Så kom måndagen och det var lovdag/studiedag. En dag som det gungade rejält för krigaren.
Han var så orolig och ville inte tillbaka till skolan igen efter lovet.
Du kan lära mig allt mamma så behöver jag inte gå dit mer, du kan så mycket. Gulligt med beröm
men kanske inte i detta läget. Vi pratade mycket och han sa att det var lönlöst att prata med
lärarna om hur han kände i skolan, de förstår inte ändå.
Vad vi pratade om då, var detta med tider. Det är något krigaren är så inrutad med, tider. Alla tider
att passa till sjukhus, habiliteringen, ortopedteknik osv, allt snurrar runt tider. Att de sedan inte
bryr sig om tider i skolan gör att det gungar där. Ingen dag startar innan kvart i nio, men schemat
startar halv nio, rasterna rings inte in i tid heller. Det tar minst tio minuter in på nästa lektion innan
de kommit in från rasten.
När jag försöker se det positivt, att de får längre raster svarar han bara, jag är inte i skolan för att leka,
det gör jag hemma. Kanske inte riktigt svaret man förväntar sig från en nioåring, men ändå kan
förvänta sig från krigaren.
Efter många tårar kom vi iväg idag. Vi överlämnade klockan och ja, den mottogs väl sisådär och det
hade jag väl nästan väntat mig. Jag var inte ute efter att kränka eller trycka ned dem, bara ge dem
rätt verktyg så det hördes när de ringde in, och det gjorde det. Barnen tyckte det var jättebra!
Första lektionen satt jag och läste, allt var frid och fröjd. Rasten kom och vi gick ut, allt funkade kanon.
Så kom oron när han frågade hur länge det var kvar på rasten och jag sa att det är två minuter, han
hade glömt sin egen klocka idag. Men han gjorde rätt och gick och sa till läraren att det var dags att
ringa in. Nästa lektion snurrade på och då fick jag sitta i ett annat rum och läsa, men det gick bara
inte. Det var ett sådant himla liv i det klassrummet att inte ens jag fick någon ro på andra sidan
väggen.
Jag kan bara inte tro att skolan ska vara såhär. Vad blir det av barnen, vad lär de sig?
Jag mådde tjyvtjockt när vi åkte hem från skolan. Det känns som om jag inte klarar att vara där, och
ändå ska jag peppa krigaren till att vilja vara där. Fast vad som värmde riktigt gott var att han tyckte
det hade gått jättebra på lektionerna, det var ingenting sa han, men rasterna vill han slippa hur märkligt
det än låter.
När vi kom hem så busade Zacco och krigaren runt i trädgården, de stora stenarna jag slogs för att
ha kvar på tomten är mer än populära av båda två.
Igårkväll stack jag ned till havet, jag behövde ladda inför veckan som kommer, och det gör jag allra
bäst där. Imorgon är det dags att åka in till orttekn och jag hoppas verkligen att vi kommer någonstans
med proteserna då. Det har varit en kräftgång och jag har fått slå näven i bordet. Hoppas verkligen
att det blir bra nu.
Så måste jag få dela med mig av en härlig episod idag som jag hörde när de hade bild. Deras ordinarie
lärare har tagit tjänstledigt och deras vikarie är inte bildlärare men nog så duktig på det ändå.
En kille i klassen hängde inte med på detta med varma och kalla färger och läraren försökte verkligen
förklara så gott hon kunde, men det satt långt inne hos grabben. Då hör jag att krigaren säger: Du de
andra lärarna har ju gått kurser och så i det som de lär ut, har du gått någon kurs i färger?
Som tur var så tog läraren det på rätt sätt för jag hörde att hon svarade med ett leende att hon tog
reda på tillräckligt mycket för att kunna hjälpa dem på bildlektionerna :D
Nu har vi lagt upp planerna för torsdag och fredag och hoppas att det kommer att fungera.
Jag har laddat med nya böcker ;)
Idag spanade vi igenom odlingsbänkarna och oj vad det sticker där.
Snart kan det nog bli rabarberpaj :D
Vissa sover sig igenom dagarna.
Det gör ont när knoppar brister och ja det gör ont när man ser att ens barn inte mår bra.
Han känns som en udda fågel som inte riktigt passar in i "mönstret". De fåglarna får man vara rädd om,
de känns väldigt starka men är lika liten som vem som helst innerst inne.
Vi laddar om och tar nya tag imorgon.
Önskar er en härlig fortsättning på veckan!!!
Till sist: I´m not afraid to change, I´m more afraid of staying the same!
Kramen
Pia
Så starkt av dig att stå upp emot lärarna. Hoppas det ordnar upp sig med proteserna. Visst är det härligt. Jag såg också att min rabarber hade kommit upp lite. Ha en fin dag Kram Pernilla
skriven