Besiktning del 2

Vi åkte hemåt och krigaren undrade varför de gjorde så mot honom. Jag såg hur liten han
var och hur fruktansvärt illa det gjort honom. Han undrade om de blev arga när vi bara åkte
därifrån men jag lugnade honom med att de kunde gott stå där och undra när de gjorde så
mot honom. Ingen kunde vara arg på honom, han hade ju inte gjort något fel. Han var ju 
bara sann och det var de som var idioter som vare sig tänkte på att han var ett barn, dessutom
ett barn i en utsatt position, eller på att man inte vill vara ett cirkusdjur och bli uttittad på det 
viset.
 
 
När vi kom hem så fick han sätta sig med plattan och jag gick raka vägen ut på altanen och ringde
till rektorn. Orden till henne tar jag inte med här, men jag var tydlig och rak med vad jag tyckte och
tänkte om både det ena och det andra. Det blev kanske lite fel, det var det enda svar jag fick....
 
Vi pysslade här hemma och fick färdigt vårt pepparkakshus.
 
 
Krigaren var väldigt nöjd med sin komposition i år, och jag är villig att hålla med honom.
När gubben kom hem åkte vi upp till skolan. Då fanns där ingen där, det var bara vi och
vi lät krigaren testa rampen i lugn och ro. Han klarade inte av sista rampen, han blev återigen
ledsen och kände sig helkass.
Då bad gubben honom att ställa sig vid sidan så klämde han ner sig i rullstolen och testade
rampen. Han blev helt ställd. Det var så tufft att dra sig upp att han bara häpnade att det 
kunde tycka den var okej. 
 
När kvällen kom snurrade mitt huvud på högvarv. Tusen tankar på hur jag skulle lösa detta
åkte runt, och vid midnatt satt jag vid köksbordet och drog upp linjer för vad som skulle hända
på tisdagsförmiddagen.
Jag bjöd in rektorn, arbetsledaren, de ansvariga från serviceförvaltningen, en annan från fastighet-
sförvaltningen till skolan 10.15 för en besiktning på mitt vis. Därefter kastade jag mig på telefonen
och fick tag på arbterapeuten på habiliteringen och bad henne hjälpa mig ordna fram en sådan här.
Jag talade om för krigaren vad jag skulle göra, och hans leende gjorde att jag var helt säker på 
vad jag sysslade med.
 
 
Med denna läckra kärra begav jag mig själv till skolan för att möta de andra. De hävdade
att det var bedrövligt att jag aldrig var nöjd, att de aldrig kunde göra oss nöjda. Jag skulle
alltid hitta något fel när de försökte göra rätt.
Då bad jag dem att prova rampen själva för att se och känna det gubben redan hade märkt.
INGEN provade på att köra rullstolen, INGEN vågade. Jag är helt säker på att de var liv-
rädda att upptäcka att de inte skulle klara av det. Jag frågade allihop om någon någonsin
testat att köra i just sådana här ramper med denna grova mattan....... INGEN hade 
överhuvudtaget provat på detta. Och de kan sitta och säga att krigaren måste kunna 
köra i den. Även denna gång gick jag därifrån, ilsken som ett bi, ja ett väldigt stort bi.
 
 
När jag kom hem frågade krigaren hur det hade gått för dem. Jag fick ju svara som det var att 
ingen vågade testa rampen, inte ens han som byggt den. Då såg jag hur han först åkte rakt ned
i skorna, men när jag vände på det hela och sa att han vågade prova, då är ju han tusen gånger
modigare än alla de andra. Efter lite pepping till och nedtryckning av de andra så såg jag glimten
komma tillbaka i ögonen, segerglimten. Direkt efter så frågade han om de nu gjorde om rampen.
Då fick jag svara som det var, att de hade beställt en besiktning av den till onsdagen för de var 
väldigt pressade från kommunledningen att visa resultat. Att det kommit till kommunledningens
kännedom kan jag bara tillskriva all mailkorrespondens jag haft med "rätt" personer som jag fått 
tips av via min vän som hjälpte mig att kriga för rullstolen. Tusen tusen Tack Lotta <3
 
