En vecka in i augusti.

Det har redan gått en vecka i augusti, och äntligen har sommaren hittat tillbaka. 
Veckan som gått har varit så härlig.
 
 
I söndags tog vi farväl av Ostindiefararen, den skulle seglat iväg vid halv nio men den fick
lite strul och kom inte ur hamnen förrän halv elva, men krigaren ville höra saluten så vi 
väntade troget ut den.
 
 
 
 
Det blev lite väl mörkt på de andra bilderna, men iväg kom hon och krigaren fick höra kanonerna :)
 
 
När jag såg dessa så tänkte jag på några bilder Susanne hade tagit, Zacco uppfödare. Hon 
tog två bilder på tistlar och visade hur gulliga de är i början för att sedan få till en fräckare 
frisyr med håret rakt upp, då måste detta vara en bad hairday eller vad säger du Susanne :D
 
 
På måndagskvällen var jag på en välbehövlig harmonikväll och laddade om batterierna.
 
 
På tisdagen fyllde mor år, vi var där hela klanen.
 
 
T.o,m lille Noel kom- Så underbara de är de små liven. Grattis Bea och Tobbe än en gång!!
 
 
Onsdagen tillbringade vi på ortopedtekniska, ja inte hela dagen men väl 2,5 timme. Krigaren fick
testa det snabba sättet att göra hylsor direkt på stumpen. Tyvärr så fanns inte alla delar hemma
så han kunde byta hylsa, men nu vet han iaf hur det går till. Man kan inte göra dessa förrän man
har en viss tjocklek på benet och krigaren är precis på gränsen.
 
Bonusfoten har ju fortsatt att jäklas med honom men det blev ju ingen lösning med detta så vi 
kämpar vidare med de han har.
Jag fick krigat mig till en tid nu i augusti för MR här i Varberg med lugnande, man får aldrig ge
sig. Jag hade också turen att få tag på en underbar sköterska som förstod mitt dilemma och 
hjälpte mig fantastisk mycket!
 
 
 
På kvällen så träffade jag Camilla, hon är också Össur ambassadör och var i Varberg en liten 
sväng. Vi käkade supergott på Brittas och fortsatte sedan till Johns där vi avslutade kvällen. 
Jisses vad vi han med att avhandla mycket :D Tack underbara du för en härligt tjötig kväll <3
 
 
Så i torsdags kom raset för krigaren, och senare även för mig. Ett par av hans kompisar åker
och badar på ett ställe där man kan hoppa i havet från en brygga. Men då krigaren inte kan 
simma tillräckligt bra så vill han inte hoppa i där han inte bottnar, och det är jag glad för. 
Då vällde allt upp och ut. Att han är kass som inte kan simma ännu, att han inte vill vara 
annorlunda, att det är rena skiten att ha bonusfot osv. Han har väl brutit ihop förut men inte 
på detta viset, det var ett komplett ras. Då får man plocka fram allt man har för att lyfta honom
men inte förrän han har fått ut allt som måste få komma ut. 
Man måste tillåta honom att tycka att allt är skit, att han inte vill ha bonusfoten innan man kan
hjälpa honom att komma på rätt tankar igen. Men oj vad det tog på mig, det kändes som om jag 
fullkomligt kapsejsade, men inte förrän mot kvällen då gråten vällde upp under kvällspromenaden.
 
Det är mycket som svajar just nu för honom, han funderar på hur det ska bli när skolan börjar, 
ifall det kommer att bli bättre än det var i ettan, att Nikke flyttar nästa helg, kommande läkarbesök,
MR och operationen. Ja det är lite för mycket för det lilla huvudet just nu. 
 
 
Lille krigaren, tänk om jag kunde göra något så det bli lite lättare <3 Stark som få, men så sårbar.
 
 
 
Idag har vi röjt lite här hemma, klippt gräs och precis som de andra dagarna i veckan, badat i poolen.
 
 
Kvällarna är så härliga nu, precis som augustikvällar är. Nu ligger en orörd helg framför oss, vi 
får se vad som händer :)
 
 
 
Kaktusen blommar hos mor och far.
 
 
 
Önskar er en riktigt härlig helg!!
 
Till sist: Out of difficulties grow miracles!
 
Kramen

Kommentarer :

#1: Mona W

Goa, goa syster. Det gör så ont att läsa om brytet men det är nog oundvikligt och måste ut. Ni är stakare än ni vet om, du o krigaren. Ni kommer gå ännu starkare ur detta, båda två 💖💖.
Kramar i massor

skriven
#2: Camilla

Finns ingen som du...ibland måste man få vara ledsen särskilt när barnen inte mår bra. Det gör ont. Det livet som Krigaren har är inget annat likt. Svårt att veta hur man ska vända sig. Man kan ju inte ta över hans känslor som om det vore en tung kasse eller nåt han bär på utan detta är mer komplicerat än så. Tänker på dej....
Kram

skriven
#3: Susanne

Ha,ha,ha.....bad hairday, ja, det kan man ju lugnt säga :D

Goaste krigaren tänk vad du går igenom både kroppsligt och mentalt....tur att du har ditt jävla anamma och en mamma som krigar vid din sida varje dag, varje timma, varje minut och sekund.
Ni är helt otroliga och att få dessa bryt är väl dessvärre oundvikligt.
När ni krigare går ur även detta slag, så har det gjort er ännu starkare både som ett team och enskilda krigare.

Många kramar till er <3

skriven
#4: Birgitta

Ni är ett "winning team" du och Linus. Som Mona skriver kommer ni att gå starka ur detta. Du är bäst Pia, skam den som ger sig! Kramar till er!

skriven
#5: Bosse Lidén

Kloka ord från din syster. :) och fina bilder som vanligt. Augustikramar från en man som aldrig dykt i hela sitt liv.

skriven
#6: Pernilla

Så fina bilder och vilken härlig beskrivning på en tistel.
Att vara lite annurlunda gör ju också att man kan få tycka lite synd om sig själv. Så har det varit för min. Lite självömkan, liksom. Då brukar jag plocka fram att det finns de som har det ännu värre. Ibland hjälper det lite men det kan framförallt kännas bättre för en själv. Vi behöver liksom inte ha det där dåliga samvetet.
Önskar er en härlig söndag.
/P

skriven
#7: Hannis

Åh, lilla stora krigare!
Ibland blir det bara för mycket.
Tycker det är fint att han får pysa ur sig det han behöver.
Det är då man reser sig och kommer igen!

Kram till er båda och extra kraft// Hannis

skriven
#8: Linda / CandyGirl

han är så härlig Krigaren. Klart han måste få klaga han också... vem skulle inte gjort det?

skriven
#9: Åse

Alltid lika härligt att titta in här hos dig Pia, ljuvliga bilder och fina texter. Önskar dig en fin söndag. Kram Åse

skriven
#10: Pernilla

Äntligen landat hemma igen och funderar hur det är med er?
Förstod att jag var i dina trakter men vår tur längs västkusten blev kort. Bilen ville inte hänga med så vi blev ju kvar i Göteborg längre än räknat. Sen hade jag lovat min tjuriga make att inte hitta på några utflykter till bloggare och så......
Hade jag varit ensam så hade jag varit kvar. Hade du haft tid hade vi kunnat spendera många timmar med prat, det är jag övertygad om. En annan gång, kanske. Det får framtiden bestämma.
/P

skriven

Kommentera inlägget här :