Tack <3

Tack, från djupet av mitt hjärta, för all er kärlek och omtanke efter mitt förra inlägg <3 Så glad
jag blev över att så många lästa, även om det var långt och tämligen negativt. Tack för alla 
era kommentarer, här, på fb, mail, pm ja all kontakt som har varit. Det värmer ska ni veta, mer
än ni förstår <3
 
Dagarna trallar på och ja, jag är på gång igen, lite trött men på gång. Igår var jag på möte 
med en politiker angående situationen för Linus och alla andra barn som behöver hjälpmedel.
Det var ett fantastiskt bra möte, och precis som hon sa så är det ju bara genom mötet med
oss som inte tycker det fungerar som de får veta om det. Nu vet jag att det inte gör en 
kovändning och allt blir bra med en gång, nej så naiv är jag inte. Men någonstans måste
man börja och då kändes detta mest rätt.
 
 
Den här godingen tillbringade jag eftermiddagen med igår och bara tog det lugnt. Det tog hårdare
än jag trodde och kände först.
 
 
 
Våra goa grannar :)
 
 
 
 
Det blev en sväng till havet också för att ladda batterierna lite extra.
Så fick jag ett mail igår där det stod att vi kunde komma och hämta rullstolen idag, den var redan
klar. Vi stack in i morse och träffade arbterap. och teknikern. Ampisstödet funkade fint och var
lätt att ta av och sätta på. Så mycket mer var inte gjort, men det hade jag inte väntat mig heller,
eller jo förresten. De hade lagt i en skiva i sitsen som skulle stadga upp rullstolen och som 
skulle göra att krigaren satt bättre, se där ja, det är så man piffar upp gamla prylar.
När jag frågade när arbetsstolen var klar svarade teknikern att eftersom de hade tagit hem 
prylar till en högeramputerad så fick han beställa för en som är amputerad på vänster och 
det var 10 dagars leveranstid.... Då undrade jag hur arbterap tänkte när vi började med detta
i april och fortfarande inte har någon stol. Jag fick ett fräsande svar att hon var mycket medveten
om detta, en öm tå kanske.
Det sista krigaren sa när de undrade om rullstolen kändes bra var att den är okej, men jag 
ville haft en svart......
 
 
 
Det blev en extra tur ner till havet igår efter att jag varit och handlat. Det är så mycket i en som
behöver landa.
 
 
Ännu senare igår kväll så blev det riktigt mörkt väldigt snabbt. Ett stort och tungt molntäcke drog
in och Tor körde sin vagn i full fart över himlavalvet.
Jag älskar att titta och lyssna på skådespelet och gick ut på gården och hoppades fånga en 
blixt med kameran.
 
 
Och se, jag fångade den! Sedan började regnet och jag gick in, bara jag slagit ned min ändalykt
i soffan så small det och allt i huset slocknade. Då fick jag höra att jag skulle vara glad att jag 
inte hade stått på gården då. Men det var värdsligt det som det tog hos oss, en adapter till
TV-mottagaren, allt annat hade jag redan dragit ut ur kontakterna. Det var gubben som envisades
med att sitta och glana på dumburken.
 
 
Imorse såg vi en regnbåge jag och krigaren, men den orkade inte lysa genom den tjocka 
molnmassan.
 
Förmiddagen har jag ägnat åt städning, kul va? Kanske inte under tiden, men efteråt är det
en himla skön känsla, nu kan helgen komma. Då ringer telefonen, det är koordinatorn i 
Göteborg. Det jag ringer för säger hon, är inte det du vill höra..... Va sjutton är det nu då.
Jo, överläkaren vägrar att operera om inte ni kommer upp och gör ett ultraljud på stumpen...
bilderna från MR var inte tillräckliga. De vågar inte skära i stumpen om inte de är helt säkra.
Ja då känns det ändå rätt bra, de tar ju iaf inga risker. Ultraljudet ska göras i Göteborg och 
de hör av sig så snart de har fått knött in en tid.
Jag bara undrar en liten liten sak i allt detta. Att de inte vill operera på sommaren, det köper
jag fullt ut. Men alla undersökningar kunde väl ändå varit gjorda under sommaren så allt var
klart tills de kan operera igen. Men det är väl för logiskt för sjukvården, det är inte så man gör
där har jag förstått. Så ja, nu väntar vi igen.... Och det med krigarens ord ringande i öronen 
från morgonen: Jag slänger den här j-vla foten nu, när ska de operera mig mamma??.......
ja, vad svarar man på det.
 
 
Tack ännu en gång för att ni hänger med oss på vår krokiga ragglande färd genom livet!!!
 
Önskar er en mysig helg!
 
Till sist: Sometimes life can seem hard, but it´s not necessarily because you´re doing 
something wrong, it may be because you are doing something right!
 
Kramen

Kommentarer :

#1: Hannis

Jag önskar att jag kunde göra något.
Blir så oerhört frustrerad över denna kamp för alla människor som behöver stöd, hjälpmedel eller vad det nu må vara.
Tycker du gör det så bra! Förstår att det känns för mycket ibland, men du fortsätter ändå.

Skickar en massa värme och pepp till dig och krigaren/ Kram Hannis

skriven
#2: LyckligaPraliner

Kram ♥

skriven
#3: Pernilla

Vilka fantastiska bilder.
Undrar om "hon", hon med stolen trivs på sitt jobb? Hon kanske tycker att din krigare är en otacksam liten slyngel? eller så är det verkligen synd om henne, som inte har medel till att åstadkomma mer. Vad vet jag men hon borde byta jobb. Ibland får man visa medkänsla också, det verkar hon inte göra mot er.
/P

skriven
#4: Suz

Vilka bilder och vilken styrka! Och du är visst en hjälte, du och alla andra föräldrar som kämpar för era barns villkor i samhället. Att stångas med myndigheter och andra instanser kan kännas hopplöst i många sammanhang, men när det kommer till barnen blir jag så förbannad - de ska inte hindras i sin uppväxt för att byråkratin är krånglig och de som jobbar där gömmer sig bakom en massa formaliteter när det börjar bli jobbigt! All heder till er kämpar som fortsätter stå upp för era familjer. Och massor av ris till alla de ni möter som inte bemöter er med respekt!

Och du bjuder på underbara bilder som alltid, härliga naturscenerier som jag förstår skänker dig viss styrka och energi.

Ha det fint!
Kram
Suz

skriven
#5: Floweroffame

Vilken underbar bild på blixten. Visst verkar det helt orimligt hur de bara låter er vänta. Håller tummarna att ni snart får rätsida på allt. Ha en fin kväll Kram Pernilla

skriven

Kommentera inlägget här :