Det var en sprudlande glad krigare jag mötte i gympasalen igår. All oro var som bortblåst och
han var kung på arenan.
Varbergs Handikappsidrott höll i deras gympalektion och de fick testa blindboll, inomhusboule, curling
och rullstolsrace. Ja i det sista momentet där sopade krigaren mattan med de andra. En skön känsla
för honom, han riktigt strålade. Översta bilden är innan tävlingen kom igång, bilderna från tävlingen
är så suddiga att det inte går att se. När så Kenneth, som står i ringen, hade koll på att krigaren
var Össur ambassadör, och han förklarade för de andra hur viktigt det är, att barn är med och
påverkar, ja då såg det ut som om krigaren skulle spricka av stolthet.
När vi kom hem så frågade jag krigaren hur dagen hade varit. Kanon, svarade han. Allt gick jättebra
och jag behövde inte ens använda min bubbla. Det är bara de där rasterna som ligger framför dörren
till matsalen, de har gått isär igen och jag fastnade med ena länkhulet. Jag lovade att ta hand om det
som idag.
Vi tog en liten promenad och sedan satte vi oss och fikade.
Kan vi inte se på en film, frågade krigaren. Den där Mio min Mio du pratade om häromdagen.
Jo, visst kan vi det, men jag får titta från köket eftersom jag ska baka pannkakor. Okej, det funkar
det med. Till att börja med satt jag med honom i soffan. Jag vet inte hur många här som har läst
boken eller sett filmen, men när Bosse, som egentligen heter Mio träffar sin pappa i landet i fjärran,
då får han en häst, Miramis. Men Mio har ju aldrig ridit och tror inte att han klarar det. Då svarar
pappan: Om du har mod i hjärtat så klarar du allt. Då säger krigaren, är det det du menar mamma,
att jag ska ha mod i hjärtat? Kloke kloke krigaren, du är för vis för ditt eget bästa.
Det känns emellanåt som om jag lyfter upp honom högre än mina andra två guldklimpar, men det
gör jag verkligen inte. Det är bara det att krigaren behöver mer pepp för att ta sig fram. Eller så
är det en kombination av att jag har en annan livserfarenhet och närvaro än jag hade när de andra
två var små och att krigaren behöver mer mod i sitt hjärta. Ja så tror jag nästan helt säkert att det
är.
Det är mycket diskussioner om liv och död här hemma också. Att det känns konstigt i magen när
man tänker på att man ska dö, att det finns en rädsla i att vi inte alltid finns kvar. Viktiga frågor
som kräver ärliga och raka svar, för är det något han gör så är det att genomskåda en på
nolltid. Han läser av alla snabbare än en scanner läser ean-koder. Vägen genom livet är inte
alltid given och rak.
Vägen genom livet består av många kurvor och återvändsgränder. Det är också viktigt att prata
om. Att få barnen att förstå att alla har sina krig att gå igenom.
Idag var det en lite tröttare grabb jag hämtade i skolan. Det hade varit lugnt, men några i klassen
hade bråkat och en tjej blivit sparkad i magen, och då mår även krigaren dåligt. Han lider med dem
som råkar illa ut och vill göra allt för att de ska må bra igen.
Men nu sitter han och skrattar med granngrabben, det är härligt och befriande att höra.
Ikväll ska jag på min Harmonikväll igen. Jag längtar redan.
Fin fortsättning på dagen till er!
Till sist: I never changed, I just learned!
Kramen
Du skriver så fint Pia och jag sitter här med en tår i ögat. Livets vägar är ibland så konstiga att förstå, för oss alla.
skriven