Hur det nu än går till så tycker jag att dagarna rusar iväg. Det är lite märkligt då vi "bara" är hemma
jag och krigaren. Visst tar vi en och annan liten utflykt, men så mycket mer blir det inte. Vi kan ju
inte vara någonstans där det är riskt att någon sopar till hans ben då han inte har något gips på
som skydd.
Men kompisar som kommer hit och leker funkar fint. Så har det varit sedan i lördags, en grabb
varje dag som lyfter krigaren. Det är så härligt att se hur naturligt de tar det, inget ömkande här
inte utan bara positivt. Att sitta och lyssna på dem är så härligt: Skit i att du inte kan gå, vi kan
göra mycket ändå :D Det är rätt sätt att se på det vill jag lova!!
Det är ju så han själv ser på det. Tittar man i ögonen så ser man hur det lyser, det lyser av hopp
och av längtan, av nyfikenhet och glädje.
När jag och han har tömt ur legolådorna med gubbar, de där Bionicles liknande och sätter ihop
riktiga knasgrejer, det är lycka <3
Eller lyssnar på dessa båda när de sitter djupt försjukna i spelandets värld, det är också lycka.
Deras fnittrande och hojtande på att den andre måste hänga på ;)
Något som värmde hela vägen in och som gjorde krigaren superlycklig var en bunt med teckningar
och hälsningar från klasskompisarna. Den har han bläddrat i massor nu och man riktigt ser hur
han tar åt sig av alla fina ord.
Lycka är också när man träffar på ett löv på vägen som viskar att jag ska passa på att njuta av allt
det vackra innan det är försent i år.
Så jag tar mig en liten tur till stället där jag laddar om som bäst.
Jag njuter av ljudet när vågorna slår mot stenarna, av det frasande lätet när vågorna möts. Jag
njuter av att se hur det yr och hur vackert det skiftar i olika blå nyanser.
För att sedan åka och handla och åka hem full av ny energi.
En solig fin dag som igår då är det lycka att gå ut med Zacco medans krigaren och hans kompis leker
hemma. En kvart med pälsbollen, bara den stunden är guld värd.
Sedan myser vi i soffan, spanar på en film och bara är. Dessa två alltså, och erkänn att mina tungbilder
är fina :D
Jag och Zacco går ut igen när gubben kommer hem. Vi säger adjö och tack till solen för idag.
Imorse så var världen insvept i dimma. Det blev ett rosa blått sken ute som var helt underbart. Tyvärr
kunde jag inte ge mig iväg med kameran då vi skulle till ortopedtekniska och habiliteringen. Jag kunde
iofs inte gått ut ändå, om inte krigaren velat följa med.
Vi stannade till på vår väg när vi körde iväg. Krigaren tyckte att soluppgången var magisk, och ja, jag
kan inte annat än hålla med honom.
Vi fick mätt stumpen och diskuterat lite med Bosse, sedan skulle vi testa en ny dyna till rullstolen, men
den sågade krigaren direkt. Den var osmidig som sjutton så jag förstår honom. Den var ivägen för
bromsarna och ja jag går inte in mer på det, men bra var den inte. Då säger arbetsterapeuten, men
vi behöver ju snart titta på ny rullstol igen..... Jo det blir ju lätt så när det tar ett halvår att få prylarna...
När vi kom hem så kom en kompis hit och lekte. Då passade jag och Zacco på att ge oss ut en liten
stund igen.
Min trogne följeslagare <3 Snyggast av alla enligt mig ;)
I eftermiddag så har vi tagit det lugnt. Krigaren tycker det är kul att leka men det gör ont som sjutton
emellanåt i stumpen och det tröttar honom. Så att bara vara jag och han är viktigt, oc
På vår promenad här mot kvällen så färgades allt i guld.
Han är är ju guld <3
Så gick solen ned även över denna dagen och vi ser fram emot en ny imorgon. Då blir det staden har
vi bestämt jag och krigaren, lite höstlovsbus, vi får se vad som händer.
Ha en fortsatt fin vecka!!
Till sist: Those who cannot change their minds cannot change anything!
Kramen
Så underbara bilder. Så mysigt ni har det trots att krigaren har ont. Hoppas han snart mår bättre. Ha en fin kväll Kram Pernilla
skriven