marlonzacco

Nu har jag, Zacco, väntat länge nog på att få träda fram på MIN blogg. Jo det är så,

matte skapade en blogg BARA för mig, bara mig, det ni. Men har det fått va bara 

min blogg, nej. Jag delar så gärna med mig, men tycker det är mer än dåligt att 

jag inte har fått träda fram någon gång innan med mina åsikter.

 

Ja varför jag gör det just idag är för att jag är faktiskt rädd att min matte inte är

tillräknelig längre. Jag vet så väl att när minihusse har åkt till dagis så brukar hon

ta med mig på nån härlig promenad, oftast ute vid havet. Hon svamlar om energi

osv och jag åker såå gärna med dit. Där finns hur mycket som helst att sniffa och 

kissa på.

 

Så idag klagade hon över att det blåste så kalllt från havet, so what?? Och då 

åkte vi hem igen när vi lämnat lillen... snacka besvikelse. Gick in, la mig och tjurade

för att inget hände. Matte däremot fixade sig kaffe och satte sig vid datorn, tråååååk!!!

Rätt som det är börjar hon svamla om skogen, och klarare, ja jag fattade ingenting.

Hon började dra på sig de där kläderna som hon har när vi går ut och går så hoppet

tändes hos mig, aha, vi är äntligen på väg ;) När hon så börjar sitta och prata för 

sig själv om vart hon ska ta vägen och var som kan vara bra att gå, ja då blir man

rädd som passagerare, det ska jag säga. Det kändes som vi körde i en evighet

när matte mumlade något om att här borde det funka. Då var jag riktigt nervös ska

jag säga.

 

Jag släpptes ur bilen, i koppel :( och vi började gå, men vi var inte vid havet som 

vi brukade. Här luktade en massa annat, är det detta hon menar med skogen tro.

Helt ok med mig, men matte bara klagade över is och sönderkörda stigar, gnälliga

människa. Hon gör ju inget ändå när vi är ute och går, jag får göra hela jobbet.

 

Ja jobbet innebär ju att ha koll på vad som har hänt innan där vi går fram, men 

bryr sig matte om det, nähä då. Hon bara går och går, och rätt ofta tar hon fram 

det där hon kallar kamera. En pryl hon sätter framför ögonen, men hallå, hur sjutton

ser människan att gå då, jag bara frågar...

 

Jag vet att jag har fastnat på en hel del bilder med den där kameran, och ibland 

är det pinsamt. Det finns vissa saker som är privata, faktiskt!!! Då mumlar hon 

något om att det får hon radera, gudarna ska veta vad hon gör med de bilderna!!!

 

Oj vad det var roligt att gå där, men det blev inte länge. Matte tyckte inte det var bra

alls. Så in i bilen igen och så åkte vi till ett annat ställe. Det var inte heller havet, 

men helt ok med mig. Vi gick där och lurade och jag gjorde både det ena och det

andra, allt för att hålla matte sysselsatt.

 

Hoppsan vad det var roligt att äntligen få skriva till er, ser att det blev rätt långt det

här. Ja hade hon släppt in mig lite oftare så hade jag nog kunnat korta ner mina

inlägg :)

 

Jag har bara en sak till att ta upp. Jo det är ju inte så att jag är ensamt husdjur här,

nja husdjur och husdjur, jag vet inte vad jag ska kalla det andra som bor här.

Simba kallar de honom och han ska vara en katt. Han funkar rätt bra att använda

som pipleksak när inte matte ser, gör hon det så får det där ilskna uttrycket i 

ansiktet som jag inte gillar. Det märkliga är att den här saken får gå in och ut hur 

han vill. De öppnar dörren och han springer ut, ensam!! Det får aldrig jag göra, 

meeen jag tror att jag har kommit på varför. De vill inte gå ut med honom, de vill

bara gå med mig, så måste det vara.

 

Nej nu får det vara bra för denna gången, matte ser inte så glad ut nu, så jag får

avsluta här och gå och gnaga på nåt:)

 

Nospuss till er från mig (vi ses här säkert igen) !!