Vi har haft några helt underbara dagar. Frosten har nupit i kinderna, det har varit lite bistert,
men hellre det än detta ösregn vi har idag. Som tur är så har vi inget som är tvunget att göra
ute, ja mer än att gå ut med pälsbollen då.
Helgen var lugn och härlig. Jag laddade om batterierna riktigt rejält.
Just det där rosa/blå ljuset kommer bara när det är kallt ute. Jack Frost hade svängt sitt spö över
hela vår värld.
Den lilla blomman jag fotade innan helgen såg rätt tagen ut.
Jag åkte ner till det stora blå och promenerade en sväng. Det var precis vad jag behövde för att
skaka av mig allt som varit och ladda på för att orka fortsätta kriga.
Havet låg stilla sånär på lite lätta skvalp, det är ett av de mest underbara ljud jag vet.
De här två busade och fnittrade sig igenom lördagen :)
Söndagen gick i städningens tecken. Vi fick putsat av fönstren, städat lite extra så det är färdigt
till advent. Jag vänder inte upp och ned på huset till jul, det gör jag på våren när vädret oftast är
bättre.
Så kom ett mail på eftermiddagen. Ett mail från rektorn som tog bort det där lugnet. Hon ville träffa
mig och prata igenom alla missförstånd! Jag svarade att jag kunde väl träffa henne men kollade först
så hon inte skulle blåsa mig som hon gjorde i våras då det plötsligt fanns två till som var med på mötet
och just de två det handlade om. Jag läste allt som gäller lärmiljö i grundskolan, om extra stöd, om
rampers konstruktion, diskrimineringslagen osv. Till sist snurrade det av alla paragrafer och mått.
Igår morse fick jag svaret, jo då, hennes kompanion, den andre rektorn som är på skolan skulle ju
också närvara... som samtalsledare. Min första reaktion var stormande ilska, men jag sansade mig
och funderade på hur jag skulle bemöta detta. Två mot en situationer är fega enligt mig. Att gå in
i underläge är inte fair. Efter en diskussion med mina älskade systrar så kom jag fram till hur jag
skulle lägga upp detta. Jag går in nedstängd, låter henne prata och går igen.
Jag behöver alla tankar från er jag kan få för att hålla mig tyst och inte fullkomligt blåsa ut allt.
Sent igår åkte jag upp till skolan för att kolla hur det gick för dem med bygget av rampen. Jag höll på
att smälla av. De hade börjat med trappavsatsen och inte kommit så mycket längre, men den görs
i trä, återigen. Och djupet på den är fortfarande alldeles för smalt. Jag blir alldeles trött, tom och
trött.
Då är det bara att släppa det och vända fokus mot krigaren, att tänka på att det är för honom och
alla andra som behöver rampen jag gör det.
Hemundervisningen började igår, läraren var här en timme och gick igenom vad han skulle göra
och sedan jobbade vi på själva här hemma.
Dessa två låg och spanade från soffan, eller nja den ene spanade iaf :)
Denne trasselsudden bryr sig inte om så mycket, bara han får ligga här inne i värmen.
När man är färdig med allt som rör skolan så får man sätta sig och spela en stund, full fokus även här.
Fin dag till er <3
Till sist: I´m not afraid of storms for I have learned to sail my ship!
Kramen
Hur svårt kan det va! Att bygga en ramp som är handikappvänliga. Du är påläst och kan prata för er allihopa det är bra, kämpa på. Tycker också att ni ska baracken mot en vid samtalen. Hoppas du orkar och hålla ut.
skriven