Härvan.

Tänkte faktiskt fortsätta att försöka få till ett nystan i dag också. Veckan har trillat iväg, ömsom
mjuk och ömsom taggig. Ibland undrar jag ifall jag riktigt drar till mig problem eller vad det är 
som händer, men vid närmare eftertanke så är det nog mina barn som drar fram dem. Alla
tre grabbarna har alltid pratat om vad som händer runt dem, bra som dåligt. De har berättat
när det är något som de inte tycker stämmer och ja, när man som förälder får det i knät, då
kan man inte bara säga: Så tråkigt då, och inte ta tag i det, inte i min värld iaf.
 
 
När då krigaren kommer hem och säger, jag fattar inte varför vi har bild i skolan. Det är ett nytt ämne
för dem i tvåan och läraren de har älskar tydligen att prata om sig själv och sina söner, och hoppsan
där gick en lektion till bort och de han inte mer än måla lite blått. Jag tänker inte sitta där och lyssna
mer nu säger krigaren, jag vill göra något vettigt. Ja vad svarar man på det... jag vet att han mycket 
väl kan informera själv om det i skolan, och det gör han också. Det är bara ingen som lyssnar på 
en enivs krigare på 8 år.Då måste jag ju också reagera, för det är tre gånger detta har hänt nu och
då får det väl ändå bli någon ändring. Så nu är det lämnat vidare så får vi se vad som händer, vem 
vet, de kanske t.o.m kan får rita på nästa bildlektion.
 
 
 I flera dagar har jag väntat vid bussen och undrat varför i hela världen den är 20 min sen varje
dag. Av bussen kommer också en krigare som har ont som tusan och förbannar att han inte kan
gå i shorts alltid. Det är lite genant att ta av sig brallorna för att få av sig bonusfoten och när han
åker så länge, som i 30 minuter, ja då trycker det på stumpen och gör jäkligt ont. Busshistorien
har jag dragit här innan och det är fortfarande så att de inte kan byta håll så krigaren får åka en
kortare tur, så jag kör honom varje morgon till skolan. Men hem har funkat jättebra hela tiden,
tills nu... Någon information har vi inte fått till att bussen är sen så när jag frågade krigaren vad 
som hände fick jag svaret att de körde ut på motorvägen och till Fun City och tillbaka innan de 
körde resten av turen. Nu är det så att Fun City är en flyktingförläggning här för er som inte vet,
och givetvis ska de barnen också åka skolbuss, men då får man kanske planera om en liten 
aning eftersom det inte alls ligger på vägen för denna bussturen.
 
Så ja, det var bara att börja ringa till de som planerar turerna och han hade gått samma kurs
som rektorn i krigarens skola. Jag hör din åsikt....jag tar med mig den...... Men tycker du att ditt
barn ska gå före de andra barnen???  Men hallå, har jag sagt det. Jag undrade bara när de
hade tänkt informera om detta och om inte alla hade rätt att åka buss. Pengar fanns det inte
heller till att utöka med en buss till, fick jag veta, budgeten var snäv från kommunen.
Nu begär jag inte att de ska ta ner månen för att ordna så krigaren kan fortsätta med det, men
det har ju funkat så himla bra hittills, och han vill ju så gärna åka buss som de andr barnen.
Ilsken som ett träsktroll över att han tyckte att då fick jag väl hämta honom också, så lovade
jag honom att jag skulle se till att det blev lite ljus på det som de sysslade med. Jag mailade
ansvarig i kommunen och ja, det är samme herre fortfarande som jag hade diskussionen med
om bussen till skolan, han blev säkert glad att höra av mig igen ;)
 
Efter en och en halv timme ringer den förste upp och tadaaa, han har fått ihop pengar till en
buss till..... Så nu ska det funka som tidigare, och de ska även se över turen i övrigt om de 
kan fixa till så det blir riktigt bra för alla. Under sker var dag :)
 
 
Nej, nu får jag ändra riktning här. Jag blir bara så trött på att det alltid är något som inte funkar. 
Det kanske låter som bagateller för er, men för ett barn är det inte så, och då blir det inte det 
för mig heller. 
 
 
Den jobbigaste sitsen jag hamnat i var när Nikke kom hem från skolan när han gick i sexan och sa
att deras vikarie, en manlig, tafsade på tjejerna. Detta hade pågått två dagar och Nikke var inte 
själv drabbad men såg hur illa läraren betedde sig. Tjejerna var helt förstörda, vet inte om de inte 
talade om det hemma men inget hände. Så när Nikke frågade mig om inte jag kunde ta tag i det
för som han sa, det är inte okej att göra så, då måste någon säga ifrån. Och ja, lotten föll på mig
och jag ringde rektorn..... det visade sig vara hennes man som var vikarie.... behöver jag säga att
det var en rätt jobbig sits ;) Nu i efterhand kan jag skratta åt det men just då, ja då satte jag skrattet
i halsen.
Dagen efter kom en ny vikarie så visst kan man göra skillnad om man lyssnar och agerar.
 
