När vi kom hem så fick han sätta sig med plattan och jag gick raka vägen ut på altanen och ringde
till rektorn. Orden till henne tar jag inte med här, men jag var tydlig och rak med vad jag tyckte och
tänkte om både det ena och det andra. Det blev kanske lite fel, det var det enda svar jag fick....
Vi pysslade här hemma och fick färdigt vårt pepparkakshus.
Krigaren var väldigt nöjd med sin komposition i år, och jag är villig att hålla med honom.
När gubben kom hem åkte vi upp till skolan. Då fanns där ingen där, det var bara vi och
vi lät krigaren testa rampen i lugn och ro. Han klarade inte av sista rampen, han blev återigen
ledsen och kände sig helkass.
Då bad gubben honom att ställa sig vid sidan så klämde han ner sig i rullstolen och testade
rampen. Han blev helt ställd. Det var så tufft att dra sig upp att han bara häpnade att det
kunde tycka den var okej.
När kvällen kom snurrade mitt huvud på högvarv. Tusen tankar på hur jag skulle lösa detta
åkte runt, och vid midnatt satt jag vid köksbordet och drog upp linjer för vad som skulle hända
på tisdagsförmiddagen.
Jag bjöd in rektorn, arbetsledaren, de ansvariga från serviceförvaltningen, en annan från fastighet-
sförvaltningen till skolan 10.15 för en besiktning på mitt vis. Därefter kastade jag mig på telefonen
och fick tag på arbterapeuten på habiliteringen och bad henne hjälpa mig ordna fram en sådan här.
Jag talade om för krigaren vad jag skulle göra, och hans leende gjorde att jag var helt säker på
vad jag sysslade med.
Med denna läckra kärra begav jag mig själv till skolan för att möta de andra. De hävdade
att det var bedrövligt att jag aldrig var nöjd, att de aldrig kunde göra oss nöjda. Jag skulle
alltid hitta något fel när de försökte göra rätt.
Då bad jag dem att prova rampen själva för att se och känna det gubben redan hade märkt.
INGEN provade på att köra rullstolen, INGEN vågade. Jag är helt säker på att de var liv-
rädda att upptäcka att de inte skulle klara av det. Jag frågade allihop om någon någonsin
testat att köra i just sådana här ramper med denna grova mattan....... INGEN hade
överhuvudtaget provat på detta. Och de kan sitta och säga att krigaren måste kunna
köra i den. Även denna gång gick jag därifrån, ilsken som ett bi, ja ett väldigt stort bi.
När jag kom hem frågade krigaren hur det hade gått för dem. Jag fick ju svara som det var att
ingen vågade testa rampen, inte ens han som byggt den. Då såg jag hur han först åkte rakt ned
i skorna, men när jag vände på det hela och sa att han vågade prova, då är ju han tusen gånger
modigare än alla de andra. Efter lite pepping till och nedtryckning av de andra så såg jag glimten
komma tillbaka i ögonen, segerglimten. Direkt efter så frågade han om de nu gjorde om rampen.
Då fick jag svara som det var, att de hade beställt en besiktning av den till onsdagen för de var
väldigt pressade från kommunledningen att visa resultat. Att det kommit till kommunledningens
kännedom kan jag bara tillskriva all mailkorrespondens jag haft med "rätt" personer som jag fått
tips av via min vän som hjälpte mig att kriga för rullstolen. Tusen tusen Tack Lotta <3
Då krigaren fortfarande är hemma så laddade vi upp för att plugga igår morse. Jag fick ett meddelande
från Willab garden när vi satt vid köksbordet att jag vunnit en tävling. Vinsten var en korg med inredning-
sprylar från I am interior. Inte en aning vad detta är, men alltid kul att vinna. När så telefonen ringer
lite senare och det är från Skolinspektionen där de talar om att de tänker driva vidare ärendena som
de fått in, både det om rampen och om alla kränkningar och allt runt i kring denna härvan, tillsammans
med Diskrimineringsombudsmannen och Barn- och elevombudsmannen så kändes det som en av
de största segrarna jag nått. Det är i många ärenden de tre samarbetar på detta sätt, men här ansåg
de att de skulle göra det. YES!!!!
Jag hittade återigen en liten maskros på väg upp i det kyliga vädret. Och kände att det var ett tecken
ett tecken på att jag är på rätt väg, eller rättare sagt, att det ska gå vägen det här.
Precis innan jag och min goa vän skulle iväg igår plingade det till och jag såg att jag fick ett mail från
rektorn angående besiktning. Helt avsiktligt klickade jag ned det direkt och åkte iväg och hade en
supermysig kväll, med gröt och skinka och massor med snatter. Tack Mia för att just du är Du <3
När vi var på väg hemåt så öppnade jag det. Där stod att besikningsmannen godkänt rampen.....
Då drog det igång i mitt huvud igen. Jag vill ha kontakt med denne/denna där. Jag vill fråga om
den är besiktigad med förbehåll för mattan de lagt dit. En matta som är suverän men som
fullkomligt slukar energin i rullningen och därför måste lutningen vara mindre och inte på max
som de lagt den.
Så igårkväll/natt drog jag iväg en ny bunta mail och imorse så ringde jag ett antal otal samtal igen.
Det verkar faktiskt som om jag kommer att lyckas med att få dem att inse att de har gjort fel, återigen.
Jag må vara vissen och spröd just nu, men krigarkvinnan i mig säger något helt annat. Idag blev jag
uppringd av D.O, diskriming..... mannen där de ville ha en bekräftelse på telefon att de ska driva ärendet
ända upp i domstol om det behövs och föra vår talan. Gissa vad jag svarade. Ända in i kaklet!!!
När jag så fick ett samtal från henne som har mest makt över skolan i kommunen och hon är helt
ställd över att det fått gå till så här. Hon talar om att det surras duktigt i kommunhuset just nu angående
en speciell krigare och hans ramp. Att det surras om den envisaste häxan i mannaminne, jag, det
är jag också rätt säker på, men det är sådan jag är och jag står för det!
Visst är det tufft att gå här hemma med krigaren, som just nu busar med granngrabben, men när
man inte har något alternativ då måste det bara gå. Att peppa honom och få honom att se att det
är hela den andra bunten det är fel på och inte honom. Att jobbet vi gör tillsammans är för alla barn
som behöver använda rullstol. Visst går luften ur både honom och mig och då rasar vi ihop i en hög
i soffan och struntar i omvärlden, sätter på en film och bara myser och glömmer allt för en stund.
You´re a diamond warrior, they can´t break you!
Tack alla ni fina som på alla olika sätt stöttar och peppar, Ni är guld värda <3 <3
Önskar er en fin fortsättning på dagen!
Till sist, en favorit i repris: When life puts you in tough situations, don´t say "why me" say "try me"!
Kramen
Fortsätt kämpa. klart ni måste får rätt till slut. Vore konstigt annars. Ha en fin kväll Kram Pernilla
skriven