Dagarna bara springer iväg. Jag gillar inte riktigt känslan. Jag vill gärna känna att jag gjort
allt jag kan av dagen, men av någon märklig anledning så är det som om de bara går.
Jo, visst får vi gjort en del och visst behöver vi vila lite ibland. Det är nog där som skon
egentligen klämmer, jag vill ha ett bra flyt, att allt rullar på. Men det är som ett gammalt
järnhjul, det hoppar och skuttar och är svårt att få fart på. Jag är säker på att det finns
en anledning till det, har bara inte kommit på den ännu, eller jo, det har jag egentligen.
Det har varit alldeles för mycket ett för långt tag så det är nog därför som det är så här,
jag behöver lite andrum.
Krigaren fyllde nio år i lördags. Det firade vi dagen lång såklart. Han hade lite speciella önskemål
den där lille herrn. Han älskar kladdkaka, men han vet att hela tjocka släkten gillar cripstårtan som
jag gör. Då tyckte han att jag kunde göra kladdkaka till honom och hans kusinbarn så kunde vi
andra få tårta ;) Då bli alla glada ju, sa han.
i en enda bild <3 <3
I fredags så handlade jag och krigaren till kalaset, men vi hann ta en sväng ner till ett grått och kallt hav.
Det blev verkligen ingen lång sväng men känslan räcker länge ändå.
Krigaren har fått en ny cheetah men den sitter inte bra, om det är den här förkylningen som krånglar
med stumpen eller om den är fel inställd, ja det får visa sig när han blir bättre.
Jodå, lördagen bjöd på stora stora flingor, precis som för nio år sedan. Det försvann rätt snabbt
dock då regnet drog in.
Krigaren ville ha ett eget bord till sig och sina kusinbarn :) Han dukade och fixade med allt till dem.
Den här lille godingen hade fullt upp med krigarens gamla Duplo.
När vi valde tulpaner jag och krigaren så hittade han videkvistar. Han ville ha några då han tyckte
de såg så mjuka och fina ut, och de gör de verkligen också.
Dagen efter kvällen före, ja det tar på krafterna att hålla kolla på så många människor. Då behöver
man vila efteråt.
När jag skjutsade in Nikke till tåget på söndagen tog jag en liten sväng nere vid fästningen och sten-
brottet. Jag fascineras av hur mycket sten de orkade knacka loss och släpa iväg. Det är lodrätta
linjer, och helt otroligt vackert.
Inte så många nere vid käringhålan precis. Vågorna gick höga och de vrålade mot klipporna.
Jodå, det är verkligen läge att börja spåna vårtecken på riktigt nu.
Nu har vi sportlov här. Ett lov som jag och krigaren tänkte fylla med aktiviteter, men hans kropp ville något
annat. Febern är tillbaka, om än inte lika hög och halsont. Så ja, det blev iaf en måndag med lite spring
i benen.
Han var ute och testade sitt nya nät, Exit Rebounder. Funkar som ett bollplank men går att ställa i
flera olika lägen för vad man vill använda det till. Zacco är såklart med och spanar in vad han håller
på med.
Ett träningspass hanns också med. Det har ju fått vila när han var dålig men nu är det bara på det
igen. Men med feber återigen så får han pausa ännu en gång.
Vi har ritat en del och ibland har han suttit själv och ritat. Då har jag frågat varför han inte sätter på lite
musik. Svaret får mig som alltid att förundras över denne krigare. Jag har min egen musik i mitt huvud,
jag vill höra bara den ibland. Det finns muisk överallt mamma, man måste inte köra det från Spotify.
Ja, vad ska jag säga. Att höra sin egen sång är så viktigt men även en konst skulle jag vilja säga.
Vi har alla en egen sång i oss, men väldigt få av oss lyssnar på den. Enligt krigaren så är det lugn
musik när han ritar, när han tränar eller rör sig så är det en annan.
Jag hör när han spelar på keyboarden att han tar ut sina egna slingor, ibland knåpar han ihop text till
den också. Ofta är det något som har hänt eller varför vissa vuxna gör som de gör, varför vissa inte tar
sig tid till saker de tycker är roliga.
Det är svårt att förklara hur andra tänker, när man inte har en aning om de ens tänker.
Månen sade hejdå när jag tittade ut imorse. Den påverkar mig nåt otroligt, och säkert fler än mig.
Solen hälsade på oss när vi tog en sväng med Zacco jag och krigaren.
Idag tar vi dagen som den kommer.
Hoppas att du får en riktigt härlig dag!!!
Till sist: You have to find what sparks a light in you so that you in your own way can illuminate
the world!!
Kramen
Pia
Här har också hittats lite vårtecken. Så duktig krigaren är på sina övningar. Ha en fin kväll Kram Pernilla
skriven