 
Då krigaren fortfarande är hemma så laddade vi upp för att plugga igår morse. Jag fick ett meddelande
från Willab garden när vi satt vid köksbordet att jag vunnit en tävling. Vinsten var en korg med inredning-
sprylar från I am interior. Inte en aning vad detta är, men alltid kul att vinna. När så telefonen ringer 
lite senare och det är från Skolinspektionen där de talar om att de tänker driva vidare ärendena som 
de fått in, både det om rampen och om alla kränkningar och allt runt i kring denna härvan, tillsammans
med Diskrimineringsombudsmannen och Barn- och elevombudsmannen så kändes det som en av 
de största segrarna jag nått. Det är i många ärenden de tre samarbetar på detta sätt, men här ansåg
de att de skulle göra det. YES!!!!
 
 
Jag hittade återigen en liten maskros på väg upp i det kyliga vädret. Och kände att det var ett tecken
ett tecken på att jag är på rätt väg, eller rättare sagt, att det ska gå vägen det här.
 
 
Precis innan jag och min goa vän skulle iväg igår plingade det till och jag såg att jag fick ett mail från
rektorn angående besiktning. Helt avsiktligt klickade jag ned det direkt och åkte iväg och hade en 
supermysig kväll, med gröt och skinka och massor med snatter. Tack Mia för att just du är Du <3
 
När vi var på väg hemåt så öppnade jag det. Där stod att besikningsmannen godkänt rampen.....
Då drog det igång i mitt huvud igen. Jag vill ha kontakt med denne/denna där. Jag vill fråga om 
den är besiktigad med förbehåll för mattan de lagt dit. En matta som är suverän men som 
fullkomligt slukar energin i rullningen och därför måste lutningen vara mindre och inte på max
som de lagt den. 
 
 
Så igårkväll/natt drog jag iväg en ny bunta mail och imorse så ringde jag ett antal otal samtal igen.
Det verkar faktiskt som om jag kommer att lyckas med att få dem att inse att de har gjort fel, återigen.
 
 
Jag må vara vissen och spröd just nu, men krigarkvinnan i mig säger något helt annat. Idag blev jag 
uppringd av D.O, diskriming..... mannen där de ville ha en bekräftelse på telefon att de ska driva ärendet
ända upp i domstol om det behövs och föra vår talan. Gissa vad jag svarade. Ända in i kaklet!!!
När jag så fick ett samtal från henne som har mest makt över skolan i kommunen och hon är helt 
ställd över att det fått gå till så här. Hon talar om att det surras duktigt i kommunhuset just nu angående
en speciell krigare och hans ramp. Att det surras om den envisaste häxan i mannaminne, jag, det 
är jag också rätt säker på, men det är sådan jag är och jag står för det!
 
 
Visst är det tufft att gå här hemma med krigaren, som just nu busar med granngrabben, men när 
man inte har något alternativ då måste det bara gå. Att peppa honom och få honom att se att det 
är hela den andra bunten det är fel på och inte honom. Att jobbet vi gör tillsammans är för alla barn
som behöver använda rullstol. Visst går luften ur både honom och mig och då rasar vi ihop i en hög
i soffan och struntar i omvärlden, sätter på en film och bara myser och glömmer allt för en stund. 
You´re a diamond warrior, they can´t break you!
 
Tack alla ni fina som på alla olika sätt stöttar och peppar, Ni är guld värda <3 <3
 
Önskar er en fin fortsättning på dagen!
 
Till sist, en favorit i repris: When life puts you in tough situations, don´t say "why me" say "try me"!
 
