Två dagar in i februari, krigarens månad, hur snabbt försvann inte januari? Ändå tycker jag precis som väldigt
många andra att just dessa vintermånader är så dryga. I synnerhet när det som nu är grått, blött, regnigt
och blåsigt, då får man skapa sin sol själv.
Krigarens månad, jo han fyller den 20e denna månad, 9 år.
Helgen har varit kanon, kan ju inte bli annat när man har date med sina sissor <3 Vi hade en helt
underbar eftermiddag/kväll med Mycket tjöt, Mycket fnitter, god dricka och massor av mat :D
Har skrivet det innan och kommer att göra det fler gånger. Vilken lycka att ha just de två som mina
systrar, inget lämnas osagt och man vet att de gör likadant <3 Att ha två så trygga hamnar att lägga
till i är en omätbar rikedom.
Jag har börjat på en hemsida till lillsys som vi ska göra färdigt imorgon, förhoppningsvis ;) Det är lika
kul varje gång, att sitta där och klura ut hur man ska få till det på bästa sätt.
Jag har även varit ner till havet. Det röt och morrade, men är fortfarande lika vackert. Ser ni de
molnen som ligger längst bort och ruvar?
De kom närmre när jag kom hem ;) Vi kan väl säga som så att jag och Zacco var rätt blöta när
promenaden var över.
Det har varit mycket prat om rädsla här hemma med krigaren. Han är så rädd för en kille i sin klass,
vilket är befogat. Han får utbrott helt utan förvarning och ja, är man då ivägen för hans framfart kan
vad som helst hända. Att låta krigaren förstå att det är okej att vara rädd, men ändå låta honom
förstå att de som jobbar i skolan får ta ansvar för detta, det är en nästintill omöjlig ekvation. Jag
får ju inte ta bort känslan, för rädd får man lov att vara, även om man inte ska behöva vara det
just för en klasskompis. Att sedan inombords morra över att ingenting görs för denne kille som säkert
lider minst lika mycket av det, ja det är en annan historia. Nu fick jag pratat med krigarens lärare
igår och talat om hur rädd krigaren är och frågat vad de tänker göra åt det, för jag vet att det är
många fler som är rädda. Ingen lätt sits, det förstår jag också, men något måste ju göras.
Tänkte när jag såg att detta vackra träd har knäckts av vindarna, att om man böjer sig och försöker
vara alla till lags, så knäcks man till slut. Bättre att stå rakt upp och klara av att möta motståndet. I
samma tanke kommer det upp att det är modigt att vara annorlunda, att inte vara som alla andra,
men det är hårt och man blir prövad många gånger.
Ett pussel av isbitar som inte längre passar ihop.
Eftersom det är lite si och så med att fota ute nu så får det bli lite inomhus klickningar.
Jag skriver mycket just nu, därför så finns inte alltid tiden eller orden för att skriva här. Den här "lille"
godingen är ofta i närheten och ligger mer än gärna jämte mig när jag skriver.
Första cykelturen efter operationen är gjord!! I söndags tog han en sväng men insåg rätt snabbt
att mamma hade rätt, det var kallt utan vantar :D Det är av misstagen man lär sig.
Njuter av den fina tulpanbuketten jag köpte i torsdags, den var något alldeles extra. Så underbara
färger och modeller.
Har även fått pratat med vår kära sår-Anki. Hon är specialist på sår och ärr på Östra och har varit
med oss på hela resan. Hennes idé med att ha ett plåster på hela ärret för att det skulle hålla sig
mjukt var inte helt enkelt. Det släpper och fastnar då i linern vilket gör att det drar som sjutton i
skinnet på krigaren. Därför ville jag prata om en annan lösning, den blev helt utan plåster istället,
men med massage och Propolis salva.
Precis innan vi skulle lägga på så sa hon: Du det är något jag tänkt säga länge till dig men det kommer
alltid något emellan. Du vet, jag träffar rätt många barn med föräldrar, och vi är alla olika. Det finns de
som har en krage att ta sig i och inse var man är i livet och att man måste ta tag i kragen med jämna
mellanrum. Sedan finns det de som använder murarskjorta och har gjort i hela sitt liv, de har ingen
krage att ta sig i. Du har en sådan där olle med massor av veck, en sjujäkla krage att lyfta dig i och
se framåt istället för bakåt eller inte se alls.
Tack Anki för de underbara orden, de värmde hela mig <3
När jag skjutsat krigaren imorse så stack jag ned till havet. Det röt och fräste om det.
Det fanns mängder med svanar där. Antar att de tagit skydd från det rytande stora blå.
Det är så vackra och stolta fåglar.
Önskar er en fortsatt fin vecka!!!
Till sist: Out of difficulties grow miracles!!
Kramen
Är med så lycklig över att ha er två underbara systrar i mitt liv <3 <3 Ses imorgon. Kramiz <3
skriven