Urladdning.

Känner mig urladdad idag, kroppen beter sig som om det är en ny förkylning på gång, men det kan
vara ren trötthet också. Som tur var så hade vi ledig dag idag jag och krigaren, klassen skulle åka 
skridskor, och han är inte riktigt där ännu i stabilitet i benet så han fick stanna hemma. Det är inte 
ofta det händer, men idag så sov jag länge, krigaren låg jämte mig men kollade på tv. 
 
 
I söndags blev jag erbjuden en biljett till en föreläsning i måndags med Torkild Sköld. En vän som
skulle gått fick influensan och tycket det var synd att bränna inne biljetten. Det var en kanonföreläsning,
mycket att ta till sig där. Det är så jag vill känna när jag varit på en föreläsning, jag vill bli berörd, få 
aha-upplevelse men också saker jag kan ta till mig och som jag kan använda mig av själv.
 
Igår var vi inne hos Bosse på orttekn. på morgonen. Krigaren haltar lite och det ser ut som om 
bonusfoten är felinställd. Detta skulle vi kolla på och även prova cheetahn. Cheetahn satt som en
smäck efter lite korrigeringar men bonusfoten han har nu behöver flyttas ut och då får man gjuta
om hylsan. Därför får det vara såhär just nu. Krigaren tycker däremot att det är jobbigt. Han känner
inte att han haltar och detta med att tjata om att tänka på att spänna, sträcka och rulla över är
mer än jobbigt för både honom och en annan. Det måste ju matas in hur man går och människan
är ju av naturen lat, därför tar kroppen enklaste vägen om den inte blir påmind.
 
 
Då var det mer än skönt att ha föreläsningen i färskt minne och det passade kanon att ta hjälp av 
den för att förklara för krigaren. Han är lite nere just nu, tycker att det är slitigt att träna och att han
bara vill att det ska funka och gå som det gjorde innan. Han tycker också det är tråkigt att inte kunna
hänga med och åka skridskor.
Sedan operationen har jag skjutsat och hämtat honom varje dag i skolan, han har inte behövt ta bussen
hem som han gjorde innan. Dels av rädsla dels att det var jobbigt med stegen på bussen. Men igår hade
vi bestämt att han skulle åka buss vilket såklart gjorde att det fladdrade en hel del fjärliar i magen.
Han testade i fredags och då var där kaos. De som har idrottsprofil hade knött sig in före de som har rätt
att åka buss, de är tre år äldre än honom. Det fanns bara två platser kvar långt bak. Men läraren som
var bussvakt hade tagit tag i det och krigaren tyckte det kändes bra.
Det var en rätt låg men ändå glad krigarejag släppte av i skolan. Sedan åkte jag hem till Zacco och tog en sväng. Det var rått och kallt ute och jag kände att något var i görningen,
ibland känner man på sig att det drar upp till storm, och då menar jag inte vädret.
 
 
Strax innan lunch kommer samtalet, från rektorn. Vi har inte talats vid sedan lucia. Inte ett ljud från
henne om hur det har funkat för krigaren sedan skolan började för en månad sedan. Nu hade de 
fått en kommunicering från D:O. De hade beslutat att de behövde ha ett möte med krigaren, detta
skulle läraren ha när rektorn ringde mig. Först kände jag hur jag steg upp i 200 grader, men sedan
bestämde jag mig för iskyla. Hon ville även ställa lite frågor till mig. Läraren skulle prata med honom
om när han visade upp stumpen i parallellklassen och även om alla händelser i duschen efter gympan.
Hon skulle även prata med honom om hur han upplevt sin skoltid från F till nu.
 
 
När rektorn ringde kände jag att jag var tvungen att hämta krigaren i skolan. Att ta bussen efter ett sådant
samtal var det inte tal om. Jag kommer upp till skolan och står i korridoren och väntar. Då kommer 
han springande till mig, han grät så han inte kunde andas. Han var livrädd att han inte skulle hinna 
till bussen och alla känslor som fladdrade runt i honom fullkomligt dränkte honom. Vi gick åt sidan
i ett litet rum där han fick gråta ut i min famn. Sedan tog han på sig, hulkande och snyftande. 
Läraren kom och tog i min arm men jag var inte mottaglig för hennes snack. Jag hade hoppats att
hon skulle vara bättre än den förra. Men besvikelsen blev tung. Blicken jag gav henne gav henne 
tillräckligt med svar. Med en hälsning om att vi syns på fredag gick vi ut genom dörren.
 
 
Vi körde till affären i byn och köpte släta bullar för att fixa våra semlor själva. När vi står i kön i 
affären säger krigaren, nu kunde jag ta ett djupt andetag igen. Den gråten slet sönder mig, det 
är sådan gråt som fullkomligt dränker och kväver den stackaren som bryter ihop.
 
När vi kom hem fixade vi lite fika och satte oss tillsammans och pratade. Han talade om vad de
hade pratat om i samtalet. Alla i klassen ska ha samtal med läraren inför utv.samtalen som är 
på gång men de andras samtal är inte som detta. Han fick även veta att killen han är rädd för 
i klassen gärna ville ha kamrater, han kände sig utanför. När krigaren berättade för mig så kändes
det inte rätt. Han hade förstått det som att om han var kamrat med honom så var inte den killen
dum mot krigaren. Jag köper inte det riktigt. Visst ska man vara kamrater med varandra, men 
inte för att man är rädd för dem, utanför att man vill det.
 