Kramen
 

Kommentarer :

#1: floweroffame

Fortsätt kämpa. klart ni måste får rätt till slut. Vore konstigt annars. Ha en fin kväll Kram Pernilla

skriven
#2: Anonym

Jösses
Varje gång jag löser de du skriver blir ja både rörd, lessen, glad och orolig. Jag är så imponerad över hur stark du är som kämpar och såklart för din lille krigare! Men ja blir oxå rädd för alla dem som uppenbarligen inte verkar veta bättre. Du gör helt rätt och är en sann inspiration, du o din krigare.
Du har säkert hört talas om en kille som heter christoffer Lindhe, men har du inte det kanske han kan ge lite pepp åt krigaren. Christoffer var med om en olycka för några år sedan som gjorde att han blev av med båda benen och en arm. Men detta har inte stoppar honom, han har byggt ett eget företag som gör proteser (nyligen en fotprotes som riktar sig mot aktiva personer, kanske nått för krigaren? Inte vet ja). Men han har oxå lyckats väl inom idrotten och simning med os-medaljer o liknande :) jag har inte så mycket (läs noll) kunskap om hur det är, men när ja läser din blogg o du berättar så kanske man kan få lite extra "go" som kan behövas för att orka lite till. Det ger dina ord mig, en styrkekram o en hel del jävlaranamma!
Kämpa på! Du o fin krigare förtjänar att lyckas med alla era mål o utmaningar!
Massa kramar o kärlek
// en lilja 🌸

Svar: Mitt varma ödmjuka Tack till dig Liljan!Vi har träffat Christoffer och han är verkligen en sann inspiratör! Tack för tipset ändå!
Var rädd om dig!
Kramen <3
Bjaeren

skriven
#3: GunBritt

Varje gång man läser din blogg så tror man att NU ...nu har de lyckats,men icke sa nicke. Alltså det är ju bara bedrövligt det här med rampen...Kämpa på ...

skriven
#4: Marianne

Att du orkar Pia men jag hejar på dej stå på dej Kraaam💖

Svar: Tack <3Kramen
Bjaeren

skriven
#5: Anna-Karin

Kan inte arbetsterapeuten eller sjukgymnasten från habiliteringen hjälpa dig Pia? Du ska inte själv behöva ta hela striden!!! Blir galen när jag läser detta. Nu har ändå Linus tur som har starka föräldrar som väljer och orkar strida - och att peppa!! Det ger honom styrka. Hur mår alla de barn vars föräldrar inte orkar/vågar eller kan ta striden?
Kram!

Svar: Jo arbetsterapeuten är involverad. Ja det är ett tufft gerillakrig.Jag kan inte sätta fingret på vilken Anna-Karin du är :)
Men tack för dina fina ord!
Kramen
Bjaeren

skriven
#6: Melody and M.E

Fantastiska Pia! Jag har läst dina senaste inlägg i mobilen och inte kunnat kommentera, men nu bara måste jag titta in här och önska dig en skön och fridfull helg!
Klart du kommer vinna den här striden och jag lovar dig att det kommer vara några som kommer att få skämmas!
Jag har också utkämpat ett par strider i höst och vunnit till slut, men det har kostat på. När man kämpar för sina barn och barnbarn så får häxkvasten komma fram och göra sitt, det är bara att sopa på tills man fått bort idioterna!
Styrkekramar i massor!

skriven
#7: Hannis

Alltså du krigarkvinna från solen!
Jag kan bara tänka mig hur mycket kraft det här tar från er.
Men du är en orkan när det gäller, den saken är säker.
Att ni kommer att vinna tvivlar jag inte på.

Stor kram Hannis

skriven
#8: Annelie

Stå på dig-annars gör någon annan det.....
All pepp till dig, ge dig aldrig...
Många kramar till Er!
Hälsn Annelie

Svar: Visst är det så!Tack, vem du än är.
Kramen
Bjaeren

skriven
#9: Mia

Det kommer bli bra till slut Pia!! Konstigt att vägen alltid ska vara så krokig bara :-( kämpa på!!!

Kramar

Svar: Tack fining <3Kramen
Bjaeren

skriven
#10: Åse

Du är en kämpe precis som din lille krigare, det sliter och tar kraft men för sina barn kan man försätta berg. Jag hejar på dig här nere från sydkusten. Kram Åse

skriven

Kommentera inlägget här :