Kullerstenar......

Det blir en hel del tankar och funderingar som kommer från krigaren när man är hemma
tillsammans så här. Mycket som snurrar, om och varför om väldigt mycket.
 
 
Mer om det lite längre ner. Måndagen började solig och fin. Jag och Zacco trampade iväg på 
en härlig runda.
 
 
Naturen är helt magisk nu. Starka härlig färger, som om det är som vackrast innan allt försvinner.
 
 
 
Det är världens bästa medicin att gå ut i naturen och låta alla tankar åka som de vill.
 
 
Flera av er har undrat om jag åker långt för att fota, och då ska jag göra er besvikna. Jag åker 
som mest 5 km, och det är när jag åker ner till havet, eller jo, ibland när jag fotar havet närmre
stan, då åker jag ca 1 mil. Men naturen som jag fotar har jag på en radie av 2 km runt vårt hus.
Ja jag vet att jag bor fint, jag har valt det med omsorg ;) Skämt åsido, jag älskar denna platsen.
 
 
I måndags kväll så var jag på trummediation. Det är helt underbart. Man släpper allt och bara är.
Innan jag åkte dit tog jag såklart en liten sväng om det stora blå.
 
 
Det låg ett tjockt molntäcke som dolde solen och allt såg ut att vara av guld.
 
 
 
När så solen äntligen kom förbi molnen så var jag tvungen att åka för att inte komma försent. Det 
var en härlig bild att ha på näthinnan när jag kom fram till där vi skulle vara.
 
Tisdagen förflöt med matte, svenska och NO. Vi kämpar på här hemma med skolan och det funkar
riktigt bra om jag får säga det själv ;) Visst går det uppför ibland, men då får man ta en paus och 
göra något helt annat.
 
 
Morgonen började med dimma. Det var lite frost i gräset på sina ställen och riktigt rått i luften.
 
 
 
Idag stack jag och krigaren till stan. Jag hade tänkt det i några dagar då jag har förstått att krigaren
egentligen inte vill åka hemifrån just nu. Han vill inte att någon ska se honom utan ben, han är rädd
att någon ska skratta, eller glo, som han säger och peka, att de ska prata bakom ryggen på honom
och titta över axeln. Då får man peppa honom med att det är deras problem, inte hans. Det är deras
problem att de inte tittar på ansiktet på honom, utan istället på det som saknas. För hade de tittat i 
ansiktet och sett hans leende ögon så hade de sett att inte det var något som saknades.
Jag talade om för krigaren att det är mycket värre att se männsikor som inte har glada ögon, de 
saknar något väldigt viktigt, och som jag ser det så är det mycket värre.
 
 När vi väl kom iväg så är det Varberg vi åker till, och i Varberg älskar de kullersten..... Jag tycker 
också det är vackert med kullersten, men där slutar mitt gillande med dessa stenar. Att köra, eller
åka rullstol på dessa stenar är inget att rekommendera. Då krigaren inte har något gips och ska 
vara rädd om stumpen så var det inte det bästa underlaget att köra på då det bumpar nåt makalöst.
Han fick sitta och lyfta benet hela tiden när vi körde på trottoarerna. Våra planer var att gå och ta 
en fika, men vårt favoritställe har 5 trappor för att komma in.... vårt nästa favvoställe har lika många.
De har inga andra möjligheter att ta sig in heller. 
 
 
Så vi tog oss en liten sväng och krigaren satt och spanade på vart vi skulle kunna gå. Han konstaterade
rätt snabbt att det var inte många affärer eller andra ställen vi kunde komma in på som inte hade trappor.
 
Vi tog vårt tredje alternativ, Espresso House. De har inga trappor alls utanman kan bara rulla in vilket är
helt underbart.
 
Kommentaren från krigaren var: Vad skulle vi i stan att göra när vi ändå inte kommer in någonstans?
Ja, vad svarar man på det. Vi gick en liten sväng i gallerian iaf och sedan åkte vi hem igen. 
Nästa gång tyckte han att vi lika gärna kunde åka till Coop, där är inga trappor och fiket är helt okej,
goe krigaren <3
 
När vi fikade pratade vi om detta med att folk tittar, men även om hur folk pratar med honom. Han 
sa att han undrar hur människor tänker. De pratar med mig som om jag vore en bäbis, någon som
är liten och inte förstår nåt. De tycker att jag är duktig på att köra rullstolen, hur svårt är det egentligen?
De håller på och pratar med mig som om jag var lite knepig istället för att jag har en fot mindre.
 
