Söndag igen, ska bli rätt skönt när det blir helt ordinära veckor igen. På något sätt så funkar
allt bäst i sin gilla lunk, även om det är härligt med alla helgdagar också.
Krigaren och jag var i skolan och hälsade på i torsdags. Wow säger jag bara!! Vilket jobb den
nygamla läraren har gjort i klassrummet, det kommer att bli kanon detta, det känner jag på mig.
Krigaren tyckte det såg kanon ut också. Snickarna var och gjorde det sista på rampen, trots att jag
höll på att stått på näsan när jag sökte ögonkontakt med dem för att hälsa så bevärdigade de oss
inte med en endaste blick. Men vi behövde inte störa dem heller för krigaren tog trappan. Detta har
jag haft på känn sedan jag började kriga om rampen, när den är klar och riktig så går han igen, och
så blev det. Nu behöver han rullstolen lite då och då ändå, men han kommer inte att slita på rampen
just nu iaf.
Något han har slitit med är snön. För igår så kom den, snön. Kung Bore drog förbi och släppte ner
en tjockt vitt täcke. Det är något som alltid lockat krigaren. Det var snön som fick honom att börja
använda protesen efter olyckan, och det var snön även denna gången som gjorde att han var sugen
på att ge sig ut och skotta!! Allt till gubbens glädje, för då fick han ju också gå ut och göra det :D
Nu hann han ju med bus tillsammans med snötoken nummer ett, Zacco. Han var då inte ledsen för
att snön hade kommit han heller. Och eftersom vi vet hur det är med snö här på Västkusten så
gäller det att passa på när den kommer, för man vet aldrig hur länge den stannar.
Det var en överlycklig krigare som grävde runt i snöhögen <3
Jag och Zacco har gått på promenader och njutit av det vita på vårt sätt.
Som en korg håller tallen snön mellan sina barr.
Zaccorumpor har jag på väldigt väldigt många foton, men denna fick vara med ändå :)
Allt fick ett mjukt vitt täcke. Jag läste någonstans att snöflingan är vinterns fjäril, det stämmer väldigt
bra tycker jag.
Inne bjuds jag på en försmak av våren. Dessa underbara tulpaner. De lyser upp en snöig lördag.
De håller på att rensa bäcken och alla dammarna nu. Det blir lite tråkigt och söligt men desto vackrare
till våren.
Så kom den där magkatarren igen. Jag ska inte säga att jag väntat på den, men den var väntad
om jag säger så. Tröttheten har sugit musten ur mig. Det blir så när man ser att allt funkar för
krigaren igen. Fredagen var kanon i skolan. Han gick hela skoldagen, 4,5 timme, som jag i min
tur fick alldeles för mig själv. Jag städade med hög musik och ja, det låter skruvat men jag njöt
av att göra det och kände mig nöjd efteråt. Jag började så smått på listan jag har med jobb som
jag inte fått gjort under hela denna tiden krigaren har varit hemma.
Imorgon tänkte jag i lugn takt fortsätta på den, och ja, krigaren ser fram emot att gå till skolan
igen!!!
Idag har han och en kompis busat i snön. Och nu blev det som det brukar här i väst, milt och klabb
av alltihop. De lekte i snöhögen som hade nästan lika mycket grus som snö i sig.
Önskar er en fortsatt fin söndagskväll!
Till sist: You have the heart of a Warrior, and you were designed to survive!!
Något jag mantar in i krigaren <3
Kramen
Pia
Samtidigt som jag blir glad över allt gott med din krigare, blir jag ledsen över din mage. Sänder en styrkekram och hoppas snön kan få ligga kvar lite hos er för att sprida lite ljus.
skriven/P