skriva av fakta som skrivs på tavlan. Fem minuter senare
upptäcks det att tre elever fortfarande saknas. Jag sticker iväg för att hämta in dem men möter dem
redan i trappan. 
Under denna lektion ska de använda färgpennor, saxar, limstift och papper. Allt finns på olika ställen
i klassrummet. Behöver jag säga mera. Luften är packad, inte ens en gnutta syre finns. Jag frågar
om de aldrig öppnar fönstren, barnen är pladdriga och springer omkring, kanske hade hjälpt med lite
syre säger jag. Denna lärare har en annan signal för att lugna ned klassen. 
 
 
 
När klockan är 10.45 känns det som om jag ska tuppa av. Jag går och öppnar ett fönster för att 
inte få akut syrebrist. Läraren kämpar med sitt tecken att de ska vara tystare. Krigaren säger att
jag vill att vi åker hem innan lunch, och ja, jag förstår honom. Klassen ska fortsätta med detta klipp
och klistra på eftermiddagen så de behöver inte plocka undan innan lunch. Vi går ut och de går
iväg på lunch. Jag och krigaren går till bilen. Jag är så stolt över honom som fixade två lektioner
idag. Funderar på hur lärarna orkar. Själv känns det som om jag behöver Valium för att fixa nästa
vecka. 
 
 
Vi åkte och köpte en bukett tulpaner. Krigaren fick välja och han sa att de var i förfödelsedagspresent :D
Jo, det är ju faktiskt en hel vecka kvar tills jag sätter 5:an först ;)
 
Att inte visa honom hur illa jag tycker det är i skolan är svårt. Han läser ju mitt kroppsspråk och ja det är
nog inte så svårt att läsa även om jag försöker så gott jag kan. 
 
 
Nu tar vi helg och den får gå i röjandets tecken. Lite gardinbyten, städning och förhoppningsvis kommer 
solen att lysa på oss också.
 
Önskar er den bästa av helger!!
 
Till sist: It´s going to be hard. But hard is not impossible!
 
Kramen 
Pia

Kommentarer :

#1: Pernilla

Så kul med Kulturskolan! Min sextonåring både sjunger och spelar Piano. Dessutom dansar hon tap på Kulturskolan också. Ett nybörjar trumset behöver inte alls vara så dyrt. Inte alls. Kolla på blocket om det finns begagnat. Eller du, hyr inte Er Kulturskola ut? Det glr vår. De hyr ut allt från instrument till steppskor.
Kolla!
/P

skriven
#2: Floweroffame

Härligt att se Krigaren glad. Tyvärr finns det fler och fler barn som skulle behöva stöd i skolan. Här låter det som det hade behövts en extra hjälp i klassen. Hoppas det löser sig. Han ska ju inte behöva vara rädd för att gå i skolan. Ha en fin dag Kram Pernilla

skriven
#3: Linda / CandyGirl

ja usch.. stackars lärare.. och dom/vi är bakbundna. Vi får inte göra nåt... barnen ska inkluderas i undervisningen. Inte plockas på sidan av... vilket gör att resterande 15-29 barn (beroende på storlek på klassen) får komma till korta pga ett (eller ett par) barn.
Men det ger stor effekt när föräldrar och anhöriga hör av sig... det hjälper inte att vi tjatar/signalerar/bråkar.... men när föräldrar hör av sig, då brukar det gå undan... Lycka till.

skriven
#4: Hannis

Jag skulle inte orka en dag i skolan...
Bedrövligt.
Min brorsdotter säger att hon ibland bara måste stänga av allt.
För att ens orka läsa, hon är bara tio år.
Det ska inte vara så här för barn eller lärare heller för den delen.

Sen måste jag hålla med krigaren,
trummor är banne mig ett måste alltså=))
Kram Hannis

skriven
#5: Åse

Det kan vaken vara lätt att vara elev eller lärare idag...... Utan havet vet jag inte hur jag skulle klara mig, jag bara måste se och höra det varje dag. Kram Åse

skriven

Kommentera inlägget här :