Ja visst är det så. Jag hör och ser hur människor pratar med honom, som om han har ett multipelt-
handikapp. Då ser jag stjärnor så arg blir jag. Och så dessa eviga ömkliga leenden, de får det att 
krypa i huden på mig. Det är kanske av ren välvilja, men titta på grabben och ge honom ett helt 
ordinärt leende istället för att lägga huvudet på sned och se så där lidande ut.
 
Har nu vid ett flertal tillfällen funderat på att starta en blogg till, där jag kan vräka ur mig allt jag 
känner. Det kanske blir en sådan här så småningom.
 
 
Ja, imorgon är det en ny dag och vi stannar nog hemma eftersom jag och krigaren ska iväg till
Göteborg och läkaren på fredag.
 
Ha en riktig go lillördá!
 
Till sist: Remeber, the enemy of Beauty is perfection!!
 
Kramen

Kommentarer :

#1: Floweroffame

Otroligt korkat hur folk behandlar din fina påg. Respektlöst. Så vackra dina bilder är idag. Ha en fin kväll Kram Pernilla

skriven
#2: Pernilla

Kullersten finns i Visby också. Släta gatstenar är inte mycket bättre att köra stol på. Det fick U-B känna på. Hon hade skelettcancer och var väldigt känslig för stötar. Du förstår hur svårt det var att ta sig in i stan. Men det var då.......

Din krigare kommer så småningom lära folk hur man ska bete sig och prata med barn och ungdomar. Jag är övertygad om att han kommer ta med sig allt han upplever och sprida sin kunskap. Hoppas jag har rätt.
/P

skriven
#3: Pernilla

Jag glömde.....
LillaH:s historia har jag inte gått ut med. Den historien har hållit på under ett år år och är allt annat än rolig. Men kort, vår äldsta dotter är sjuk och har levt i en psykisk misshandel. LillaH räddades genom att skickas till sin pappa här på Gotland. Pappa jobbar i veckorna på fastlandet då han är chaufför men H har haft det bra med en ny halvsyster och pappans sambo. Tills........de separerade!
Nu är H här och så hoppas vi att det förblir. Vår dotter har lyckats slita sig från sin man i Norr men har lämnat den andra dottern där.
Du hör! En sådan soppa så det är inte sant.
Men vi lämnar ämnet där och jag ber dej att inte nämna för mycket i kommentarer på min blogg. Allt är så känsligt och det finns så många..... DÅRAR och IDIOTER inblandat i det här. Men om du vill kan du få hålla en tumme för att alla går levande och välmående ur detta. Jag fokuserar på att H har det bra.
/P

Svar: Men fina du, jag mailat dig idag istället.Kramen ❤
Bjaeren

skriven
#4: Melody and M.E

Det är svårt det där med folk som tittar, men jag tror faktiskt att en del tittar för att de bara undrar vad som hänt. Vi är ju födda nyfikna! Jag ser ibland en man som inte har några armar, utan fingrarna sitter på stumpar uppe vid axlarna. Det är nästan oundvikligt att inte titta på honom! Han är så himla skicklig med att hantera allt och spelar golf superbra! Man tittar ju av beundran över hur bra han kan göra saker som man själv inte kan! Det kanske är fel det också, men jag att det viktigt att ha i sitt medvetande att inte alla tittar av illvilja, utan det finns en inneboende nyfikenhet som gör att folk tittar. Att sedan bli tilltalad som man vore dum i huvudet för att man har ett fysiskt handikapp, det är ju oförlåtligt! Nog vore det skönt att ha en blogg där man kunde låta sina tankar, känslor och sorger flöda fritt. Visst kan man skriva för sig själv och inte publicera, men det vore skönt att få respons!
Stor kram till dig!
M.E

skriven
#5: Hannis

Som sagt...Lortar är vad dom är!

Men alltså denna sol bakom molnen!
Vilken oerhörd gåva att stå där och se det vackra.
Kramen Hannis

skriven

Kommentera inlägget här :