 
När hon frågat om det där gamla så kom krigaren bara ihåg lite grand, men känslan i magen kom
efteråt sa han. Oftast kan han sätta ord på allt, men den känslan han får i kroppen när han tänker
på att någon har sagt eller gjort något pga hans ben, den är svår att sätta ord på, den gör bara 
ont i magen. Så när vi skulle träna senare på eftermiddagen fick han ta en novalucid igen. Det 
var ett tag sedan nu, men efter en sådan här urladdning så kom det tillbaka.
 
 
Eftersom rektorn ville prata med mig efteråt så ville hon veta när hon kunde ringa. På kvällen var mitt 
svar, då är jag inte ensam med krigaren. Hon ringde igår kväll. Jag tog fram min sköd och kopplade 
på iskylan för att inte be henne åka till ett betydligt varmare ställe och inte återkomma.
Hon var helt oförstående med varför de inte skulle kunna prata med krigaren utan mig om de gamla 
sakerna. Det som händer i skolan just nu är mer än okej att ta direkt med alla barn, men när det 
gäller kränkningar och som dessutom ligger i en anmälan till D.O, då är det inte okej. 
Hon fick i raka ord veta hur krigaren mådde efter dagen och hon var helt oförstående då läraren 
tyckte att de hade haft ett såå bra samtal.
 
 
Rektorn ville veta hur min upplevelse var när vi var i parallellklassen. Jag tror inte det passar sig svarade
jag. Jag hade lust att bunta ihop varenda unge och därefter skicka lärarna genom dörren utan att 
öppna, är det svar nog frågade jag. Men jag fick bibehålla mitt lugn och fokusera på krigaren.
Hur kände jag när alla händelser i duschen hade varit. Då frågade jag om det endast var korkade
sportkommentatorsfrågor hon hade. Men jag svarade också lent att jag inte ville hindra utredningen
så det klart att jag talade om hur det kändes när krigaren kom hem och grät för de andra pekat,
fnissat, sagt att det är fult med rutigt ben, så äckligt, framkallat kväljningar osv. Det kändes för jävligt!
Det kändes otryggt! När jag så förde på tal att vi redan diskuterat detta och hennes ide med att han
kunde klä om själv i gympalärarnas omklädningsrum, då petade jag i ett väldigt infekterat sår. Jag 
fick bara ett, det där vet jag redan. 
 
 
Efter samtalet, som jag tog när jag var inne i stan och handlade, svängde jag in vid ett nybygge vid
Träslövs trädgård. Jag stannade bilen och klev ur. Kollade om det fanns något i närheten, men det 
var helt tomt. Då vrålade jag rakt ut, lät tårarna rinna och tömde mig på all skit som hade bunkrats 
upp under dagen. 
Sedan satte jag mig i bilen och åkte hem. Tröttare än trött. Men mer bestämd än någonsin. Det här
ska de inte få komma undan med. Mailat till D.O hade jag redan gjort under eftermiddagen och 
meddelat vad som hänt. Vi hade en snabb mailkonversation igår, idag ska juristen ringa mig.
 
Jag är inte laddad för att bråka mer, men det verkar som om de inte har mer vett än såhär och då 
får man ladda sig för det. 
 
 
 
Är du fortfarande med? Tack isf för att du läste detta nedstämda ilskna inlägg men det är skönt 
att få det ur sig!!
 
Önskar dig en fortsatt fin dag!
 
Till sist: Everything you´re going through is preparing you for where you´re going to.
 
Kramen

Kommentarer :

#1: Ida

Skickar så mycket kärlek jag bara kan, det är mer än förjävligt allt det som är med den där skolan <3

Svar: Kramen ❤ 😘
Bjaeren

skriven
#2: Camilla

Vilken tur han har som har dig som mamma. Glöm inte att du är expert på ditt barn. Stå på dig. Med varma kramar Camilla

Svar:
Bjaeren

skriven
#3: Pernilla

Klart jag är med änd ner till slutet. Vet inte vad man ska säga. Det verkar som om alla i den skolan tror sig vara bäst.
Har all förståelse för din frustation. Det är dags för ledningen i skolan att kalla in expertråd. Då menar jag till dem själva. De behöver mycket hjälp med sitt agerande.
/P

skriven
#4: Melody and M.E

Jag blir mållös! Jag har gått och tänkt på ditt inlägg om alla prövningar du gått igenom i livet och hur värd du är att få lugn och harmoni i ditt liv! Så ska det behöva fortsätta med den eländiga skola och bristande förståelse för hur ett barn mår! Nu är jag övertygad om att krigaren kommer klara sig utmärkt i livet, men det är rent ut sagt för jävligt att han ska ha det som han har det i skolan och att du ska behöva kriga för honom som du gör! Ett barn ska inte behöva ha ont i magen på grund av skolan!
Styrkekramar i massor till Er!

skriven
#5: Floweroffame

Klart jag är kvar. Jag sitter och gapar hur det får gå till. Inte klokt. Känns som man aldrig kan få förtroende för dem mer. Finns det ingen annan skola han kan gå på. Jag lider med krigaren. Så här får det bara inte gå till. Ge honom en styrke kram från mig Ha en fin kväll Kram Pernilla

skriven
#6: amadecasa.blogg.se

Men så fruktansvärt jobbigt... Skickar en stoooor KRAM!

skriven

Kommentera inlägget här :