Rakt ned.

Idag var dagen det började röra på sig åt rätt håll. Jag blev uppringd av förvaltningschefen 
för Barn och Utb. förv. henne som jag pratat med innan som verkligen har agerat i ärendet.
 
De hade haft sitt möte igår och kommit fram till att de måste titta närmre på rampen. Den 
hade ju blivit besiktigad men jag godkände ju inte det sa hon så de får ju gå igenom det 
igen, denna gången med arbetsterapeuten. Yes! Det var min första känsla, de förstod att
den var fel, även om den hade gått igenom en märklig besiktning.
 
En liten förklaring är på plats här tror jag. Flera av er har undrat varför den ska vara 
speciellt anpassad för krigaren. Det ska den inte. I Bygg i Kapp som foldern heter som
kommer ifrån Boverket, står det att lutningen inte får vara mer än 5 cm/m gärna lägre då
den är avsedd för barn. Då är det en ren träramp, eller stålramp de räknar på. Den bör
heller inte överstiga 5 m mellan vilplanen för att inte bli för tungkörd. Bredd på vilplan ska
vara minst 2m x 2m. Bredden på en ramp utomhus bör vara 1.50 m bre. Så där har vi
måtten för en ren ramp.
När man lägger en grov nålfiltsmatta på rampen för att den inte ska bli hal så bör man 
kompensera lutningen då mattan är kraftigt bromsande. Den rekommenderade lutningen
är då 3 cm/m för barn, och även för vuxna.
 
Japp där har vi det. Ta då rampen de byggt vid krigarens skola. Den första är 7 m lång 
och lutar 5 cm/m, nästa är nästan 6 m lång och lutar 5 cm/m. Där har ni ekvationen. Den
är belagd med en grov nålfiltsmatta. Resten låter jag er räkna ut själva för jag tror att ni
klarar det som de inte klarar.
 
 
 Tror inte att ni tycket det var så svårt att hitta problemet.
 
Så nu får krigaren hemundervisning denna veckan ut och de har som mål att där finns en ramp
som fungerar när skolan börjar i januari igen. Äntligen så rör det på sig! Mitt krigande har också 
resulterat i att de ska göra om sina rutiner när det ska göras en anpassning! Gött, då kanske det 
underlättar för någon annan i nästa läge. Just nu kan jag inte göra mer utan ska släppa allt
och bara se tiden an, så gott jag kan, ja jag måste göra det för jag har kört batteriet i botten
och behöver ladda om det nu.
 
När jag och Zacco tagit en liten liten sväng hämtade vi in posten. Där låg ett brev från Skol-
inspektionen. Vad vill de nu ha för komplettering tänkte jag. Men brevet innehöll en kopia 
av yttrandet de hade skickat till skolan på alla kränkningar som skett. De har verkligen satt
prio 1 på detta, ett formulär med 27! frågor och vissa var underfrågor från a-e. Svaret skulle
vara inne hos SI den 25 december. God Jul hälsar jag, visserligen känns det lite sådär, men
andra sidan av mig säger att de har satt sig i situationen själva.
 
 
Efter det var det frissan som gällde för krigaren, och direkt därifrån in till Bosse och testa protesen.
Då gick humöret och livet för krigaren rakt ned. I "bullen" de tog bort på vaden på stumpen, satt 
ett nevrom, en nervknut. När man kapar av en sådan kan man tydligen få frispel i nerven ett tag,
förhoppningsvis lägger det sig med tiden. Efter operationen så hade han knassmärtor med jämna
mellanrum, men detta har nästan helt försvunnit. Men när det blir tryck på nerven kan de komma
tillbaka, och det gjorde de idag med full kraft. Att dra på den är inga problem, men så fort han 
belastar gör det svinont. 
Han bröt ihop och fick för sig att han aldrig kommer att kunna gå igen, aldrig kunna springa som
innan. Jag förstår honom fullt ut, för han är det här och nu som gäller och att då känna att han
inte ens kan stå i protesen, ja då går världen under. Den är uttänjd till max nu, så mycket som
går utan att han slår i botten. Då föreslog jag att vi kanske kunde få låna hem den och testa lite
hemma. Ta det lite pö om pö så att säga. Den var ju inte färdig på nåt vis, men foten satt fast 
på hylsan och goe Bosse lämnade med oss den. 
 
 
Krigaren stod upp i den men som ni ser så ligger belastningen på höger sida helt och hållet.
 
Vi vände hem och då fick jag leta upp reservbatteriet och sätta igång och peppa honom. Dra fram
allt som varit positivt under hela resans gång, visa på hur mycket vi har trampat igenom och att 
vi har klarat det tillsammans varje gång, inget har varit omöjligt, och att det inte är det denna 
gången heller. Vi måste bara låta det få lite tid. 
 
 
Det viktigaste är att man själv tror på det, annars klingar det rätt falskt i den man peppars öron.
Men jag tror att det gick fram att jag var övertygad om det för ikväll så ville han testa den igen.
Tårarna rann men han tog några stapplande steg med kryckorna, allt utan att jag sagt ett endaste
knäpp om den. Jag bara ställde protesen vid soffan och lät den vara där. 
 
 
Känner mig lite som tulpanen här, vissen men håller ändå ihop. Imorgon är en ny dag, 
och den är orörd. Vi ska ta och göra det bästa vi kan av den. Jag har lovat krigaren 
att vi ska klä granen när vi har ätit middag. Plocka fram lite glitter både i granen och 
våra ögon. Nu kommer julefriden.
 
Var rädda om er och ännu en gång, Tack för alla era fina ord!!!

Till sist: Courage is nothing more than taking one step more than you think you can.
 
Kramen 

Kommentarer :

#1: Floweroffame

Så skönt att det äntligen går åt rätt håll. Håller tummarna för att rampen kommer bli bra. Hoppas krigaren snart slipper det onda så protesen kan användas igen. Ha en fin dag och försök njut lite nu. Kram Pernilla

skriven
#2: Kenneth

Du har mycket slit o släp för att få allt o fungera för krigaren. Hoppas allt löser till de bästa

skriven
#3: Linda / CandyGirl

ja men då satsar ni på januari... hoppas julen blir bra... och att han kan prova foten lite grand under jul i alla fall.

skriven
#4: Pernilla

Jag hoppas verkligen att stumpen ska vänja sig......hm, typ. En önskan att nerven vänjer sig och lägger sig tillrätta. Förstår att det inte funkar så men önska kan man.
Ger dej en stor styrkekram och tålamod.
/P

skriven

Kommentera inlägget här :