 
Något som är riktigt soligt är att vi idag har varit inne och hämtat arbetsstolen, den var klar OCH
fungerade, det ni! Krigaren var däremot inte på humör att testa den. Något eller någon triggar
igång honom därinne, jag har märkt detta innan och det sättet får han märker jag, när någon
ömkar honom. Han vänder alla taggar ut och är helt olidlig, men jag vet ju att därinne innanför
den där ytan är krigaren, han som vill få vara just en alldeles ovanligt vanlig krigare. 
Att då åka in och testa prylar som inte funkar, få en rullstol som han inte gillar, är det då så 
att man ömkar honom också, ja då blir det inget bra resultat. Men vi fick iaf hem stolen och 
han ville att den skulle mellanlanda här hemma över helgen så han fick visa pappa den.
 
 
Idag är det fyra år sedan olyckan, och idag ringde de och talade om att operationen blir den 9 okt,
så nu vet vi vad vi har att förhålla oss till. Om allt går bra ska vi bara stanna en natt, men sedan 
får han bli hemma i två veckor från skolan för att stumpen ska vara i stillhet, jojo, det vill till att 
spänna fast honom då ;) Fast han får gips så det kanske ordnar sig sjäv :)
 
 
Så var det ju det här jag har hållt er på sträckbänken med, vad jag ska syssla med ;) Ja jag 
kommer att starta en förening för amputerade, ett socialt företag som det så vackert heter.
Då har jag möjlighet att kriga för alla, utan att det kostar var och en något, utan det drivs
som en förening istället.
Jag kommer även att fortsätta skriva på min bok, vem vet, den kanske kan bli färdig någon
gång innan detta decenniet är slut ;) Så ja, har ni ett bra namn på föreningen så speak up!
Vill ni också bli medlemmar, ja man behöver inte vara amputerad för att bli medlem så hojta
till. Det kommer att komma en länk här på min blogg när allt är startklart.
 
 
 
Idag är det även Alicias födelsedag, grabbarnas kusin. Hon fyller 18 och vi skall dit ikväll och fira
henne. Det är så härligt att träffa hela goa klanen <3 I övrigt blir det en lugn helg, krigaren ska 
fixa till kalufsen, jag ska stå i kiosken på söndagförmiddag under TIFunny-cup, ja det känns som
om det blir en bra helg. Återigen har det blivit en sådan där märklig härva här på bloggen, jag 
får snart ta och lära mig spinna ordentligt ;)
 
 
 
Hoppas att er helg blir lika fin!!!
 
Till sist: You may never know what results come from your action. But if you do nothing, there
will be no result!
 
Kramen

Kommentarer :

#1: norrbotten emma

fiina bilder du fotat =)
ha en bra helg

skriven
#2: Anette

Åh vad skönt att ni fått ett datum för operationen :)
Underbara kort som vanligt sys.
Ses ikväll <3 <3

Svar: Det gör vi :-* <3
Bjaeren

skriven
#3: Pernilla

Det där med rektorns man måste varit roligt jobbigt. Oj, oj!
Men vilket spännande projekt du startar. Wow! Önskar dej all lycka på vägen. Ska bli väldigt spännande att följa det.
/P

skriven
#4: Melody and M.E

Det är alltid lika intressant att läsa dina inlägg och du har min fulla beundran. Bra med föreningen, men jag hoppas verkligen att det ingår egen tid för dig så du inte går in i väggen!
Att kämpa och kriga tar på krafterna och ibland märker man det inte förrän det är för sent. Är man dessutom så känslomässigt engagerad som man är som mamma, så tar det riktigt hårt på energin. Var rädd om dig!
Kan inte annat än le åt att det var rektorns man som var vikarie, undrar vad hon sa till honom?
Själv gjorde jag samma sak hos tandläkaren! Klagade på min ordinarie till den som ryckte in när han var sjuk och det visade sig att min ordinarie var hennes man!
Önskar dig och de dina en fin helg!
Kram M.E

skriven
#5: Åse

Kram

skriven
#6: Hannis

Heja dig! Med föreningen, kan inte tänka mig någon bättre än du att stå för rättvisa!

Så känner jag igen mig i Krigaren lite.
När jag åker till Reumatologen blir jag ganska taggig.
För man blir så utsatt på något sätt.
Sjuk i deras ögon med lite medlidande.
Och utsattheten i att bli klämd på, undersökt.
Själv ser jag mig som frisk med lite defekter...
Men jag är förstås tacksam också för att det finns hjälp att få. Men ändå lite taggig=))

Kram Hannis

skriven

Kommentera inlägget här :